livetinyhuset.se

Den här bloggen började som en "byggblogg/ dagbok". Nu är vårt nya hem färdigt och vi har flyttat in. Jag gillar att skriva så nu heter bloggen Livet i nyhuset!!

Rosor på en söndag 22#blogg100

Publicerad 2017-03-26 23:20:39 i Allmänt,

Idag har jag jobbat med Balla gänget, en grupp för ungdomar och vuxna med eller utan funktionsnedsättning. En underbar grupp, lätta att få kontakt med och de är glada och tacksamma för allt man gör. 
 
När jag kom hem var huset tomt, min man hade åkt iväg på gudstjänst! Jag hade precis hunnit börja laga middag när han kom hem, med en stor bukett djupröda, vackra rosor.
Det är över 30 år sen jag sa JA till honom och fortfarande kan jag tacksamt förundras över att jag får ha honom i mitt liv. 
Jag visste inte vad jag sa JA till, men inte en dag har jag ångrat mig och jag tänker att man djupt inom sig vet när det är en människa man kan växa tillsammans med.
Jag tänker att det är det äktenskapet handlar om att stötta varandra och att hjälpa den andre att bli den han är tänkt att vara. 
Inte alla dar har var lätta eller enkla, vissa perioder har livet bara liksom rullat på. Ibland har det gått tungt så jag nästan tänkt att livet stannar upp ett tag. Men det gör det inte - och genom allt har vi haft kärleken till varandra som burit. 
 
Så underbart härligt med de olika perioderna i livet, som alla har haft sina glädjeämnen och bekymmer. Nygifta, att bo ihop och lära känna varandra ordentligt, småbarnsföräldrar med vaknätter men också många glada stunder. Tonårsperioden, stundvis jobbig, men många och långa samtal. Sedan kommer perioden när barnen flyttar hemifrån och ska hitta sina egna liv. Tomheten som blir när de packar sina väskor. Glädjen i att upptäcka, de klarar sig och vi, min livskamrat och jag, vi har varandra och livet tar en ny vändning! 
 
Så en vanlig söndag kommer han med en ljuvlig bukett rosor och jag vet villken kärlek dessa rosor står. Jag berörs återigen och känner en bubblande glädje inom mig. Ja, fortfarande efter snart 31 år.........

Motionsutmaningen

Publicerad 2017-03-26 10:44:58 i Allmänt,

När vi var tvungna att omplacera hunden insåg vi hur mycket vardagsmotion den hade gett oss. Vad händer nu? Vi (jag och min man) bestämde oss för en gemensam motionsutmaning. Tre gånger i veckan ska vi ut och röra på oss, i första hand raska promenader och skidåkning. Vi bestämde också att ha delmål. När vi klarat tre veckor firar vi på något sätt.  
Tre veckor - det var i fredags - vi gjorde en fantastiskt god middag och hade en helt surffri kväll - så mysigt! Och samtidigt funderar vi framåt, hur ska nästkommande fyra veckor se ut, vilka utmaningar ska vi ha och hur firar vi nästa delmål.
Jämnsides med det har vi en annan utmaning,  i bibelappen som vi har följer vi en 40-dagars läsplan inför fastan. Att tillsammans stilla sig en stund varje kväll och dela några verser från Bibeln. Allt man gör tillsammans i ett äktenskap befrämjar relationen. Och vi är kropp, själ och ande.
 
Lördagen - en fantastisk vårvinter dag. Strålande sol och takdropp, en lätt vind kunde man känna men inte så man fick kalla rysningar.
 
Vi hade bestämt att alla "måsten" skulle få vara denna dag, vi "såsade" på ganska länge på förmiddagen sen klädde vi oss för en skidtur och åkte till Mattisberget i Gammelstad. Första gången någon av oss var där, men en positiv upplevelse. Vi åkte en sväng, satte oss ner och njöt av solen och stillheten. De medhavda apelsinerna smakade fantastiskt gott. 
 
På kvällen blev det gudstjänst i Luleå fridsförbund. Jag uppfylldes av stor tacksamhet, att tillsammans få dela den kristna gemenskapen känns stort, oftast tänkter jag inte på det, men just då kändes det så rikt. Vid fikat satt vi och pratade med några vänner och kvällen gav en god eftersmak. 
 
Som jag skrev tidigare, vi består av kropp, själ och ande och för att vi ska må riktigt bra behöver alla delar få sitt. Men handen på hjärtat, om vi har mycket i våra liv, vad stryker vi först? Är det likadant för er som för mig? Det andliga får oftast vika först. Varför är det så? Är det kampen mellan gott och ont i våra liv. Egentligen borde det vara tvärtom, har vi mycket i våra liv borde vi söka oss mer till Guds ord och ägna mer tid åt bön, för det är därifrån kratten kommer. 
 
Tack och lov har vi en Gud som inte glömmer oss fast vi "glömmer" honom ibland. Guds nåd är var morgon ny!
 
                                                          21#blogg100

I Guds tystnad får jag vara, ordlös, stilla ...... 20#blogg100

Publicerad 2017-03-25 09:30:32 i Allmänt,

I januari var jag på skrivarkurs i Sigtuna, en givande helg med inspiration för skrivandet och mycket egen tid att pränta ner det som kom över en. För mig blev det nästan som en retreat. Jag trodde jag skulle ha samma "go" när jag kom hem, det hade jag inte. Men nu känns det som #blogg100 har hjälpt mig att komma igång igen. Jag delar med mig av en text som jag skrev under kursen. 

Jag är på Sigtunastiftelsen, där har jag sökt mig till kryptan för att skriva. Ett rum som andas helighet, det känns som att sitta inför Guds ansikte. Det tror jag att vi gör hela tiden, fast vi är inte så medvetna om det.
Kryptan är delvis insprängt i berget, så en del av väggarna är det berg som det är byggt på. Sen är det smala fönster upptill och en kupol över det. Det påminner mig om Tempelplatsens kyrka i Helsingfors, fast i miniatyr, och här rinner inget vatten nerför väggarna som det gör där.

 

"Här får jag vara den jag är, utan masker och roller" ber vi i en nattvardsbön, helt plötsligt känner jag så i detta rum. Jag behöver inte låtsas, jag får vara den jag är. Och prestationsångesten försvinner, åtminstone för stunden.

Rummets väggar är delvis av det berg det är byggt på. Är det så med oss människor, vi har delar av det gudomliga i oss. En gudagnista som gör att vi har en längtan tillbaka till det fullkomliga, till frid, trygghet och helhet.

Jag sitter en stund och skriver och känner hur en ljuvlig värme sprider sig i mina fötter och hela jag blir varm. "Huvudsaken att man håller sig torr om fötterna" brukar man ofta säga. Och jag vill tillägga, varm om fötterna! Jag mår så bra!
Mina tankar går vidare, fötter, då kan man också tänka på rötter! Rötter är viktigt, hur är jag rotad i livet? Vad är min grund, vad har jag att stå på och hur fast förankrad är jag.

Det är väl alltid viktigt med en bra grund, men speciellt när livet är tufft, när vi får möta motgångar, sjukdom eller andra svårigheter och allting liksom svajar. Då känns det så oerhört stort att ha något som är utanför mig själv, en Gud som jag tror på.

Först när jag kom in i det här rummet tänkte jag, hmm det finns inga kristna symboler här och det kan jag delvis förstå, det ska vara ett rum där alla kan känna sig bekväma. Sen gick jag runt och tittade och hittade det lilla korset insprängt i den stora stenen i mitten där det står ett brinnande ljus bredvid.

 

 

Jag känner mig glad och tittar mig runt igen och plötsligt ser jag fler kors. Jag ser ett Kristusmonogram tryckt i betongen på väggen. Det hänger tre tygbonader som är gjorda i lapptäcksteknik i rummet och i alla dom så träder korset fram väldigt tydligt när jag ser på dom med andra ögon. Små kors och stora kors, kors i olika färger, de fanns där hela tiden men jag såg dom inte!

 Kristusmonogram 
 

Så tänker jag att det är med vår Gud, Han finns där hela tiden, men han tränger sig inte på. Låt oss be om öppnade ögon så att vi ser!

 

 

Storfamilj igen för några dagar 19#blogg100

Publicerad 2017-03-25 09:02:12 i Allmänt,

En mysig vecka har gått, en vecka när jag har haft väldigt lite skärmtid - och det är jag glad för. Vi har haft dottern med sin lilla Noomi på besök.
SÅ härligt att få följa en liten ettårings utveckling, för det första försöka vinna hennes gunst! Det är drygt en månad sen vi träffades sist, det var inte alldeles själkvklart att mormor fick ta henne i famn. Jag fick verkligen anstränga mig för att få kontakt, men efter ett par dagar gick det bra. För morfar gick det bättre, han vann hennes hjärta direkt. 
Härligt att se att de redan i den åldern bestämmer själv hur det ska vara. Kanske mysigare för mor- och farföräldrar än föräldrarna. Det var inte alltid så enkelt när barnen tydligt visade "kan själv".
Jag försöker komma ihåg, njöt jag så här av de egna barnen? Jag kommer ihåg att jag ibland fylldes med tacksamhet över att ha lön för att vara hemma med dom. Samtidigt är det många fler måsten, hela vårdnadsbiten med mat , kläder,  nattning osv
Med barnbarnen tar man bara "det bästa" - mysstunderna. Sen får man lämna över när det gäller sånt som tar på tålamodet.
 
Det är nog därför det kallas livets "efterrätt". 
 
Förutom det har svärmor varit här ett par gånger och våra pojkar med respektive har tittat in rätt ofta den här veckan, dom små liven har en otrolig dragningskraft på hela släkten!  Vi har varit en storfamilj igen och det känns så roligt! 
Jag känner mig välsignad! 

18 # blogg100

Publicerad 2017-03-21 22:34:28 i Allmänt,

Hoppsan vad dagarna har gått fort - utan nya blogginlägg- så är det när man har roligt! 


Helgen gick fort, trevligt besök av syster med man och jobb både lördag och söndag!
Lördag en konfirmandeftermiddag på Leos lekland! 

De ca 150 konfirmanderna fick dela in sig tre och tre, varje lag fick ett häfte med 10 utmaningar och frågor! 
Utspridda i lokalen fanns bibelpersoner att fråga om råd av! 
Ungdomarna hade roligt och förhoppningsvis fick de med dig lite bibelkunskap! 

Sen blev det middag i Petrigården och dagen avslutades med kvällsmässa i Nederluleå kyrka! 

Det går inte att vara oberörd när kyrkan är fylld av ungdomar som andäktigt lyssnar till bibelorden, de går frimodigt fram till nattvarden, tänder ljus och skriver förbönslappar! 
Några hjälper till i mässan med att läsa texter eller dela ut bröd och vin! 

Jag ber att alla ska få känna sig berörda av Guds Ande och hitta vägen "hem"

Nåd 17#blogg100

Publicerad 2017-03-18 11:32:56 i Allmänt,

Jag vill sammanfatta den här veckan i en enkel sång som vi fick lära oss på portugisiska 


Indo e vindo
trevas e luz
tudo e Graza
Deus nos conduz!

Det kommer och går
Mörker och ljus
Allt är nåd
Gud leder oss! 


Livet växlar men Guds nåd består!!

Längtan 16 #blogg100

Publicerad 2017-03-16 22:30:29 i Allmänt,

Vad är din längtan? Om det verkligen gäller vad är viktigt för dig? 

Hur stor plats tar alla prylar i mitt hjärta? 
Den rike mannen som kom till Jesus gick bedrövad bort när Jesus sa: sälj det du äger och följ mig!! 

Hur ser det ut för mig?? Hur mycket har jag i mitt liv som skymmer Gud? 
Oftast allt för mycket! 
Tack och lov att det i samma kapitel står: Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud! 
Jag får likt Petrus  ta emot Jesu utsträckta hand när han säger: Kom 

Långsamhet 15#blogg100

Publicerad 2017-03-15 22:28:59 i Allmänt,

Långsamhet präglar kursen befriande bibelläsning! När vi pratar om något och går en runda i gruppen, så får man en känsla av att vi har all tid i världen! 

Jag känner hur jag liksom andas ut, sjunker ner på stolen och är mer närvarande i det vi pratar om! 
Stora frågor har dryftats idag, utmaningar och ljus i våra liv! 
Är vi fria idag eller vad är vi fångade av?? 
Vi kanske är fångade av alla val, ständig uppkoppling, perfekt yta 
eller något annat! 
När vi verkligen lyssnar på varandra öppnas nya horisonter! 
Det bästa vi kan ge varandra är tid!!!

Samtal 14#blogg100

Publicerad 2017-03-14 21:44:00 i Allmänt,

Det var en sanning med modifikation det jag skrev igår, att jag är på kurs om Befriande bibelläsning hela veckan. Jag ÄR på kurs hela veckan, men idag har jag varit i Skellefteå på utbildningen - Själavård för unga och i morgon och resten av veckan fortsätter jag med Bibelläsningen.
 
Jag har på känn att det kommer att vara en otroligt intensiv, lärorik och tröttande vecka. Redan i eftemiddags kände jag hur tröttheten kom smygande, ni vet tröttheten när man har tagit in för mycket, även om det är bra saker. Förhoppningsvis kan en god natts sömn råda bot på det.
 
Dagen idag har handlat om samtal, hur gör man, vad ska man säga?
 
Några goda handfasta råd till en själavårdare eller till vem som helst som möts i samtal.
1. Våga stanna kvar
2. Var dig själv!
3. Lyssna!
4. Ge inga "goda"råd
5 Benämn det som händer i rummet, t.ex. jag ser/ hör att det här är jobbigt för dig
6. Vet du inte vad du ska säga - säg det!!!
7. Ställ gärna frågor som - hur skulle DU vilja att det var?
8.Vilka möjligheter till förändring finns det?
9.Vilket pris har förändringen, är du villig att göra den? 
10. Sammanfattning och avslutning
 
 
Detta har vi konkret fått öva på och prata om idag genom olika "fall" som vi haft med oss...redan Sokrates lär ha sagt att ett samtal är konsten att förlösa tankar som de själva är havande med
 
Jag tänker att det har vi alla varit med om när vi haft det jobbigt i livet, hur mycket lättare allting känns när vi har fått dela det med någon. Om du tänker efter, så är det inte en massa goda råd du har behövt, men en närvarande vän som har orkat stå kvar, lyssnat på dig och brytt sig. Så enkelt och så svårt är det med samtal! 

Befriande bibelläsning 13#100

Publicerad 2017-03-13 21:43:19 i Allmänt,

Jag har en intressant och förhoppningsvis lärorik vecka framför mig. Jag får delta i en kurs som heter Befriande bibelläsning. En kvinna och en man från Brasilien är här för att vägleda oss i detta spännande ämne. 
 
Vi är en blandad grupp, 18 st tror jag, från olika yrkeskategorier som deltar, bara det i sig är berikande. Jag trodde att vi direkt idag skulle kasta oss över några bibeltexter och börja "tugga" på dom, men icke. 
 
Första steget var att vi fick se oss själva i en spegel och höra att vi är skapade och älskade av Gud. Sen fick vi varsin skärva från en spegel. Vi är Guds avbilder, men vi har också en brustenhet i oss, en brustenhet som Jesus tagit på sig och i honom kan vi bli en helhet. En vacker församling trots våra felsteg. Så fick vi limma våra spegelbitar på ett träkors. 
Vi fick även skriva våra namn på korset, verkligen en stark bild av han har tagit på sig alla våra synder och  vi är ett i Kristus.
Vi skulle vi fundera över oss själva, vad är mina rötter, vad är det som har format mig till den jag är idag. . Vem är jag idag, vilka olika roller har jag? Vad är viktigt för mig? Har jag drömmar, visioner som jag vill förverkliga? Och har jag saker i mitt liv som jag vill göra mig av med? Saker som belastar, stjäl energi eller som har gjort sitt?
Alla dessa tankar skulle vi sen skriva ner eller gestalta på vårt eget lilla träd - vi fick gott om tid på oss. Sen delade vi våra tankar i små grupper om tre och tre. Vilka intressanta livshistorier jag fick höra. Också hur den kristna tron har burit genom hela livet. Vi hade alla tre målat med gul färg, nådens sol som lyser över allt och alla. 
Tillslut fick den som ville dela något i den stora gruppen, också spännade tankar. Vi avslutade med att läsa texten om Emmausvandrarna tillsammans. Den ska jobbas med i morgon.
Jag är jätteglad att jag får vara med på dom här dagarna och ser med glädje fram emot resten av veckan.

Den kämpande tron 12# blogg 100

Publicerad 2017-03-12 22:57:00 i Allmänt,

Söndag, vilodag, gudstjänstdag, tid för utevistelse och bara ta de lugnt! Ungefär så har vår söndag varit.
Temat för den här söndagen om man tittar i kyrkohandboken är Den kämpande tron! Man kan tycka att det låter jobbigt, samtidigt tänker jag att det gör den kristna tron trovärdig! Livet är inte en dans på rosor för att man är kristen och har en tro! Och fast man är kristen så har man inte varje dag en bergfast tro! Det är okej att tvivla och ifrågasätta, Bibeln håller för det och det är oftast genom såna perioder man växer i sin tro.
Foto från kapellet på Sigtunastiftelsen
 Gudstjänsten firades i Porsökyrkan och prästen Urban poängterade hur tacksam han är över dagens tema, för livet är inte spikrakt och vi behöver tillsammans få brottas också med de svåra frågorna och tillsammans få krafter för att fortsätta vägen framåt, För en sak kan vi lita på, hur jobbigt det än är och hur vilsna vi än känner oss, så finns Jesus där vid vår sida och han vet hur vi har det! Och det ljusnar så småningom 
En av texterna handlade om kvinnan i Simons hus som hällde ut en flaska dyrbar Nardusbalsam över Jesus! Några muttrade och tyckte det var slöseri, de skulle ha sålt pengarna och gett åt de fattiga! Men Jesus säger att de ska låta henne vara, för det hon har gjort har hon gjort av kärlek Och förberett för hans begravning! De fattiga har ni alltid hos er! Jesus antydde gång på gång att han skulle lida och dö, men det verkade inte som hans närmaste förstod! 
Ibland när jag läser kan jag tänka, men hur dum får man va, fattar då inte lärjungarna någonting! Men så går jag till mig själv, hur mycket förstår jag, jag som ändå har facit på både Jesu död och uppståndelse! Och samtidigt är det skönt att Bibeln är full av bristfälliga människor, som trots det blev utvalda till att tjäna Gud. 
Jag tänker ändå med tacksamhet att Gud ser med kärleksfulla ögon på oss alla som har en uppriktig längtan att följa honom,
 
Lite stolt är jag över mig själv - nu har jag klarat #blogg 100 i 12 dagar, bara 88 dagar kvar! 
 
 

En ledig lördag 11#blogg100

Publicerad 2017-03-12 00:36:18 i Allmänt,

En helledig helg hemma, det var länge sen känns det som och länge till nästa gång. Det har varit en skön lördag, vackert väder och några minusgrader. Jag och min käre livskamrat tänkte att vi skulle ta en riktig sovmorgon, Men vad gör man när man vaknar strax efter sju och känner att nu har jag sovit klart.
 
Jag vad gjorde jag, klickade hem lite små grejer och nåt kläplagg från min nya favortbutik på nätet, Campadre. Sen kändes det som slöseri med tiden att sitta inne så jag drog på mig skidkläderna, packade in skidorna och åkte till Ormberget. Jag tänkte väl att det är någon enstaka bil där, men ack vad jag bedrog mig, parkeringen var nästan full. Det var tydligen många i Luleå som tänkte njuta av det vackra vårvintervädret.
 
Jag njuter verkligen av skidåkningen, att staka på och glida fram i spåret och låta tankarna komma och gå. Det går inte fort, konditionen är verkligen inte på topp efter operationen, tröttheten med nässelutslagen och annat som har härjat med mig i vinter. Men jag var där, i skogen på skidor. Snön glittrade och det var tyst och lugnt i skogen, trots många bilar på parkeringen.
 
Jag tänkte på min barndom, mina första skolår vid Heimbacka skolan. Många åkte skidor till skolan på vintern, och varje rast, som var 15 minuter, tog många av oss på oss skidor och åkte ett varv eller två runt det korta spåret nära skolan som var kanske 500 meter. Vilka friskusar vi var, fast det förstod vi inte då!
Att åka skidor i ett bra pistat skidspår är som när livet rullar på som bäst, man känner NU har jag hittat rätt, det här är min plats i livet och allting är solklart. Men de flesta skidspår har backar och då får man kämpa lite extra men sen vet man att nedförsbacken kommer. För hur rätt man än har hittat i livet som kommer alltid stunder när det är lite kämpigt på ett eller annat sätt, så ÄR livet. 
Det är väl genom olika prövningar och svårigheter man lär sig tacksamhet! Aldrig för har jag tänkt att man kan tacka Gud för att man inte har utslag och klåda på kroppen, men det har jag lärt mig i vinter. Efter flera månader av nässelutslag, fick jag till slut pröva på ljusbehandling, huden läker och klådan är borta! Tack gode Gud för det! 
 
Sen rullade dagen på med lite pyssel hemma, en sväng till Storheden, vila och promenad. En perfekt lördag som avslutades med en trevlig middag tillsammans med goda vänner. 

Ompröva livet 10#blogg100

Publicerad 2017-03-10 22:37:06 i Allmänt,

Idag har jag ägnat en stor del av tiden till den kurs som jag går, Själavård för unga, Vi läser en bok som heter, Ompröva livet, på den ska vi skriva reflektioner i en Facebookgrupp och även ge respons till varandra! 
Ompröva livet, en bra rubrik och jag tänker att vi behöver göra det då och då under livets gång. Lever jag det liv jag vill leva, gör jag det som jag tycker är viktigt? VAD är viktigt för mig? 
En intressant synpunkt som lyftes fram av flera i kursen handlade om meningen i livet och lyckan! Kan vi skapa lycka åt oss själva, nej, jag skulle inte tro det! Lyckan och känslan av mening kommer oftast som en biprodukt när man engagerar sig för någon annan. 
En annan tanke var att tonårs- och ungdomstiden blir liksom förlängd, kan det bero på att vuxna förnekar sitt åldrande och strävar tillbaka mot ungdomen! Vilken bild ger vi av vuxenvärlden, är det något att av sträva mot!
Ja, det var några tankar från boken jag läst idag!
 
 
 
För övrigt har det varit en rätt skön fredag, med både en liten skidtur och en rask promenad i finvädret! Jag har även hunnit vara en sväng till stan med svärmor! 
 
Så roligt att ha barnen i stan, igår kväll tittade ena sonen in med sin flickvän och ikväll kom den andra med sin fru förbi en stund. 

En lovsång till kvinnor i mitt liv 9#blogg100

Publicerad 2017-03-09 22:48:06 i Allmänt,

Igår var internationella kvinnodagen, kanske det var därför som jag i morse började fundera över vilka kvinnliga förebildar som har funnits och finns i mitt liv. 
Först var det lite trögt, men sen kom dom bilderna, minnen, tankarna och raden av goda förebilder blev alltfler och jag känner mig oerhört rik.
Den första som jag tänker på är såklart min kära mor. En mamma som gjorde allt för oss barn, som tröstade och kramade, lagade mat och sydde kläder. Pengar var det inte alltid gott om, fast det förstod vi inte som barn, det kändes att vi hade allt som behövdes. Hon lärde oss bedja Gud som haver och visade på att det finns en Gud som bryr sig!
Sen kvinnorna under min uppväxt, fastrar som fostrade och mostrar som nöp kärleksfullt i kinderna och alltid såg mig. Som följde mig under tonåren, som vuxen och alltid frågade hur det var. Mostrar som kunde namnen på våra barn och kära moster Marianne som fortfarande bryr sig och orkar kommentera på Facebook. 
Jag tänker såklart på mina systrar som alltid finns där, svägerskor som kommit in i bilden allteftersom, svärmor som har sån omsorg om våra barn. 
Mina kusiner dyker upp i tanken, under olika perioder i livet har de betytt mycket på olika sätt. Några som barn, ungdom och andra har jag lärt känna som vuxen.
Jag tänker på min kloka dotter som har lärt mig, om tillit och att våga vara sig själv och mycket mer. Det blir en fostran för en själv när man blir förälder och man lär sig oerhört mycket av sina barn.
 
Kollegor genom åren dyker upp för min inre syn, först på Edsevö daghem- Otaliga samtal om livet, jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på dom.
 
Mina arbetskamrater nu, kloka kvinnor som jag får dela arbetsdagarna med, men även dela glädje och sorg, tro och tvivel. 
Mina barns svärmödrar - jag är tacksam att jag fått lära känna dom fina kvinnorna, de berikar livet.
Jag tänker på systrarna i församlingen, några bönevänner, som jag skickar sms till när jag känner att jag behöver någon som ber och bär lite extra, det finns andra som jag träffar sporadiskt men samtalen handlar ändå ofta om det som är viktigt i livet. 
Så finns det några som jag träffar mer regelbundet, ibland pratar vi väder och vind, ibland något annat som ligger oss varmt om hjärtat.
Sen finns det säkert andra viktiga kvinnor som jag inte kommit ihåg just nu, men som kan vara lika betydelsefulla ändå :)
 
 
 
Jag känner mig oerhört glad att den här tanken väcktes hos mig så att jag ser hur rik jag är. Och förutom allt detta har jag mannen i mitt liv, mina barn med sina respektive och familjer!
Ikväll känner tacksamheten inga gränser! 
Fundera gärna över vilka kvinnor och män som varit viktiga för dig i ditt liv.
 

Den store pedagogen 8#blogg100

Publicerad 2017-03-08 22:31:12 i Allmänt,

   Då och då när jag läser en bibeltext slås jag av vilken fantastisk pedagog Jesus var! T.ex i Matteus 21:23-27
Där berättas om att Jesus undervisade i templet, då kom översteprästerna och frågade vem som hade gett honom fullmakt att göra det ( tydligen skulle man ha det). Istället för att börja försvara sig så ställer Jesus en motfråga: varifrån kom Johannes dop, från himlen eller från människorna?  Om ni svarar på den frågan så ska jag svara er 
Efter att ha pratat med varandra svarade de: vi vet inte! Då säger jag inte heller med vems fullmakt jag gör detta! Svarar Jesus - och så var det samtalet avslutat! Jag tror inte Jesus var feg eller rädd att avslöja med vems makt han predikade, men i mina öron var det ett otroligt pedagogiskt sätt att möta frågan. Och Jesus visste ju att de var ute efter att sätta dit honom på något sätt, Den här händelsen utspelade sig några dagar före hans korsfästelse, så de äldste hade nog börjat fundera hur de skulle kunna röja honom ur vägen!
 
Mina tankar går ännu till det här med fasta och fastetiden. Ordet fasta hör också ihop med att hålla fast i något t.ex rituella regler!
Det tänker jag att vi verkligen behöver idag, något att hålla fast i. Allt runtomkring oss förändras snabbt, det händer saker i vår värld, det byter ledare och lagar förändras, Det finns något som håller - Guds ord 
i Jesaja 54:10 står det om än bergen viker bort och höjderna vacklar,så ska min nåd inte vika ifrån dig och mitt fridsförbund inte vackla, säger Herren, din förbarmare!

En livshistoria 7#blogg100

Publicerad 2017-03-07 23:47:24 i Allmänt,

Då och då slås jag av vilket fantastiskt jobb jag har! Hur många olika slags människor jag möter, i olika åldrar, olika livssituationer, men de allra flesta med en tro eller en längtan efter en tro! 
Idag hade vi vår mötesplats som heter Världens café i Porsökyrkan. Namnet har flera bottnar, ibland samlas vi från många olika nationaliteter, pratar olika språk, ibland känns det som om vi kommer från olika världar - och pengarna som vi får in via fikaförsäljningen går till Svenska kyrkans internationella arbete!
vi var ca 25 stycken som träffades och samtalen vid borden var av olika slag! Jag gick runt och småpratade lite här och lite där.
Sen satte jag mig ner bredvid en äldre herre som är ganska tystlåten och började fråga lite om hans liv! Och vilken livshistoria jag fick höra! En man som är märkt av sjukdom, som har förlorat så mycket, men ändå känner sån livsglädje och tacksamhet! Framför allt en stor tacksamhet att han har hittat den kristna tron och gemenskapen i kyrkan! Han sa också att även om han skulle få leva om de sista 20 åren så skulle han inte vilja vara utan de svåra prövningarna som har gjort att han är den han är idag!
 
Sen tackade han mig för att jag frågat och lyssnat - det var ju jag som skulle tacka! Det kändes som ett förtroende att jag hade fått ta del av en fantastisk livshistoria, hur man verkligen kan gå från mörker till ljus! Lärorikt!
 
Ingen Påskdag utan långfredag, sa min lärare när jag gick utbildningen i Sigtuna! Föt att uppleva förlåtelsens befrielse måste vi se vår synd och förstå att vi behöver nåden! 
En stor del av mitt jobb är att undervisa barn och ungdomar om kristen tro! Men en lika viktig del är alla samtal där jag får lyssna och lära! Och rätt ofta handlar det om från mörker till ljus!! Stort! 
 
 
 

Hur ska vi fasta? dag6 #blogg100

Publicerad 2017-03-06 21:28:07 i Allmänt,

Jag kastades brutalt in i verkligheten direkt när jag kom till jobbet. Idag var Stadsökyrkan min arbetsplats, och programmet var Sportlovskul. Vi träffade drygt 50 st glada föräldrar och barn som ville pyssla, prata, sjunga, tända ljus och äta lunch. 
En intensiv förmiddag som följdes av några lite lugnare timmar i Petrigården, där vi pedagoger storstädade och röjde  våra förråd. Sånt som passar bra att göra när inte alla vanliga grupper är i gång. 
 
Väl hemma åt vi middag och tog sen en snabb promenad i det vackra vårvintervädret. Vi hann fånga lite av dagsljuset, men framförallt är det trevligt att prata igenom dagen som varit. 
Vi packade upp våra resväskor först ikväll, för vi såg några små oansenliga kryp på hotellet, så försäkerhetsskull ställde vi ut väskorna på altanen över natten. I minus 20 grader lär inga som helst kryp överleva. 
 
Så är det ju med oss människor också, ställs vi "ut i kylan" och ingen bryr sig om oss mår vi inte så bra.  Vi behöver gemenskap, värme och kärlek för att kunna leva och växa. Det kanske kan vara en utmaning så här i fastetiden, att tänka över om det finns någon i min närhet som behöver extra omtanke och kärlek
 
För nu är vi ju några dagar in i fastetiden, och jag tycker att det pratas mera om fasta än det gjort tidigare. Vi kanske inte fastar som Jesus gjorde när han var i öknen, men många funderar kring det, och förhoppningsvis påminner vi oss om det Jesus utsattes för dagarna innan han korsfästes.
En del väljer att fasta genom att inte vara på Facebook, andra avstår TV-program, en del sockerfastar och andra avstår kött eller annan mat. Eller något annat .......Allt är bra tänker jag, viktigast är väl att vi reflekterar över att vi lever i fastetiden och vad det innebär. 
 
Jag tänker, som prästen Stefan sa på veckomässan för någon vecka sen, att fastan kan vara en tid när vi kan fundera över vad vi är fast i. Hur ser mitt liv ut, vad är viktigt för mig? Är jag fast i något som jag inte mår bra av, något som tar väldigt mycket tid av mig, som kanske stör min relation till Gud, eller relationen till någon av mina närmaste. Kan jag avstå något och ägna mer tid åt någon som behöver det, eller kanske mer tid för bön och förbön för någon. 
Jag tänker också att vi kan påminna oss om att i den första kristna tiden när stora beslut skulle tas så samlades de kristna och under fasta och bön kom man fram till olika beslut. T.ex Apostlagärningarna 14:23 Därefter utvaldes åt dem "äldste" för var särskild församling och anbefallde dem efter bön och fastor åt Herren, som de nu trodde på
Fasta och bön, vi kanske ska våga använda oss mera av det. Jag kanske inte ska prata för andra, men jag är iallafall dålig på det, speciellt det där med fasta.
Hur är det för dig? Hur ser din fastetid ut?

Hemma igen dag5 #blogg100

Publicerad 2017-03-05 23:25:44 i Allmänt,

Hur roligt det än är att resa så är det underbart att få komma hem igen! Att få mötas av "hemmadoften" och det vanliga känns extra bra när man varit borta några dagar.
 
Vi fick vänta några timmar på Arlanda vid flygbytet och fick därför en rätt lång resdag! Det är ändå fascinerande hur tiden går och väntan känns så mycket lättare när man får dela den med någon! Långa stunder satt vi och läste var för sig, fast ändå tillsammans, sen småpratade vi om något och sjönk in i vår egen värld igen! Men han finns där vid min sida, mannen i mitt liv! 
Jag har lite tankar om fastan och fastetiden, men jag tror det får bli en annan dag! 

Trollflöjten dag4 #blogg100

Publicerad 2017-03-04 23:10:47 i Allmänt,

Livet består av många olika delar! Ibland kan det vara oerhört skönt att fly verkligheten för några timmar. Även om verkligheten är god! 


Ikväll har vi varit på opera i Prag! Det är som att kliva in i en drömvärld! Ett hus som är byggt på 1700-talet, där Mozart själv har stått och dirigerat! 

Operan var fantastisk och jag drogs med i handlingen och musiken! Kampen mellan det onda och det goda, som så skickligt beskrevs med svarta och vita dräkter på aktörerna! 
Och när nattens drottning drillade sina höga toner klockrent, ville jag inte att det skulle ta slut! 
Det hade ett slut, men budskapet var  att kärleken övervinner allt!! 
Sen var det rätt mysigt att strosa mot hotellet i det ljumma vårvädret och prata igenom vår gemensamma upplevelse!

Livet är gott! 

En dag i Prag 3 #blogg100

Publicerad 2017-03-03 21:06:12 i Allmänt,

Dagen började med en god frukost i en matsal med gamla anor. Hela hotellet, liksom Prag andas historiens vingslag! 

Både intressant och lite tråkigt att frukosten ser i princip likadan ut var än i Europa man befinner sig! Ägg och bacon, skinka, ost, tomat och gurka, frukt, fil och flingor osv osv! 
Gott är det ändå och man håller sig mätt rätt länge! 
Vi promenerade iväg så småningom, strosade och njöt av atmosfären! 
Torget med astronomiska uret, check!! 
Ett köpcentrum dök upp, där fastnade vi några timmar!

På kvällen strosade vi över den välkända Karlsbron! En bro byggd i slutet av 1300-talet! Prydd med många kristna symboler har den stått bi genom många hundra år! Intressant att korsen har fått finnas kvar! 
Bredvid bron, mot floden Moldau fanns detta räcke, fylld med hundratals hänglås och nycklarna förmodligen slängda i floden! 
Jag hoppas att alla älskande par som satt sina hjärtans lås här, fortfarande kan se på varandra med kärlekens ögon! 
Jag tänker på dagen som gått, timmarna vi gick på köpcentret ibland på olika håll! Jag kände mig totalt utmattad och gruvade mig för hur jag skulle orka promenera tillbaka till hotellet! Då ser jag en välkänd gestalt komma gåendes emot mig i folkvimlet, jag fylls av värme och orken återvänder! Tillsammans klarar vi det mesta! Tacksam att få känna så! 

Lite spännande start dag2 #blogg100

Publicerad 2017-03-02 20:49:54 i Allmänt,

I januari bokade vi en weekend i Prag! Lite storstad, strosa och  bara vara och så gå på opera! 

I morse bar det av till Kallax, vi checkade in och kollade avgångsgate -åå nej, planet försenat 45 min och vi som hade tajt med tid sen förut vid bytet på Arlanda! 
Pulsen gick upp en aning och vi räknade minuterna, hur lång tid tar det att springa genom Sky city! 
Vi skickade några sms om förbön, och konstaterade att det är bara att tagga ner, vi kan inget göra! 
Sen visade sig att det var samma plan vi skulle vidare med till Prag, och pga förseningen landade det vid utrikeshallen, så vi fick bara gå in och vända och gå på igen! 
Onödig oro och stress! 
Är det inte så rätt ofta i livet, vi oroar och bekymrar oss för allt möjligt, väldigt ofta i onödan! 
I Matteus 6:24 står det: Gör er inte bekymmer för morgondagen, var dag har nog av sin egen plåga!! 
Gårdagen är förbi, morgondagen behöver vi inte bekymra oss om och idag hjälper Herren! 
Lätt att säga, men svårt att leva i den tilliten! 
Nu är vi i alla fall framme i Prag och har hunnit äta en god middag och promenerat till torget i gamla stan! 
Fina gamla hus och vackra byggnade

Förändringar i livet Dag1 #Blogg100

Publicerad 2017-03-01 22:21:27 i Allmänt,

Så är jag där igen i utmaningen att blogga 100 dagar i följd. Det känns som att jag har ett uppdämt behov eftersom jag levt på sparlåga sen januari så jag vill tro att jag går i mål någon gång i juni.
Det första verkligt märkbara som har hänt är att vi har varit tvungna att omplacera vår fina labrador Jack. Vi har egentligen vetat det i ett par år, min man mår inte så bra av hunden. Droppande näsa och kliande ögon som  vi har förträngt. Men så kom dagen när vi var tvungna att se sanningen i vitögat, min man hade varit bortrest några dagar och inte kännt av någon allergi, så kommer han hem och är hemma 20 minuter, så börjar ögonen klia och näsan droppa igen.
Beslutet var lätt att ta även om det var oerhört sorgligt. Jag satte en blänkare på Facebook och fick napp samma kväll. En kollega till min kusin i Boden, som hade sin tredje labrador och ville ha en till.
Det var en sorglig helg, inte trodde jag att man kunde gråta så mycket över en hund, men det kunde man. Tårarna drabbade oss alla.Det känns oerhört tomt och konstigt när vi kommer hem på dagarna, ingen som står i hallen och viftar glatt på svansen, ingen som tassar efter mig så fort jag öppnar kylskåpet.
Dock måste jag säga att jag inte gick omkring med en klump i bröstet flera veckor eller månader efteråt, som jag gjort när jag förlorat en nära anhörig.  
 
Nästa stora förändring - vi har satt vår stuga som ligger i Kållby, Finland, till salu. Det har också varit en lång process, stugan som vi har haft i ganska precis 20 år. Våra barn och vi som familj, har fått ha fantstiska somrar där på landet, fått umgås med kusinerna och lärt känna massor med människor. Vissa veckor var bastun varm nästan dygnet runt och det kändes som om byns alla barn var där och simmade och bastade. En underbar tid. 
Vi har haft möjlighet att träffa min släkt och många av våra gemensamma vänner. Vi hoppas den gemenskapen ska kunna fortsätta trots att vi säljer stugan.
Efter mycket ältande fram och tillbaka känns det som helt rätt beslut. De senaste två åren har vi knappt varit där. Barnen har sina egna liv och träffpunkten för vår familj är Luleå. 
Återigen får jag stämma in i orden från Predikaren 3:1 Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen.......

Tillbakablick

Publicerad 2017-01-11 22:43:00 i Allmänt,

Jag kan inte låta bli att skriva några rader om året som gått, en summering känns alltid bra. Kanske man borde göra en utvärdering. Men jag vet inte om man kan göra det av livet.
 
2016 var ett år som förde med sig många glada tilldragelser.
Vi fick titlarna mormor och morfar OCH farmor och farfar - två underbara barnbarn blev oss givna. Två som vi får skapa all närmare relationer till vartefter dagar, veckor och månader går. Nu ler de mot oss t.o.m på Skype. En period grät de när vi dök upp på skärmen. 
Tack och lov får ju träffa dom live också då och då.
 
En av sönerna tog sin examen, en nöjd och glad grabb och stolta föräldrar. Han har dessutom träffat en jättehärlig tjej som vi också får lära känna allt mer.
 
Gustav och Carolin gifte sig, vi fick fira och glädjas med dom och vi hade en mycket trevlig bröllopsfest! 
 
Ulf och jag firade vår trettioåriga bröllopsdag med en mysdag och god middag. På hösten gjorde vi vår resa i Italien och Österrike. Under de dagarna dök många minnen upp från våra trettio år tillsammans. Många skratt och varma tankar. Otroligt mycket att vara tacksamma över. 
 
Vi har påbörjat projektet samtalskväll för kvinnor på Luleå frisdsförbund - intressanta träffar där vi får dela tankar om tro och liv. En gemenskap där vi känner hur vi alltmer vågar tappa masken och ibland vågar visa vår sårbarhet och det som är svårt. 
 
Vår bibel/bönegrupp fortsätter - en gemenskap som känns viktig, och som jag är tacksam att vi är en del av. 
 
Hösten kom med min ryggoperation och de många dagarna hemma på soffan. En paus i livet som jag faktiskt också kan känna mig tacksam över.
 
Jag har fått vara med och skriva och ge ut boken På väg, en spännande och berikande erfarenhet. 
 
Såklart har året bestått av många vardagar som bara rullat på och några små orosmoln som skymtat då och då.  Men det mesta har varit gott!!
 
Det nya året fick vi fira in tillsammans med mina syskon och en kusin med respektive - en bra början på året!
 
Nu till helgen ska jag åka ner till Sigtuna på en kurs som heter "Att skiva sin själ" - jag hoppas få lära mig nytt och få mycket inspiration 

Pausen i ekorrhjulet

Publicerad 2016-12-17 22:41:37 i Allmänt,

Så har den gått till ända min 12 veckor långa sjukledighet, som i ett litet nafs. På många sätt blev det som jag tänkte innan och ändå inte.
Alla gardeborober och förråd är inte städade, men jag hade inte städledigt påminner mig min man - jag var sjukskriven. Jag har inte gått jättelånga promenader varje dag, men jag har varit ute varje dag. 
Jag har sovit väldigt mycket mer än jag trodde jag kunde!! Kan man ha en uppdämd trötthet i sin kropp som man inte visste fanns där?? Eller är det ingreppet och rehabiliteringen som tröttat? Kanske en blandning jag får nog aldrig veta.
 
Jag har inte bloggat lika ofta som jag tänkt mig. Men jag har träffat fler vänner än jag vågat hoppas. Många har tittat in eller så har vi träffats i andra sammanhang. 
 
Trots att jag varit sjukskriven för en fysisk åkomma så tror jag att jag mått väldigt bra psykiskt av att få en lång paus från ekorrhjulet.  Jag har njutit av de tysta dagarna hemma, promenaderna i dagsljus, tankarna har fått komma och gå ostört. Jag har lagt mig på soffan när jag varit trött och kokat kaffe när jag varit sugen. 
 
 
Jag tror att vi alla skulle må bra av att pausa livet ibland. Vi behöver ett sabbatsår. Vet ni om att det uttrycket kommer från Bibeln. I 1 Mos. 25 står det om sabbatsåret. Vart sjunde år ska åkarna och odlingarna vila och slavarna ska ges fira. Och människorna får ett sabbatsår med vila från sina ordinarie sysslor. Intressanta tankar - läs gärna det kapitlet.
Synd att friåret togs bort - det har grämt mig så mycket. Jag hade hunnit skicka in ansökan om friår och hade allt klart på jobbet. Så bytte vi regering hösten 2006 och friåret togs bort innan jag hade hunnit få mitt beviljat. 
Jag fick vänta i 10 år ......nu har jag haft det :) 
 
igår sista dagen av min ledighet kände jag mig som en stålkvinna. Jag böjrade med att röja upp i garaget och förrådet. Lastade bilen och körde bort en massa skräp.
Fortsatte städningen genom tvättstugan och in i huset. Svetten rann och jag njöt av att se resultatet med ordning och reda.
 
Det var inte slut där, jag gjorde tre burkar inlagd sill och rullade ca 150 köttbullar. Förutom det hann jag vara och handla lite och så gjorde vi ett besök hos svärmor. Såklart hann jag vara ut med hunden också ett par svängar.
 
Kändes som en bra dag och jag var väldigt nöjd igår kväll, somnade vid 23-tiden och trodde inte mina ögon när jag vaknade i morse och klockan visade 10.09.  Det händer inte ofta, men skönt var det. 
Den här dagen har förgyllts av syster med man och dotter och en annan vän som tittade in helt apropå. Jag visste inte förrän i morse att de var i Luleå. 

Det enkla är ibland så svårt

Publicerad 2016-12-08 15:47:58 i Allmänt,

Jag är inne på min elfte vecka av sjukskrivningen, drygt en vecka återstår. Under tio av dom veckorna har jag haft enkla övningar givna av sjukgymnasten som jag ska göra här hemma. 
Jag brukar vara stolt över att jag är duktig på att göra som sjukgymnasten säger för jag vet att det är jag själv som måste jobba för att min kropp ska börja må bättre.
Men dessa enkla övningar som tar 3-5 minuter, tror ni jag har gjort dem varje dag? Icke sa Nicke, positivt räknat kanske jag gjort dom varannan dag. Jag tror inte jag är ensam om den här upplevelsen.
 
Jag har så många gånger tänkt på berättelsen om Naaman och tjänsteflickan i Bibeln. Fllickan som hade blivit bortförd från Israels land och var i tjänst hos Naaman och hans fru. Naaman som var rik och mäktig led dock av spetälska, flickan berättar för sin herre att i hennes land finns en profet Elisa som med Guds hjälp kan göra människor friska.
Naaman packar genast och reser med sina tjänare till Israel för att träffa profeten Elisa. Han skickar en tjänare att knacka på hos Elisa och Elisa skickar bud, hälsa din husbonde att han ska doppa sig sju gånger i floden Jordan.
 
Naaman blir rasande när han får höra detta, skulle denna flod vara så mycket bättre än floderna i mitt land! Han hade tänkt sig att Elisa skulle komma ut och lägga sina händer på honom och hela honom.  När det inte gick som hand hade tänkt sig ville han resa tillbaka, men en av hans tjänare frågade honom - om Elisa skulle ha bett dig göra något svårt, skulle du ha gjort det då? 
 
Denna fråga fick Naaman att tänka efter och han gick till floden Jordan och doppade sig sju gånger. Och se efter det sjunde doppet var hans hud frisk och lent som ett barns. 
 
Varför ska det vara så svårt att göra det enkla?? Och varför har vi så ofta liksom beställningar till Gud i våra böner. Det här och det här vill jag ha hjälp med på det här sättet, istället för att lämna över allt till Gud i bön och förlita oss på att han vet vad som är bäst för oss.
 
Kan det också vara så att Gud vill att vi ska utföra enkla handlingar för varandra, bry oss om, ringa eller skicka ett sms, hälsa på någon eller kanske hjälpa med något praktiskt. Det är de små vardagliga handlingarna vi gör mot varandra som bygger våra liv. 
 
Jag njuter fortfarande av de vackra adventsdagarna hemmavid och frysen har nog aldrig varit så välfylld 3 veckor för jul. Samtidigt kommer rastlösheten ibland smygande och jag längtar till jobbet.
Förövrigt har jag från och med denna vecka också fått börja träna på gymmet så nu är sjukgymnastiken "på riktigt" :)

Att äta sig hungrig och svälta sig mätt

Publicerad 2016-11-27 22:06:34 i Allmänt,

Det är första advent! Första ljuset tänds i våra adventsljusstakar och vi pyntar våra hem med stjärnor och ljusslingor av alla de slag. Hos oss har även Jakobstadssymbolerna TRO HOPP och KÄRLEK kommit upp i vårt fönster. 
Det är underbart att vi får lysa upp våra hem lite extra under det mörka vinterhalvåret. Ännu mer fantastiskt är det att vi får fira jul - fira att vår Frälsare Jesus en gång kom till jorden som ett litet barn för att öppna vägen till Guds himmel för dig och mig.
 
En dag som denna så fylls våra kyrkor och gudstjänstlokaler nästan till bredden. Många har fortfarande den traditionen att de vill gå till kyrkan på första advent. En del som jag pratar med tycker att det är så mysigt att få sjunga adventspsalmerna, känna stämningen liksom. Några kan inte riktigt förklara, det bara är så! 
 
Jag vill tro att det står för en längtan som vi kanske inte alltid förstår att har - en längtan efter något större - en längtan efter frid. Och under adventstiden är det okej att bejaka den längtan. Jag vill hoppas och be att många av de kyrkobesökarna som enbart kommer under juletiden, ska beröras och vilja komma oftare. Att de ska hitta vägen till Kristus, vägen till upprättelse och frid genom förlåtelsen i Jesus.
 
Det är förunderligt med gudstjänster, ju oftare man går på gudstjänst, desto bättre känns det. Man känner sig mer och mer hemma och kan få en längtan om det går flera veckor som man inte besöker en gudstjänst. Samma med bibelläsning  eller annan andlig litteratur, hittar jag en god vana att läsa, desto oftare vill jag läsa.
 
Går det alltför länge mellan gångerna som jag lyssnar på en predikan eller öppnar min Bibel, kan jag liksom kallna och tycka att jag klarar mig bra ändå. Men inom mig ekar en tomhet och jag känner att en viktig del av mitt liv fattas mig.
 
Därav rubriken - jag äter mig hungrig och svälter mig mätt.
 
 
Ha en välsignad advent - besök ofta alla fina gudstjänster och julkonserter som finns, och fortsätt med den goda vanan när julen är över. 

Jag kan inte sova

Publicerad 2016-11-24 00:46:19 i Allmänt,

Vi gick och lade oss samtidigt jag och min man, vi löste korsord en stund tillsammans. En av de goda kvällsvanorna vi har då och då. Men sen kände jag hur det började krypa i benen och bestämde mig för att bada bastu.
Vi är så lyckligt lottade så vi har en bastukamin som alltid är varm, som en jättetermos. Det är bara att öppna locket och börja hälla vatten på stenarna så har man en ljuvlig bastuvärme. Det har också varit en av mina kvällsvanor, speciellt nu under sjukskrivningen.
 
Jag satte mig i bastun och njöt av ångan och värmen, gick ut en sväng på altan och svalkade mig och in på laven igen. En skön dusch på det och jag kände mig redo för sängen.
 
MIn man hade hunnit somna och jag kröp tyst ner under mitt täcke. Jag blundade och försökte slappna av. Bad min aftonbön och försökte komma ihåg vem jag lovat att be för. Många nära och kära passerar i mina tankar. Även människor som jag inte har så nära relation till, men som jag liksom har fått "på mitt hjärta" och som jag ofta vill lyfta upp i bön inför Gud.
 
Jag tänker på dagen som gått, människor jag mött. Jag känner tacksamhet över kvällens möte. Vår lilla planeringsgrupp för kvinnokvällarna  har träffats för att tänka inför våren. Jag är så glad att Gud har väglett mig till det sammanhanget och visat mig en uppgift där. Jag hoppas och ber att de samtalskvällarna får vara en växtplats för gemenskap och kristen tro för alla som har en sådan längtan. 
Tankarna irrade än hit och än dit och sömnen, ja, den lyste med sin frånvaro.
 
Varför sover jag inte?? Hmm, det blev ett par extra koppar kaffe på eftermiddagen när jag hälsade på dom på jobbet. Eller kan det vara att jag ätit smärtstillande under en rätt lång period och nu slutat med alla piller för att smärtan är nästan helt borta. Eller?? Varför sover jag inte?
Något jag oroar mig för? Nej, inte det heller. Just nu är det rätt lugnt på den fronten..
 
Jag bestämmer mig för att kliva upp, tar med mig stickningen och sätter mig i vårt lilla bibliotek. Där ligger vår nya bok PÅ väg. Jag läser några sidor, tittar på vem som skrivit och jag liksom delar livet med den "skrivarvännen" en stund. Jag blir varm i hjärtat att jag blev tillfrågad och kunde vara med också i det sammanhanget. 
 
Och nu sitter jag här och knaprar på tangenterna fast klockan har passerat midnatt med råge. Men å andra sidan har jag inget jobb som väntar i morgon. Antagligen dricker jag morgonkaffe med min älskling, men sen kan det mycket väl hända att det blir en tupplur när han far iväg till jobbet!  Eller så inte!
 
 
 
 

Guldkorn och svarta streck i vardagen

Publicerad 2016-11-20 11:49:37 i Allmänt,

Snart har sju veckor gått av min sjukledighet och det börjar nästan bli en vana att vara hemma. Dagarna går sin gilla gång med promenader, fixa lite hemma, vila, äta osv.
 
Jag tänker att det finns så många guldkorn i vardagen, kanske extra tydligt när jag är mest hemma. Jag äger min tid till stor del och kan använda den som jag vill. Vill jag ligga kvar i sängen på morgonen så gör jag det, men känner jag för att gå en långpromenad så kan jag göra det. 
Jag kan koka mig en mugg kaffe, precis när jag vill och ta en tupplur när jag vill
 
Jag har pratat i telefon mer än vanligt, också med vänner som jag inte annars har så tät kontakt med. Skrivit fler sms än vanligt, engagerat mig i saker jag inte annars skulle ha orkat.
Jag har hunnit mysa med barnbarnen när de varit här. Såklart trivts när barnen och andra nära och kära tittar in.
Jag gläder mig åt samtal över en kopp kaffe med vänner som jobbar skift och tar sig tid att komma förbi på sin lediga dag. 
 
Mer tid tillsammans med min man och så tacksam över den massage han bokade åt mig utan att jag visste om det. 
Goda vänner från Finland som hälsar på
 
Dom svarta strecken då.... 
Tröttheten, som ibland är bedövande. Jag trodde jag skulle vara mera aktiv och dona på mer här hemma, men orken finns inte, än ....
Besvärande nässelutslag lite varstans på kroppen. Tack och lov har jag en man som verkligen engagerat sig och jag har tagit både kortison och allergitabletter för att stå ut. Orsaken är svår att veta, kanske något av läkemedlen jag tagit, eller kanske suturtråden. Nu är de tack och lov på tillbakagång.
Domingarna i benen är inte helt borta, men bättre!!
 
Jag inser att listan med guldkorn är betydligt längre än de svarta streckens lista - ytterligare ett guldkorn. 
 
Ännu en sak som har engagerat och glatt mig de senaste veckorna är att boken PÅ VÄG är upptryckt och finns nu till salu i Jakobstad på Missionsmagasinet och hos mig i Luleå. Den kostar 170 kr och intäkterna går till LFF s mission.
PÅ VÄG är en personlig bok med olika typer av texter, dikter och böner om vår gemensamma tro. Den är skriven av 21 kvinnor i olika åldrar och livsskeden. Hitta din favorit bland 69 olika texter. 
Så här står det i förordet..
Välkommen in! Ta av dig skorna, slå dig ner och ta en kaffekopp så kan vi tillsammans reflektera över det mest väsentliga i våra liv - vår tro och vår vandring på väg till vårt hem i himlen. 
 
 Så här ser den ut, det har varit ett fantastiskt roligt arbete att tillsammans med 20 andra kvinnor får jobba fram denna bok. Läsa och ge respons på varandras texter och sen efter lite drygt ett års jobb få hålla den färdiga boken i handen.

Änglar vid våra fönster

Publicerad 2016-11-07 12:08:31 i Allmänt,

Jag är ingen storsamlare av änglar, vi har några stycken och de talar alla sitt olika språk. Två står på en liten hörnhylla, den ena med händerna under hakan  funderande på livets alla krumbukter, den andra på knä i innerlig bön.
 
Två stycken har vi i olika fönster. Den ena står i köksfönstret, ofta med ett ljus brinnande i den hjärtformade ljusstaken bredvid. Såhär ...
Jag tänker att den ängeln och det ljuset symboliserar de böner vi ber just nu här hos oss. Böner för nära och kära, böner för dom som bett om vår förbön, böner för dom som kämpar och kanske inte orkar be själva. Det brinnande ljuset får visa att, även om vi inte orkar be så ser Gud till vårt innersta och vet vad vi behöver.
Den andra ängeln hänger i hallen vid det avlånga fönstret som släpper in så mycket fint ljus.
Såhär ....
Den ängeln kommer från mitt föräldrahem och för mig symboliserar den alla de böner våra föräldrar har bett för oss och våra barn. Tider när det är tufft och vi kanske inte orkar, det är gott att veta att de som gått före oss har bett och de bönerna finns fortfarande, fast bedjarna har flyttat till det himmelska hemmet. Det känns bra att den får hänga där i vårt fönster och liksom vaka över vårt hem.
Det finns en nackdel med det fina fönstret i vår hall, den släpper in ljus, men om det är kväll och mörkt ute och OM dörren mittemot står öppen och lampan därinne är tänd. Då ser det inte alltid så vackert ut, för då ser man rakt in i vår tvättstuga.
Jag vet inte hur det ser ut i andras tvättstugor, det är ju inte så ofta man visar upp dom. Hos oss kan det se ut lite hur som helst. Såklart en tvättkorg med smutstvätt, inte så ofta den svämmar över numera faktiskt, men i alla fall. Sen kan det stå en kasse med tomflaskor som ska pantas, cykelkorgen på väg ut till garaget...strykbräda, skurmopp och såklart all den rena tvätten som antigen hänger på tork eller ligger slängd på tvättmaskinen och torktumlaren och väntar på vidare transport till garderoberna. Såklart försöker vi komma ihåg att släcka lampan och stänga dörren så det ska se fint ut. Och ibland händer det, energin kommer och den stora röjardagen infinner sig och var sak kommer på sin plats, tvättmaskinen går och vi känner oss så nöjda att till och med tvättstugan är välstädad.
 
Hur är det med våra hjärtan, ser de ut som en tvättstuga mellan varven, fyllda av allehanda bråte av olika slag. Det behöver inte nödvändigtvis vara dåliga saker, men oftast är vi överhopade av allehanda uppgifter både viktiga och oviktiga. Och råkar vi ha en lugn stund så kan man ju alltid ta fram sin telefon och surfa lite. Ger vi oss tid till eftertänksamhet och städning av vårt inre. Vågar vi blicka inåt och fundera över vad som är viktigt för oss i livet.
 
Vad händer om vi tänder lampan, om vi låter Guds ljus upplysa oss och se oss själva som vi är, se oss med Guds ögon. Jag tänker att vi skulle bli förvånade på två sätt. Dels se att vi verkligen är i behov av en storstädning i vårt inre, var sak på sin plats och det mesta får gå via tvättmaskinen, tvättmaskinen - det är Jesu försoningsdöd på korset. Vi får börja om förlåtna för Jesu skull.
Samtidigt hoppas jag att vi skulle upptäcka att vi är Guds ögonstenar, skapade av honom. Vi duger som vi är med de kroppar som vi fått och med de gåvor som är oss givna. Låt oss vila i den tacksamheten!
Läs gärna Psaltaren 139 vers 13 och framåt där vers 14 säger: Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad, underbara är dina verk, min själ vet det så väl.
 

Dagar i slow motion

Publicerad 2016-10-27 13:10:05 i Allmänt,

Det är en rejäl omställning att gå hemma på dagarna, att vakna och varje dag är blank!! Det är först nu jag märker av det på riktigt. De två första veckorna var barn och barnbarn här, förra veckan sov jag fortfarande flera timmar per dag. Men nu börjar jag lite smått känna mig någorlunda normal igen och försöker anpassa mig till den här vardagslunken. 
 
Hur ser en vanlig dag ut just nu?
Jag vaknar, ligger kvar en liten stund i sängen, sen stiger jag upp och kokar kaffe. Kaffet, ja det är viktigt för mig på morgonen - livselixiret!  Medan kaffet kokas öppnar jag ytterdörren för Jack, vår labrador, så han får gå en liten morgonrunda på egen hand.
Oftast dricker vi kaffe på säng tillsammans jag och min man. Den vanan har vi haft i många år, vardag som helg, en lyx som inte kostar något extra men ger så mycket!
 
Smånigom blir det frukost, under frukosten tittar Jack lite bedjande på mig, ska vi inte gå ut och promenera ? 
Snaaart Jack, svarar jag, men känner mig inte stressad av det. Han lägger sig oftast med en suck på golvet och väntar. 
När Ulf åkt iväg till jobbet, så drar jag oftast på mig promenadkläderna och tar en runda med Jack, det känns väldigt bra att få ha honom med på promenaderna igen. Jag kopplar honom i sele och fäster i dragbältet jag har runt höfterna, så även om han rycker till så är risken minimal att operationen ska äventyras.  Ibland tror jag att Jack fattar att han ska vara extra lydig med mig nu :).
Nu är jag faktiskt upp i 30-40 minuters promenader, wauw, något som var självklart för en månad sen är ett tacksamhetsämne idag.
Väl hemma igen, en dusch, bläddra i en tidning, surfa lite, ligga på soffan ett tag och filosofera, människor dyker upp i mina tankar, många ber jag för, skickar ett sms eller slår en signal till någon. 
Jag blir lite frusen och gör upp eld i kaminen, sitter och tittar på elden, njuter när värmen börjar sprida sig.
 
Ibland tittar någon in på en kopp kaffe och lite surr, det är alltid trevligt! 
Jag fixar lite lunch, stickar lite, kanske lägger mig i soffan och tar en tupplur. Ännu har jag inte känt mig sådär effektiv som jag tänkte jag skulle orka vara. Röja i skåp och lådor, gå igenom garderober och rensa, men det kanske kommer......
Jag har inte heller känt mig rastlöst, det förvånar mig, men det kanske också kommer.
 
Så blir det eftermiddag och Ulf kommer hem, och då känns det "som vanligt" igen...........
 
Jag saknar morgonbönerna och kollergorna på jobbet. Ett par gånger har jag tagit mig iväg dit och när jag öppnar dörren, ser ljusen som brinner, elden i kaminen och mina vänner som möter mig med stora kramar, då fylls jag också av tacksamhet och glädje. 
 
En bild från morgonbönerna i Porsökyrkan, vi läser en text tillsammans, reflekterar över den, ibland talar texten för sig själv och det blir inte så mycket funderingar, ibland gör vi riktiga djupdykningar och samtalet blir långt. Vi lägger fram böne- och tacksägelseämnen och den som ansvarar lyfter fram allt inför Gud i bön. Sen blir det fika.
Måndag, tisdag och torsdag kl.8.15 -9.00 är alla välkomna att delta i de morgonbönerna - titta in om du har vägarna förbi. 
 
 

Om

Min profilbild

Sonja

Vi är ett par i 50-års åldern som bor i Luleå. Alla våra fyra barn har flyttat hemifrån. Vårt hus på Lebäcken på 200 kvm kändes alldeles för stort - så vi sålde det och byggde en Fiskarhedenvillan som är hälften så stor. Bloggen började som en byggblogg, där jag berättade om resan från att köpa en tomt till det färdiga hemmet! Nu har vi flyttat in och stortrivs, men jag gillar att skriva så bloggen får leva vidare under namnet Livet i nyhuset!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela