livetinyhuset.se

Den här bloggen började som en "byggblogg/ dagbok". Nu är vårt nya hem färdigt och vi har flyttat in. Jag gillar att skriva så nu heter bloggen Livet i nyhuset!!

Bybor....

Publicerad 2013-12-29 20:36:45 i Allmänt,

Idag har vi haft våra grannar på fika. Vi funderade ett tag hur vi ska lära oss vem som bor i vilket hus i vår närmaste omgivning. Några lärde vi oss på en gång, vissa kom förbi bygget och pratade varje dag. Andra hade vi ingen som helst koll på även om alla hejar när man möts oberoende om man går, cyklar eller åker bil. Vi tänkte att nu när vi bor i en by så är det viktigt att lära känna grannarna, vi bjuder alla längs vår väg och några till på julfika - så idag har de varit här - 20 stycken i spridda åldrar från 7- 83 år. Väldigt trevliga grannar har vi, roligt att lära känna dom lite grann. Och jag inser vad som är skillnaden på att bo i en by mot i ett bostadskvarter. Här känner alla varandra, de vet vad varandras barn heter och vad de gör. Även om de kanske inte träffas jätteofta, så känner de i alla fall varandra och verkar bry sig! Jag var så upptagen med att vara värdinna så jag glömde fota, men jag fotar en av blommorna vi fick idag en av de vackraste buketter vi nånsin fått
och en fantastisk ljusskapelse :)
Det känns också bra att alla fick träffa vår labrador Jack och ingen var rädd för honom. Han gör ju sina små lovar i grannskapet och då är det bra att veta att ingen blir vettskrämd för honom. Närmaste grannflickan vill komma och leka med honom i morgon igen. Det finns visst ett afrikanskt ordspråk som säger att det krävs en hel by för att fostra ett barn. Det är där vi ofta brister idag tror jag. Vi blundar, vänder bort blicken och tänker att det där har inte jag med att göra. Men egentligen har vi ju alla ansvar för varandra. Fram med mer bya-anda!!

Mellandagar.....

Publicerad 2013-12-27 22:21:02 i Allmänt,

Juldagarna är över, dagar som blev trevliga, långa kvällar med mycket prat, spel och umgänge. Fast dagarna går så fort, dagarna som man sett fram emot så länge, sen är det bara ett ögonblick så är det över. Hann vi det vi tänkte? Eller är det lite som med semestern, man har så mycket planer men hälften blir inte av! Livet kanske ska få vara så- vi tänker och planerar, endel blir av, endel blir ogjort, men vi har i alla fall tänkt:) och vi har träffats och umgåtts!! Och umgås kan man göra på olika sätt.. klä granen
spela xbox
spela piano och sjunga
lösa korsord och läsa
och spela spel
Nu är vi inne på mellandagarna - det är så vilsamt med mellandagar, kravlöst!! Jag tror vi skulle behöva fler "mellandagar" i våra liv! Inga måsten som jag lagt upp för mig själv, eller outsagda krav från nån annan. Jag får bara vara! Tack och lov så "måste" jag inte på mellandagsrean, jag valde skidspåret i stället! Spåret var dåligt, men det var snö och det gav träning, ju sämre spår ju mera träning tänkte jag och stakade på med mina bakhala skidor med dåligt glid! Träningen tog rätt hårt så ikväll när killarna i huset gett sig iväg på olika aktiviteter - då slocknade frun i soffan och en timme gick väldigt fort! Ack så gott man sover när man somnar liksom i misstag! På hundpromenaden efteråt gick tankarna fram till nyårsafton! Vi ska få mina fyra syskon och en kusin med respektive på besök! Så otroligt roligt! Jag tänkte skriva "alla mina syskon", men fingrarna hejdade sig på tangentbordet- en fattas oss!! Fast det nu har gått över 14 år sen min käre storebror Mauritz dog, så kan det stundtals hugga till i bröstet av saknad. Det känns som hans liv blev alltför kort och han rycktes så snabbt bort från oss och sin egen familj! Antagligen blev hans liv precis så långt som det skulle vara, 45 år, Gud gör inga misstag! Ändå kan det vara svårt att förstå! Vi syskon och kusin Anita har som tradition att träffas på nyårsafton, många år har jag och Ulf bilat ner till Jakobstad för att fira nyår med syskonskaran där. Men redan förra året bestämde vi att i år när vi flyttat in i vårt nya hem så kommer alla till Luleå och firar istället. Och nu verkar det bli så!! Självklart funderar jag över menyn, vad ska jag hitta på för mat som är gott och kanske lite annorlunda??

Det lackar mot jul...

Publicerad 2013-12-21 00:11:57 i Allmänt,

Jag gillar den här årstiden, även om det regnar lite ute när det borde vara snö och gnistrande kallt, men ändå... Det är så mycket som är gott. Vi tänder mer ljus i hemmen och för andra! Vi har lite mer omsorg om varandra än vanligt. Vi tänker till lite extra, undra vad den och den personen skulle bli glad åt? Tänk om vi skulle åka med en blomma åt dom? Vi ringer och bjuder nån på fika!! Samtidigt får jag spjärna mot stressen som gärna vill tränga sig på. Julklappar som ska ordnas, fika - och matbröd som ska bakas, mat som ska handlas och lagas. Men vem sätter ribban?? Jag själv!! Om och om igen vill jag påminna mig om vad som är viktigt. Vad ska vi prioritera för att det ska bli en GOD JUL - en fridfull och välsignad jul! Att umgås är viktigt! Nu har jag njutit ett par kvällar att verkligen hinna prata med en hemvändande son. Och grannar som tittade in på en kaffe, det uppskattar vi:)! Vår hund gillade dom också!
Det är lite roligt med julklappar, att tänka ut vad var och en gillar eller behöver, och förhoppningsvis gissa rätt. Att ha lite hemligheter till höger och vänster, och tissla och tassla. Fast det gäller att hålla det på en rimlig nivå - det blir så lätt för kravfyllt och glädjen försvinner. När paketen väl är inslagna känns det riktigt skoj!
Idag var både jag och Ulf lediga, på förmiddagen njöt vi av ledigheten hemma, badade bastu och "såsade" på. Sen begav vi oss ut i vimlet, men det var inte så farligt. Vi hittade t.o.m. en parkeringsplats på Coop :) även om vi inte var helt ensamma i affären:). Några dagar kvar till julafton, med lite bak och pyssel här hemma, julkonserten på söndagkväll i Nederluleå kyrka, fler hemvändande barn som kommer, mycket att glädjas åt. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på dom som har det jobbigt på olika sätt, dom som kanske inte har råd att ge sina barn det dom vill, barn som är rädda när julen kommer för att föräldrarna dricker, dom som är sjuka, ensamma..... listan kan göras lång. Jag vill lämna alla dom i bön inför Gud och innesluta dom i hans omsorg. Jag är glad att få bidra till julfirandet i Porsökyrkan!!!!

Adventsfika

Publicerad 2013-12-15 21:55:58 i Allmänt,

Vilken trevlig kväll det blev - tack vare alla fina vänner som kom! Först ut var svärmor Astrid, svägerskan Åsa och hennes man Jan. Först blev det lite tid för att vara social på nätet
Sen började fler och fler droppa in.
Fantastiskt roligt att så många tog vår inbjudan på allvar!
Folk lät sig väl smaka av glögg, pepparkakor, kaffe och julfika och samtalen flöt på i olika konstellationer.
Man hinner ju inte prata jättemycket med alla, men man försöka mingla runt så gott det går. Sen roar ju gästerna varann också :)!
Barnen som var med gjorde Gustavs rum till lekrum - tack och lov har vi en del lego kvar, det funkar klockrent!
Och vår hund älskar ju att bli ompysslad och idag har han varit alldeles slut.
Det kändes som att alla trivdes och klockan blev nästan midnatt innan de sista for iväg. Sen satt vi rätt länge kvar i soffan och bara trivdes. Gustav, hans Carolin och hennes kompis Jessika kom hem och samtalet fortsatte... Vi känner oss välsignade, tacksamma och hoppas att våra vänner ska titta in spontan också .....

Verkligheten

Publicerad 2013-12-13 08:48:50 i Allmänt,

Sömnen vill inte infinna sig - då får jag väl skriva lite istället. På jobbet fortsätter vi med våra julspel - och det känns fortfarande meningsfullt att få berätta varför vi firar jul. Fast ibland kan det kännas lite tjatigt att återigen sjunga "Nu tändas tusen juleljus.. Dagens jobb innehöll även planering för julafton i Porsökyrkan. Vi har "samling kring krubban", sen kan den som vill fortsätta gemenskapen med sång, lek och pyssel. Självklart äter vi också julmat tillsammans. Ingen som inte vill ska behöva sitta ensam på julafton! Det känns nästan som en förmån att få jobba med det och kunna erbjuda den gemenskapen. Vår bastu har fått ytterligare en bänk, förra bilden var lite en "fuskbild", jag tog den i en sån vinkel så det inte märktes att bara ena bastulaven var på plats. Men nu är den där :)
Undrar om det är så vi gör ibland i livet. Vi visar "bilder" från en viss vinkel för att inte visa hela sanningen. Jag har ibland funderat över mig själv och skrivandet här på bloggen. Det kan kanske låta som att allt är så perfekt och bekymmerslöst - men så är det ju inte. Oftast finns det nåt som gnager, nånting jag oroar mig över, och böneämnen är otaliga. Samtidigt är min upplevelse den att ju mer man kan lyfta fram det som är gott i ens liv, desto ljusare blir det. Spiralen kan ju också gå åt andra hållet, börjar man beklaga sig och tycka att allt är elände, så kan det ta över. Livet är oftast en blandning av blå himmel och moln. Det är nästan aldrig så mulet och mörkt att det inte finns nånting att glädjas över och vara tacksam åt - å andra sidan är det sällan helt klarblå himmel, oftast finns det nån liten molntuss. Det är livet!! Jag kommer att tänka på min kloka farmor, som är död sen många år, hon brukade säga: Ni oroar er för så mycket, men det mesta blir inte av!! Klokt va?! Släpp bekymren och njut av nuet!! Jag tänker också på min dotters tolkning av "Kasta dina bekymmer på Herren" - bokstavligen kasta - och det man kastat ifrån sig kan man inte plocka upp igen. Ni kan läsa mer om det på bloggen Elins virklighet som jag länkat till här bredvid. Nu väntar en trevlig helg - jag hoppas att många av våra vänner tar vår inbjudan om adventsfika på allvar och kommer förbi och fikar i morgon eftermiddag/ kväll. Självklart är man välkommen vid andra tillfällen också!

Det strålar en stjärna

Publicerad 2013-12-08 12:10:49 i Allmänt,

Under veckorna före jul far vi församlingspedagoger i Nederluleå församling runt i olika distrikskyrkor, bönhus, skolor och förskolor och spelar julspel. Vi möter totalt över 2000 barn och pedagoger. Det känns roligt och meningsfullt att få föra ut julens budskap.
I år har vi ett julspel som börjar hemma hos stjärntydarna, som sen letar vidare, följer stjärnan och hittar till slut fram till stallet i Betlehem och hittar Guds son - Jesus. När spelet är klart gör vi en reflektion, kollar med barnen hur många som har stjärnor i sina fönster, och varför man egentligen har det? Just det, stjärnan påminner oss om den stjärna som tändes när Jesus föddes och som visar oss vägen till honom. Vilka ledstjärnor har vi i våra liv, vad är det som driver oss och för oss framåt? Och vart för våra ledstjärnor oss? Jag tror att vi alla har ledstjärnor av olika slag fast vi kanske inte reflekterar över det! Osökt kommer jag att tänka på den kända julsången och strofen "stjärnan från Betlehem, leder ej bort men hem..." Jag hoppas att jag själv och ni med mig har en ledstjärna som gör att vi blir alltmer den Gud har skapat oss till, och att vi i det, även kan bli till välsignelse för varandra.
Idag har vi tänt det andra adventsljuset i vår fina ljusstake som vi fick av Åsa och Peyman :) Jag sitter och tänker på lägret med ledarskolans ungdomar som vi hade från fredag till lördag. En av uppgifterna var att de skulle dramatisera julevangeliet på sitt sätt. Jag kommer speciellt ihåg ett uttryck som en av ungdomarna sa när han berättade om hur Maria blev gravid. "Gud gör ibland på mystiska vis" - Ja, visst är det så, ibland är det svårt att förstå hur Gud handlar, och varför det blir som det blir. Vi fortsatte att prata om julevangeliet, hur stark Maria var som sa JA, även om det innebar en otrolig skam för henne att börja vänta barn utan att vara gift. Min kollega Inger sa något som för mig blev en aha upplevelse - tänk dig själv att en 14-årig flicka kommer och berättar för dig att hon är gravid, "fast jag har inte varit med nån man, en ängel berättade det för mig" -det var lika ofattbart då som nu. Inte var människorna nå annorlunda på den tiden. Stort av Maria - fast hon var ju helt säkert buren av Guds kraft - men det är även vi.. Egentligen borde det vara lättare för oss att tro, vi har facit. Jesus växte upp, gjorde under, predikade Guds nåd, rensade upp i templet, trotsade många av den tidens lagar, såg till de svaga, förlät synder, dog och uppstod - för vår skull! Jag hoppas att advents- och jultiden ska ge oss möjlighet till reflektion och goda samtal kanske i brasans sken

Drömmen är sann!

Publicerad 2013-12-04 21:30:22 i Allmänt,

Nu är det sant - bastun är igång! Mycket under processen mot ett nytt hus handlade om bastun. Hur stor ska den vara? Vilka material ska den byggas av? Vad som också var viktigt var en dörr direkt ut på baksidan och en musikanläggning! Och inte minst - vilken kamin skulle vi köpa? Det blev en Harvia - aina valmis. Kaminen är påslagen hela tiden och när man ska basta öppnar vi bara locket och börjar bada - helt underbart.
Vi har verkligen saknat bastun. På tre dagar har jag bastat tre gånger:)! Det är så avstressande och så känner man sig så otroligt ren efteråt. Jag tänker att duscha är som att säga ett slarvigt förlåt i förbifarten när man gjort nån illa och att bada bastu är nästan som att gå i själavård eller bikta sig! Om man gör en liknelse alltså:) Alla som nångång burit på nåt jobbigt som man kanske försökt förtränga eller förvränga men sen fått lasta av sig, eller när man fått försäkrat att JO - förlåtelsen som Jesus ger, den gäller också dig! Så är känslan efter en riktig bastu - man känner sig befriad och ren!! Fast den yttre renheten är föga värd om man inte också har den inre friden och ron! För ett år sen ungefär den 12.12.12 skrev jag ett inlägg här på bloggen- det hände det så många positiva saker i vår familj - och det är nästan så att dagen idag blir lika minnesvärd. Oväntade skattepengar på kontot för vissa - första hands kontrakt på en lägenhet i Linköping för andra. Och jag har varit och träffat en personlig tränare som ska hjälpa mig att göra ett bra program så jag tar mig igenom Vasaloppet! Jag känner mig väldigt taggad. Och så ett par bilder från utsidan av huset, den från framsidan tog jag för ett par dagar sen, den från baksidan tog jag idag när jag var hemma på lunchen. Solen sken och det var SÅ vackert och fridfullt
!
Tyvärr går ju inte känslan att fånga på bild

Om

Min profilbild

Sonja

Vi är ett par i 50-års åldern som bor i Luleå. Alla våra fyra barn har flyttat hemifrån. Vårt hus på Lebäcken på 200 kvm kändes alldeles för stort - så vi sålde det och byggde en Fiskarhedenvillan som är hälften så stor. Bloggen började som en byggblogg, där jag berättade om resan från att köpa en tomt till det färdiga hemmet! Nu har vi flyttat in och stortrivs, men jag gillar att skriva så bloggen får leva vidare under namnet Livet i nyhuset!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela