livetinyhuset.se

Den här bloggen började som en "byggblogg/ dagbok". Nu är vårt nya hem färdigt och vi har flyttat in. Jag gillar att skriva så nu heter bloggen Livet i nyhuset!!

Malmö - Köpenhamn - å hem igen

Publicerad 2014-08-31 20:29:22 i Allmänt,

Personalresan fortsatte till Malmö, där vi gjorde ett studiebesök i Kirsebergskyrka. En församling som konkret jobbar med vårt ansvar att vårda skapelsen. De odlar egna altarblommor och har en egen köksträdgård där församlingens restaurang kan skörda olika grönsaker.
 
De tar sig an människor som hamnat utanför samhällets vanliga maskineri på ett eller annat sätt. De kan få jobba i deras syverkstad, snickeri eller med ljustillverkning. 
Eftermiddagen blev en långpromenad och studiebesök i Rosengård. En man som jobbat som rektor i 25 år på en skola där ledde oss på promenaden. Visst var det intressant, men det kändes lite som att vi kom och snokade.  Vi fick även höra en del glåpord! Samtidigt var det intressant att komma in i shoppingcentret, det var som att komma till en annan världsdel, med helt andra priser och vi svenskar blev ut-tittade.
 
För min del avslutades kvällen på ett fantastiskt sätt, jag hade bestämt träff med äldsta sonen som bor i Malmö och vi åt middag tillsammans. Vad fort tiden gick och så roligt att få dela en vanlig kväll i hans vardag. 
Onsdagen en heldag i Köpenhamn- förmiddagen i Skut-kyrkan (Skut står för svenska kyrkan i utlandet). Vi började med att fira morgonmässa och fick sen höra om deras arbete i Köpenhamn. En livaktig församling trots närheten till Malmö.
Eftermiddagen var fri för egna strövtåg - lilla havsfruen är ett måste sägs det- fast i mina ögon är den inte alls märkvärdig. Det måste vara nåt jag missat, för buss efter buss stannade där och japaner, kineser och folk av alla de slag strömmade ut för att fotografera damen. Här sitter hon i varje fall.
Vi strosade längs Ströget och njöt i den varma höstluften, åt en god grekisk buffé till lunch och hittade Vårfrukyrkan med Torwaldsens Kristusstaty.
Det finns en intressant berättelse om den statyn, att konstnären gjorde en  Kristus som tittade uppåt och bedjande lyfte sina händer mot himlen. Nästa morgon när han kommer till sin ateljé ser han att dörren är stängd och blir genast orolig att hans staty inte torkat tillräckligt snabbt utan blivit förstörd. Han kommer in och ser en Jesus som tittar ner mot jorden och sträcker händerna mot mänskligheten. Statyn tilltalar honom på detta sätt och slutresultatet blev så.
En sannare bild av Kristus, som verkligen sträcker ut sina händer mot oss alla och säger: Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, mitt ok är ljuvt och min börda är lätt. Vi får byta vår oro, våra bekymmer och felsteg, mot glädje, frid och frihet. 
Jag tänker att det rätt ofta är så med oss människor, vi planerar och tänker hur allt ska bli, men så händer nåt, ändrade planer och oftast blir det i slutändan bättre än det vi tänkte oss från början. Människan spår men Gud rår, sa alltid min kloka farmor Matilda i olika sammanhang - så sant, så sant.
En god middag i Köpenhamn tillsammans med all personal från Nederluleå församling och sen tåget tillbaka till Lund. 
På torsdag - reflektioner och tankar kring kommunikation - sen hemåt - och som alltid - borta bra men hemma bäst.
I helgen har vi varit på gudstjänster i bönhuset på Örnäset med många tänkvärda predikningar. Mässan i Örnäskyrkan på lördagkväll var härlig och det kändes att skaran av ungdomar som gick fram aldrig tog slut :)!!
 
 
Jag var även med i matlaget på lördag. Återigen slår det mig hur bra man pratar när man jobbar tillsammans. Många goda samtal, när vi skar matbröd, slevade upp soppa, torkade borden eller satte oss ner tillsammans för en kopp kaffe. Jag känner stor tacksamhet över gemenskapen och omsorgen! 

På resande fot

Publicerad 2014-08-25 22:01:00 i Allmänt,

Helgen som gick var en trevlig och vilsam helg. Lördageftermiddag packade vi våra ryggsäckar och drog iväg till Bälingeberget. Gustav, Carolin, Ulf, jag och Jack. Vi har som tradition i familjen att i stort varje höst göra en utflykt dit, vandra uppför berget, stanna till på en grillplats, elda och grilla korv. Ofta har vi varit tillsammans med en annan familj, dock inte denna gång. När vi började gå uppför kändes det så lätt att vandra, en konstig känsla - men så kom jag på det, jag hade ju ingen ryggsäck, den bar Ulf. Sist jag vandrade hade jag hela tiden en tung fjällryggsäck, vilken skillnad. Precis som när man kunnat lägga ifrån sig oro och bekymmer, eller annat som tynger. När man delat med en vän, nån annan bär det med en, eller man fått lämna allt till Gud i bön och vågat lita på att han bär. Därtill hade jag Jack i koppel som i sin iver drog mig uppför berget. Väl däruppe gjorde vi upp eld och hade ro att sitta och vänta på den perfekta grillglöden.

 
 
Vad gott det smakade med grillad korv och sen kaffe på det! Väl hemma igen kände vi oss rätt möra och det blev en tidig kväll, i alla fall för den äldre generationen.
Söndagen blev en riktig vilodag på alla sätt och vis och det behövdes för i morse ringde klockan 03.55 och taxin kom 04.30. Personalresa till Lund, Malmö och Köpenhamn står på programmet. Och när man startar så tidigt så var vi framme i Lund före lunch och kunde checka in på vårt hotell.
Dagen idag har varit lång, innehållsrik och full av intryck. Studiebesök i domkyrkan, rundvandring, föreläsningar om deras konfirmandarbete och deras arbete med konst och kultur. Mycket intressant, dessvärre kämpade många av oss med eftermiddagskoman!
Efter kaffepausen var vi på alerten igen och kunde intresserat höra på Modeus när han pratade om församlingssyn och gudstjänstutveckling. Vad är församling, de som firar gudstjänst? De som bor i området? De döpta? Listan kan göras lång, hur tänker du? Han pratade om fötternas bekännelse - tro handlar om fötter som tar mig till gudstjänst. Det tyckte jag var en intressant tanke, vanan som ibland bär min tro genom tider av torka.
Vår dag avslutades med en kvällsmässa domkyrkans krypta. En fantastisk upplevelse, fin sång, massor med människor i olika åldrar som stannade till en stund vid denna oas, delade bröd och vin och stärkta gick vidare.
 
I domkyrkan firas 25 gudstjänster i veckan!!! Det finns en längtan hos människor, tar vi den på allvar? Uppfylld av alla intryck ska jag nu försöka hitta sömnen och ladda för en heldag i Malmö i morgon.

Träning och vila

Publicerad 2014-08-22 17:08:00 i Allmänt,

Jag har en ny förälskelse, vi har träffats en gång, det var jättespännande. Jag har lite ont här och var efteråt, men jag ser fram emot nästa träff. Min nya förälskelse är träningspasset Cardiocross!! Jag har varit på ett pass, det var jätteroligt och svettigt. Jag tog i mycket mer än jag trodde jag orkade, men hur kan man låta bli när alla runtomkring en jobbar och flåsar i dessa 40 sekunders intervaller.  40 sekunder är inte så länge tänker man, det orkar jag, sen vidare till nästa station. 
 
Idag har jag träningsvärk i precis varenda muskel i hela kroppen, jag kan knappt lyfta armarna och benen värker. Men jag njuter ändå och ser verkligen fram emot när jag ska få packa träningsväskan och åka på nästa pass.
 
Efterbearbetningen av bröllopet har pågått hela veckan, Ulf och jag har pratat och skrattat, tittat på foton och kännt oss väldigt tacksamma över helgen som var.
 
Jag läser boken: Det händer när du vilar, som är skriven av en av mina favoritförfattare, Tomas Sjödin. Så många kloka tankar, kanske för att så mycket stämmer överens med det jag tycker :)! Han skriver om vikten av att återta sabbaten och sabbatsvilan. Han har intervjuat judar som fortfarande lever i gamla testamentets stränga sabbatsregler. Det är fascinerande, jag tror att de har något att lära oss. Tvärstopp på kvällen kl.18.00 då slutar man med alla måsten, man klär sig till fest och äter god mat gärna med vänner. Sabbaten ägnar man gudstjänst, vila  och att njuta av skönheten i världen. 
Han skriver också att de i sin bön till Gud på sabbaten endast lovsjunger och tackar, de begär inte något, inga önskningar, för på sabbaten ska man låta allt vara som det är!!
Tänk om vi på söndagen skulle klara av att låta allt vara som det är, släppa oro, bekymmer, planering, ja allt som rör vardagen och bara vara! Tänk om vi skulle våga dra ur sladden till internet och bara vara här och nu.
Han skriver så tänkvärt om det också, att vi ofta idag är här men inte nu. Vi sitter i samma rum, men vi knapprar på olika tangentbord med olika skärmar och har vår uppmärksamhet nån annanstans. Vi är här men inte nu. Jag slår mig verkligen inte för bröstet, jag är inte bättre än någon annan. Fast ibland har jag lust att testa att dra ur sladden för längre eller kortare tid, bildlikt ialla fall. Undrar vad som skulle hända? Och istället för att säga att saker tar tid, skulle jag säga, Jag har tid!!
När Gud en gång i tidernas skapade jorden och vilade på den sjunde dagen, då var det med tanke på oss människor, omsorgen om oss. Vi orkar inte bara gå på, vi behöver vilan, så låt oss ta vara på sabbatsvilan!
 
 

Bröllop

Publicerad 2014-08-19 20:29:00 i Allmänt,

Så har den kommit och gått lördagen 16 augusti som vi haft i fokus så länge - Elins och Johans bröllopsdag. Jag och Ulf åkte ner till Jakobstad på torsdag och började med att äta middag hos Elins svärföräldrar. God mat och trevlig samvaro och bra att bli uppdaterad om alla detaljer som ännu ska göras. 
Ändå en lätt overklig känsla, det är stort när ens barn ska gifta sig, det är nog det största beslutet de tar i livet. Som förälder lever man med väldigt mycket, man gläds, oroas, tänker och planerar, oron och planerandet ofta helt i onödan. 
Fredagmorgon träffades vi hemma hos Elins svärmor Sola igen för att göra klart alla tårtor. 
Här ser ni Isabella, Elin och Sola. 
 
Vi fyllde tårtorna med dumlefluff och hallon och sen lite grädde över och ett marsipantäcke. Inte så svårt men ändå rätt mycket pyssel innan alla tolv tårtorna var klara. Men väldigt roligt att jobba tillsammans, man hinner prata rätt mycket på en förmiddag.
När vi var klara åkte vi till stället där bröllopsfesten ska hållas, där var det redan full aktivitet. Några dukade, andra vek servetter, hängde upp pompoms, tappade upp rabarbersaft i alla små söta glasflaskor som skulle användas som bordsplacering. I köket stod några och hackade grönsaker, gjorde fruktspett och jag vet inte vad. Mitt i allt gick Johans bror Saul och hade full koll på allt som gällde maten.
Så här fin blev festsalen......
Så kom dagen D för brudparet. Elin hade första bokningen kl.9.00 sen satt det i ett med frisör, fotografering och så blev kl.16.00 alla inbjudna och några till hade anlänt till Jakobstads kyrka. 
Vi satt där längst fram i kyrkan, när dörrarna slogs upp och orgeln började spela, redan då fick jag ståpäls och när jag sen fick syn på det vackra paret- då kom tårarna. Det går inte att vara oberörd- och det ska man inte vara heller.
En otroligt vacker vigsel, talet som prästen höll var något utöver det vanliga. Ja, jag vet att jag inte är objektiv, men alla jag pratade med på festen tyckte också det. Han pratade så fint om kärlek, det är inte en känsla utan ett beslut. Som par har man ansvar att hjälpa den andre att bli det som Gud har tänkt honom/henne att vara. Han pratade om hänsyn och ansvar. Det är alltid svårt att återge, men det var bara SÅ BRA. Elins kompis Lina sjöng fantastiskt vackert
Här har dom gett sitt löfte inför Gud och församlingen, lyckliga är dom på väg ut i livet tillsammans..
En del av vår festklädda familj utanför kyrkan i väntan på att alla ska få gratulera brudparet. 
 
 
Festen började med att man minglade och åt förrätten i foajen.  Det var trevligt, då hann man hälsa på vänner och bekanta sig lite med dom man inte kände så bra. 
 
Bröllopsfesten var så rolig med både yta och djup, skoj och allvar. Många roliga små sketcher och fina tal, vacker sång och häftigt rappande, allt i en enda skön blandning. Och maten var såklart helt delikat.
Det är roligt med fest, såklart extra roligt när det är ens eget barn som gifter sig. Och det är stort - att säga ja till en livskamrat i nöd och lust. Just där och då förstår man nog inte vad man gör, det är så mycket större.
Ett äktenskap instiftat av Gud är ett mysterium, hemligheten däri är stor, står det i Bibeln.  Jag blir aldrig less på att vara med min man, jag vill helst prata med honom minst en gång varje dag när vi är på jobbet. Vi delar glädje och sorg, medgång och motgång. Varefter åren går blir vi allt mer beroende av varandra och ändå är vi två självständiga människor. Det betyder inte att det alltid är en dans på rosor och alltid på topp, men det är något tryggt och hållfast. Och det är nånting värt att jobba för och lägga tid på. 
 

Fjällvandringen

Publicerad 2014-08-08 16:54:57 i Allmänt,

Nu har det snart gått två dagar sen jag kom hem från en sex dagar lång fjällvandring tillsammans med en grupp konfirmander och några kollegor. Jag trodde inte att jag var speciellt trött efteråt, men mycket tid har gått åt till återhämtning.
Vi började vår resa tidigt på morgonen med att åka tåg till Kiruna och sen buss till Nikkaluokta. Väl framme där så installerade vi oss och använde eftermiddagen och kvällen till att lära känna varandra ordentligt.  Temat för dagen var vår Gudsbild. Vi utgår i vår undervisning från Frälsarkransen, så dagens pärla var Gudspärlan. Vi delade tankar om vår bild av Gud, Gud som egentligen inte går att fånga i ord eller tankar, som är så mycket större än vi kan ana.  Vi jobbade även med några bibeltexter som handlade om Jesu under. 
Här är vi på väg till aftonbönen i kapellet. Före kl. 22.00 var alla i sina stugor och på väg i säng, ivirga att få komma iväg på nästa dags vandring.
 
Tidig uppstigning och frukost, packa lunchpaket och få ordning på ryggsäcken, stämningen var på topp. Själv mådde jag inte så bra, jag drabbades av en infektion ett par dagar innan resan och åt antibiotika. Kallsvettig gjorde jag iordning min packning, berättade för mina kollegor hur jag mådde och bad om förbön för att orka.  
För min egen del blev första dagens vandring en riktig pärs, men Gud är stark i de svaga, även bokstavligt. Tack vare ett telefonsamtal från min älskade man och förböner kom även jag lyckligt fram till Kebnekajse fjällstation.
Vi sov i 10-bäddsrum, bara det är ju en upplevelse för många av ungdomarna, att visa hänsyn, inte sprida ut grejer över hela rummet och kunna hålla rätt på sina egna saker. 
 
Andra dagens vandring gick upp till Tarfala, ja upp!! Uppåt, uppåt, uppåt!! En del av vandringen gick vi helt under tystnad, eftersom temat kvällan innan hade handlat om tystnadspärlorna. Stäng av bruset utifrån, ge dig själv en chans att samla dina tankar, be en bön,  lyssna till Guds röst! För några var det en riktig utmaning, men de flesta tyckte det var rätt skönt med tystnad!
Vyerna var fantastiska! Vår färdledare Mattias höll ordning på gruppen - gå i 30 minuter, sen stannar dom som är längst framme och inväntar allihopa, drick vatten och ta ett litet mellanmål! Jätteviktigt med pauser när man vandrar -och i livet!
Stugan i Tarfala var inte stor och många andra skulle också sova över där. Vår grupp på 18 personer fick dela på ett 10-bäddsrum, men finns det hjärterum så finns det stjärterum:).  
 
Middagen bestod av frystorkad chilli con carne, jag tyckte det var helt okej, men många av ungdomarna åt sig mätta på hårdmacka i stället. Lärorikt även att måsta hämta allt vatten i jocken, det fanns ingen kran med rinnande vatten. 
Temat för dagen - jagpärlan. Gud ville vårt liv, vi är värdefulla i hans ögon. Vi är alla olika med olika gåvor, se det du har och känn tacksamhet över det. 
 
Nästa dags vandring gick neråt tillbaka till fjällstationen och var en ganska vilsam dag!  Många passade på och basta när vi väl var tillbaka!  Kvällens samtal handlade om dop och nattvard. Trots att dagen inte hade varit speciellt jobbig så låg alla i sina sängar före 21.30!! 
 
Tisdagens vandring gick förbi en av Dag Hammarskölds meditationsplatser.....
 
Tänkvärt!! Hur lever jag mitt liv?? Efter en paus och lite prat runt orden fortsatte vi vandringen mot Jättegrytorna.
Där tog vi en rejäl paus och nästan alla badade i det kristallklara, iskalla vattnet! 
Packningen skulle vara lätt den dagen eftersom vi kom tillbaka till samma ställe på kvällen, ändå vägde min ryggsäck 8 kilo. Vad bar jag med mig som var onödigt?
Är det så även i livet att vi bär på onödiga bördor? Oro och bekymmer som vi kunde lämna till Gud, ja rentav kasta ifrån oss, håller vi ändå krampaktigt fast i! Saker som vi inte kan göra nånting åt bär vi ändå med oss! Jag tror att vi får öva på det hela livet att i förtröstan lämna allt till Gud i bön.
Vandringen fortsatte mot Silverfallet, men mitt på vidderna mellan de höga fjällen tog vi lunchpaus och firade också mässa tillsammans.
 
En härlig upplevelse, jag kände min egen litenhet och Guds storhet, och vi fick dela bröd och vin och komma ihåg vad Jesus gjort för oss alla. Stryrkta till kropp och själ gick vi upp mot Silverfallet och njöt av den storslagna naturen och gemenskapen
Tillbaka på fjällstationen och efter en god tre-rätters middag handlade kvällens samtal om ökenpärlan. Vad kan öken i ditt liv vara? Ungdomarna fick fundera tillsammans och delade sen sina tankar med alla. Kloka tankar, mer än man tror har alla erfarenheter av olika typer av prövningar i livet. Som kristen behöver jag inte bära mina bördor ensam, Gud går alltid med. Vi berättade om Josef i GT, hur han prövades, men Gud övergav inte honom. Utifrån den berättelsen drog vi sen paraleller till våra egna liv. 
Onsdagmorgon, tidig uppstigning, frukost, packning och vandringen hemåt påbörjades. Många ville förlänga lägret, fortsätta gemenskapen och samtalen, samtidigt som hemlängtan fanns med. 
Tacksamhet fyllde mina tankar! Allt har gått bra, vi har fått vandra både bildlikt och bokstavligt några dagar tillsammans med dessa ungdomar, vi har fått berätta om Guds kärlek och omsorg, vad Jesus gjort för oss. Vi har njutit av den fantastiska naturen och fått stänga av bruset från media. 
Tre timmar försenade anlände vi hem till Luleå - borta bra, men HEMMA BÄST!

Om

Min profilbild

Sonja

Vi är ett par i 50-års åldern som bor i Luleå. Alla våra fyra barn har flyttat hemifrån. Vårt hus på Lebäcken på 200 kvm kändes alldeles för stort - så vi sålde det och byggde en Fiskarhedenvillan som är hälften så stor. Bloggen började som en byggblogg, där jag berättade om resan från att köpa en tomt till det färdiga hemmet! Nu har vi flyttat in och stortrivs, men jag gillar att skriva så bloggen får leva vidare under namnet Livet i nyhuset!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela