livetinyhuset.se

Den här bloggen började som en "byggblogg/ dagbok". Nu är vårt nya hem färdigt och vi har flyttat in. Jag gillar att skriva så nu heter bloggen Livet i nyhuset!!

Fjällvandringen

Publicerad 2014-08-08 16:54:57 i Allmänt,

Nu har det snart gått två dagar sen jag kom hem från en sex dagar lång fjällvandring tillsammans med en grupp konfirmander och några kollegor. Jag trodde inte att jag var speciellt trött efteråt, men mycket tid har gått åt till återhämtning.
Vi började vår resa tidigt på morgonen med att åka tåg till Kiruna och sen buss till Nikkaluokta. Väl framme där så installerade vi oss och använde eftermiddagen och kvällen till att lära känna varandra ordentligt.  Temat för dagen var vår Gudsbild. Vi utgår i vår undervisning från Frälsarkransen, så dagens pärla var Gudspärlan. Vi delade tankar om vår bild av Gud, Gud som egentligen inte går att fånga i ord eller tankar, som är så mycket större än vi kan ana.  Vi jobbade även med några bibeltexter som handlade om Jesu under. 
Här är vi på väg till aftonbönen i kapellet. Före kl. 22.00 var alla i sina stugor och på väg i säng, ivirga att få komma iväg på nästa dags vandring.
 
Tidig uppstigning och frukost, packa lunchpaket och få ordning på ryggsäcken, stämningen var på topp. Själv mådde jag inte så bra, jag drabbades av en infektion ett par dagar innan resan och åt antibiotika. Kallsvettig gjorde jag iordning min packning, berättade för mina kollegor hur jag mådde och bad om förbön för att orka.  
För min egen del blev första dagens vandring en riktig pärs, men Gud är stark i de svaga, även bokstavligt. Tack vare ett telefonsamtal från min älskade man och förböner kom även jag lyckligt fram till Kebnekajse fjällstation.
Vi sov i 10-bäddsrum, bara det är ju en upplevelse för många av ungdomarna, att visa hänsyn, inte sprida ut grejer över hela rummet och kunna hålla rätt på sina egna saker. 
 
Andra dagens vandring gick upp till Tarfala, ja upp!! Uppåt, uppåt, uppåt!! En del av vandringen gick vi helt under tystnad, eftersom temat kvällan innan hade handlat om tystnadspärlorna. Stäng av bruset utifrån, ge dig själv en chans att samla dina tankar, be en bön,  lyssna till Guds röst! För några var det en riktig utmaning, men de flesta tyckte det var rätt skönt med tystnad!
Vyerna var fantastiska! Vår färdledare Mattias höll ordning på gruppen - gå i 30 minuter, sen stannar dom som är längst framme och inväntar allihopa, drick vatten och ta ett litet mellanmål! Jätteviktigt med pauser när man vandrar -och i livet!
Stugan i Tarfala var inte stor och många andra skulle också sova över där. Vår grupp på 18 personer fick dela på ett 10-bäddsrum, men finns det hjärterum så finns det stjärterum:).  
 
Middagen bestod av frystorkad chilli con carne, jag tyckte det var helt okej, men många av ungdomarna åt sig mätta på hårdmacka i stället. Lärorikt även att måsta hämta allt vatten i jocken, det fanns ingen kran med rinnande vatten. 
Temat för dagen - jagpärlan. Gud ville vårt liv, vi är värdefulla i hans ögon. Vi är alla olika med olika gåvor, se det du har och känn tacksamhet över det. 
 
Nästa dags vandring gick neråt tillbaka till fjällstationen och var en ganska vilsam dag!  Många passade på och basta när vi väl var tillbaka!  Kvällens samtal handlade om dop och nattvard. Trots att dagen inte hade varit speciellt jobbig så låg alla i sina sängar före 21.30!! 
 
Tisdagens vandring gick förbi en av Dag Hammarskölds meditationsplatser.....
 
Tänkvärt!! Hur lever jag mitt liv?? Efter en paus och lite prat runt orden fortsatte vi vandringen mot Jättegrytorna.
Där tog vi en rejäl paus och nästan alla badade i det kristallklara, iskalla vattnet! 
Packningen skulle vara lätt den dagen eftersom vi kom tillbaka till samma ställe på kvällen, ändå vägde min ryggsäck 8 kilo. Vad bar jag med mig som var onödigt?
Är det så även i livet att vi bär på onödiga bördor? Oro och bekymmer som vi kunde lämna till Gud, ja rentav kasta ifrån oss, håller vi ändå krampaktigt fast i! Saker som vi inte kan göra nånting åt bär vi ändå med oss! Jag tror att vi får öva på det hela livet att i förtröstan lämna allt till Gud i bön.
Vandringen fortsatte mot Silverfallet, men mitt på vidderna mellan de höga fjällen tog vi lunchpaus och firade också mässa tillsammans.
 
En härlig upplevelse, jag kände min egen litenhet och Guds storhet, och vi fick dela bröd och vin och komma ihåg vad Jesus gjort för oss alla. Stryrkta till kropp och själ gick vi upp mot Silverfallet och njöt av den storslagna naturen och gemenskapen
Tillbaka på fjällstationen och efter en god tre-rätters middag handlade kvällens samtal om ökenpärlan. Vad kan öken i ditt liv vara? Ungdomarna fick fundera tillsammans och delade sen sina tankar med alla. Kloka tankar, mer än man tror har alla erfarenheter av olika typer av prövningar i livet. Som kristen behöver jag inte bära mina bördor ensam, Gud går alltid med. Vi berättade om Josef i GT, hur han prövades, men Gud övergav inte honom. Utifrån den berättelsen drog vi sen paraleller till våra egna liv. 
Onsdagmorgon, tidig uppstigning, frukost, packning och vandringen hemåt påbörjades. Många ville förlänga lägret, fortsätta gemenskapen och samtalen, samtidigt som hemlängtan fanns med. 
Tacksamhet fyllde mina tankar! Allt har gått bra, vi har fått vandra både bildlikt och bokstavligt några dagar tillsammans med dessa ungdomar, vi har fått berätta om Guds kärlek och omsorg, vad Jesus gjort för oss. Vi har njutit av den fantastiska naturen och fått stänga av bruset från media. 
Tre timmar försenade anlände vi hem till Luleå - borta bra, men HEMMA BÄST!

Kommentarer

Postat av: anonym

Publicerad 2014-08-26 13:46:21

Är du medveten om att Frälsarkransen fått stor kritik från kristet håll...
Den saknar JESUS helt, Jesus som dog för våra synder...och som är den ända vägen till himlen...
Googla gärna lite o läs.

Svar: Jag tänker att allt material handlar om HUR man använder det! Jesus saknas inte i vår undervisning, vi är mycket tydliga med att Jesus ÄR Frälsarkransen. Men tack för din reflektion!
Sonja

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Sonja

Vi är ett par i 50-års åldern som bor i Luleå. Alla våra fyra barn har flyttat hemifrån. Vårt hus på Lebäcken på 200 kvm kändes alldeles för stort - så vi sålde det och byggde en Fiskarhedenvillan som är hälften så stor. Bloggen började som en byggblogg, där jag berättade om resan från att köpa en tomt till det färdiga hemmet! Nu har vi flyttat in och stortrivs, men jag gillar att skriva så bloggen får leva vidare under namnet Livet i nyhuset!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela