livetinyhuset.se

Den här bloggen började som en "byggblogg/ dagbok". Nu är vårt nya hem färdigt och vi har flyttat in. Jag gillar att skriva så nu heter bloggen Livet i nyhuset!!

Att åka spark - och Judas Iskariot

Publicerad 2014-02-21 16:31:30 i Allmänt,

Jag har fått återuppleva barndomens vinterupplevelser - vi har fått svärmors spark! På morgnarna när det är helt öde uppe vid Björngårdarna, vägen är isig och Jack har mycket energi. Då tar jag fram sparken och sen blir det åka av. Visst är det underbart så säg, att susa fram i ett vinterlandskap och det enda som hörs är svischet från medarna. Jack får jättebra motion och verkar att stortrivas med det, och jag bara sparkar på, byter ben och sparkar på, ibland måste jag stanna till så han får göra sina behov :). Vi njuter båda två av dessa morgonturer med sparken.
Den här veckan hade vi också ett intressant samtal på vår ledarutbildning. Temat var berättelser från Nya testamentet. Ungdomarna fick olika bibelställen att läsa som de sedan skulle återge för varandra på något sätt. Funderingarna blev många, en grupp fick om kvinnan som smorde Jesu fötter med balsam och Judas som muttrade att man skulle ha sålt det istället och gett pengarna åt de fattiga. Fast hans tanke var att behålla pengarna själv. Ungdomarna undrade, hur Jesus kunde välja Judas till lärjunge, han som var en tjuv och som sen skulle förråda honom. Vi landade i tacksamhet över att Jesus gjorde som han gjorde. Han valde inte perfekta, felfria människor (och de finns väl inte ens) till att följa och tjäna honom, utan vanliga, felande människor som är beroende av nåd. Sen utrustade Jesus dom för den uppgift de skulle få. Vi pratade även om Petrus, som tre gånger förnekade Jesus, men ändå fick han en ny chans i mötet med den uppståndne Jesus när han utbrister: "Min Herre och min Gud" . Svaret från Jesus är " Du är Petrus och på denna klippa ska jag bygga min församling" Det är så befriande att Bibeln är full av berättelser som man kan känna igen sig i. Det är inga perfekta människor och ändå fick de stora uppgifter i Guds rike. Jag tror att vi alla som vill på olika sätt kan arbeta för en bättre värld, för Guds rike. Han utrustar dig för den uppgift som är just din.

Kreativitet

Publicerad 2014-02-15 20:17:54 i Allmänt,

Nu känns det som krafterna håller på och återvänder för oss båda två efter flyttchocken. Den här veckan har det hänt mycket i garaget och även en del inne i huset. Vi har köpt en del inredning till garaget för att få ordning på alla verktyg (läs Ulf) och allt annat bråte som finns där. Med förnyade krafter lyfter vi alla kvarvarande kartonger mitt på golvet och skåp, garderober och bänkskivor kommer på plats.
Det är nästan så vi får en liten flashback till lördagarna i höstas när vi skruvade IKEA-inredningar så vi fick blåsor i händerna:
Bra blir det i alla fall - ordning och reda. Jag plöjer igenom några kartonger, vissa är jag helt nöjda med, välsorterat, allt det här måste få vara kvar. Andra kartonger töms, en del sorteras in i skåp och lådor och en hel del hamnar i högen som ska till återvinningen. Vi har också efter mycket letande på nätet hittat gardiner som vi vill ha till vardagsrummet. Vi började med att söka gardiner designade av Jukka Rintala. Vi såg ett par på bostadsmässan i Tammerfors som var hur häftiga som helst. Vi hittade inte dom, men väl ett annat tyg som vi föll för och beställde. Tyget kom den här veckan och idag har min kreativitet fått utlopp med att sy gardiner
När jag syr är jag för det mesta inte så noga med att nåla, jag viker in fållen och tänker att det blir rakt och fint. Men idag tog jag fram mitt allra mest noggranna jag :). Jag mätte och nålade och nålade och mätte - det här ska inte bli nå slarvgöra. Och nu hänger dom där våra nya gardiner - rummet blev helt annorlunda.
Förunderligt hur nöjd man kan känna sig när man gjort nåt praktiskt som man direkt ser resultat av. Nu återstår bara att hitta ett snyggt tyg till soffkuddar.

Söndag

Publicerad 2014-02-09 23:45:03 i Allmänt,

Idag har det varit en vilodag som innehållit alla ingredienser för en bra vilodag! Sovmorgon, fika på säng, långpromenad i skogen med Ulf o Jack, god middag, gudstjänst och goda vänner på besök! Vad kan man mer begära? Nu just lite svårt att gå ner i varv. Det är skönt att få ta det lugnt på morgon och "såsa" på i morgonrock rätt länge. Det är också bra att ha en hund som tittar uppfodrande på en om man slöar alltför länge. Vi njöt verkligen av promenaden idag, bara gå rakt in i skogen efter en liten skogsväg, som sen övergår i oplogad väg.
Och när Ulf är med blir det alltid mer spännande!! Jag går samma stigar och vägar på mina rundor, men när Ulf är med ser han alltid nån ny stig eller nåt skoterspår som han tycker vi ska prova och se vart det leder. Ett bra sätt att lära sig nya omgivningar. Men om sanningen ska fram så handlar det väl om att våga.... och mitt lokalsinne är inte världens bästa, när jag gissar på vädersträck har jag oftast 180 grader fel!! Jag törs inte chansa när jag är ensam för då är jag inte säker på att hitta hem igen. Sen kanske det handlar om personlighet - att våga gå i ospårad terräng!! Jag är även uppfylld av gudstjänsten i Porsökyrkan! När man döps i Porsökyrkan får man ett dophjärta med sitt namn på som hänger i kyrkan i ett "dopträd" under året. Här lånar jag en bild som Birgitta Ryås tog idag
När vi har våra morgonböner ber vi ofta för dessa dopbarn och deras familjer. Idag bjöds de familjer in som döpt sina barn under 2013, de var med på gudstjänsten, fick hämta sitt dophjärta och fick en bönbok. Vi bad även en kort bön för var och en. Alla kom inte, men rätt många i alla fall och det kändes bra. Barnkören sjöng och en härlig blandning av människor från olika länder och i olika åldrar deltog i gudstjänsten. Efteråt bjöds det på varmkorv med bröd, saft och kaffe och trevlig gemenskap. Några var trogna gudstjänstbesökare, andra var där för första gången! Det pratades olika språk, men det fanns en vilja att försöka förstå varandra och det knöts nya vänskapsband. Kristi kyrka är världsvid och känner inga gränser, anden förenar. Jag kände mig glad i hjärtat när jag åkte hem. Kvällen avrundades med att ett par goda vänner och deras barn tittade in på lite kvällsfika - så roligt!

6 februari

Publicerad 2014-02-06 20:44:46 i Allmänt,

En vecka går fort - nu är det snart helg igen. En händelserik vecka - vi har återigen haft Marianne på besök som ska hjälpa oss att planera utsidan. Det var rätt häftigt att plumsa omkring i snön och föreställa sig de olika planteringarna. Där ska vi ha köksträdgården och bärbuskar - vad sägs om ett blåbärsträd?? Tänk att kunna plocka hela årets blåbärsskörd från eget träd!! Kanske det blir några liter från skogen också, för vi bor ju i skogen! Sen lite olika bladväxter i grupper och kanske nåt äppelträd. Rosor ska vi ha på baksidan i söderläge! Vi pratade och planerade ett par timmar - vi känner oss väldigt taggade! Fast det gör ingenting att snön ligger kvar ett tag till. En kväll har jag varit på tjejmiddag, vi firade en 30-åring och en 40-åring. Helt underbart 25 stycken kvinnor i olika åldrar samlades på Bistro Norrland, god mat och trevlig gemenskap, kvällen gick väldigt fort!
Ett par bilder från kvällen! Jag har jobbat kväll med ledarutbildningen - en fantastisk grupp med ungdomar. Förra gången vi träffades fick de skriva ner olika teman som de tycker vi ska jobba med under våren. Väldigt många skrev att de vill lära sig mer om Bibeln och bibelns berättelser, en hunger efter Guds ord. Igår kväll jobbade vi med några av gamla testamentets berättelser, bl.a. Josef och hans bröder. Varje gång jag berättar den berättelsen berörs jag djupt av när bröderna kommer till Egypten för tredje gången, Josef ger sig till känna och förlåter sina bröder. Tänk att han kunde förlåta- det är stort- men det var säkert inte i egen kraft! I berättelsen om Mose beundrar jag också de hebreiska barnmorskorna Shira och Pua som vågar gå emot Faraos befallning att döda alla pojkar som föds. De hävdar att de hebreiska kvinnorna är så starka så de hinner föda innan de kommer fram. De vågar stå upp för livet!! Jag har varit på kvällspromenad med Jack, jag längtar efter de ljusa kvällarna när vi bara kan gå rakt över vägen in i skogen på promenad. Det är några veckor bort, men på morgnarna börjar det ljusna. Jag var tvungen att ta en bild av morgonrodnaden häromdagen
Visst kan ni ana ljuset i fjärran :)

1 februari

Publicerad 2014-02-01 11:41:19 i Allmänt,

Så har den långa januarimånaden gått - ganska fort faktiskt. Sen jag bestämde mig för att inte åka vasaloppet så drabbades jag av en förlamande trötthet. Det var som att släppa taget och rasa ihop. Jag har sovit mycket och inte gjort mycket i träningsväg - det vanliga har rullat på. Och det kan vara gott nog kan jag tänka. Jag har i alla fall hunnit njuta av de vackra soliga januaridagarna
Jag har gått morgonpromenaderna med Jack, fortfarande i mörker kl. 6 på morgonen. Jag har ofta pannlampa när jag är ut på morgnarna. Med pannlampa ser man inte så långt framåt, (i alla fall inte med den jag har) men man ser tillräckligt långt. Jag kom ihåg en predikan över bibelordet "ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig". En fotlykta lyste inte upp långt, men steg för steg så man kunde gå tryggt framåt. Guds ord leder oss steg för steg så vi kan vandra trygga genom livet. Men vi har inget löfte om att kunna se långt in i framtiden, men "idag hjälper Herren"
Vi har även en liten lampa på Jacks halsband, väldigt liten, men den gör väldigt stor skillnad. Jag kan följa honom med blicken där han springer i skogen även om han är ganska långt borta. Vår tro liknas också vid en lampa, ett ljus. Vad som är lite intressant är att ingenstans står det hur stor "lampan" tron ska vara för att duga?? Kan man mäta tro? Om vi tänker på ljuset så är det alltid starkare än mörkret. Oberoende hur liten en låga eller en lampa är så syns den i mörkret. Tro är tro, oberoende stor eller liten, och den syns, på nåt sätt! Idag tittar solen fram genom de lätta snöflingorna, en härlig februaridag! Och vi ska ta itu med kartongerna i garaget!

Om

Min profilbild

Sonja

Vi är ett par i 50-års åldern som bor i Luleå. Alla våra fyra barn har flyttat hemifrån. Vårt hus på Lebäcken på 200 kvm kändes alldeles för stort - så vi sålde det och byggde en Fiskarhedenvillan som är hälften så stor. Bloggen började som en byggblogg, där jag berättade om resan från att köpa en tomt till det färdiga hemmet! Nu har vi flyttat in och stortrivs, men jag gillar att skriva så bloggen får leva vidare under namnet Livet i nyhuset!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela