livetinyhuset.se

Den här bloggen började som en "byggblogg/ dagbok". Nu är vårt nya hem färdigt och vi har flyttat in. Jag gillar att skriva så nu heter bloggen Livet i nyhuset!!

Veckan som gick

Publicerad 2014-07-29 19:06:00 i Allmänt,

 
När jag tittar igenom bilderna från veckan som gick så ser jag bilden av vårt uthus/bastu där ungdomarna hade gjort en fantastisk insats tills vi kom ner. Storstädning av det brutalare slaget. I uthus, i alla fall i vårt uthus, är det lätt hänt att det samlas allehanda bråte, gamla mattor, utnötta skor, obrukbara penslar,  nötta jeans, målartshirts ... you name it!! Sen ligger bråtet där år efter år, ibland tänker man: vi borde rensa och slänga, men semesterdagarna är få och värdefulla och bråtet ligger kvar!
Men inte nu längre :) bortrensat, städat, fina mattor, en ny liten trapp, blommor och nya "retrogardiner" som Elin sytt!  
Huset är gammalt, färgen är avskavd, men där finns en vedeldad bastu, ett tvättrum med en gryta man eldar under. Dörren som syns rakt fram leder till ett sovrum som är mörkt och svalt trots att solen gassar oavbrutet i flera veckor. Det är ett mysigt och värdefullt hus trots sina skavanker.
 
Jag tänker att det är så med oss människor också, vi har våra skavanker, tilltufsade av livet, känns det ibland som att färgen flagnar. Men inuti finns det nåt värdefullt, prövade av livet kan man möta sina medmänniskor på ett ödmjukt sätt. Jag tänker att det oftast är de "avskavda" människorna som blir de närmaste vännerna. När man vågar visa att allt inte är perfekt kan man få en kontakt som söker sig lite djupare - under ytan!
 
En kväll hälsade vi på i Johans nya hus, dit Elin också ska flytta i mitten på augusti. En varm kväll men på deras innergård var det perfekt temperatur och vi fick njuta av en delikat middag och trevlig samvaro.
 
I stort sett alla måltider intogs på vår altan som lyckligtvis vätter mot norr ....
På lördagkväll hann vi med två kyrkobesök. Kl.19 var vi i Jakobstads kyrka på en psalmafton: våra vackraste sommarpsalmer. Härligt att sjunga trots att temperaturen var hög uti kroppen.... nej jag menar uti kyrkan + 30 grader!!  Lite svettigt, men det var roligt att sjunga.
 
Kl.23.00 midnattskonsert i Pedersöre kyrka med ungdomskören Cantate. Otroligt duktiga ungdomar, bl.a. min systerdotter Sara är med. Kvällen blev inte sämre av att vi träffade på dom här vackra ungdomarna och fick dela upplevelsen med dom.
Vår dotter Elin längst bort, med sin blivande man Johan, barnens kusin Ronny med fru Anita och sen kusin Frida som hade lämnat sin man och två små barn hemma! 
Efter konserten tog vi en promenad bort till mina föräldras grav för att vattna, och graven bredvid ligger min storebror. Alltid blir man lite berörd och påmind om det som en gång var. Även tacksamhet över den tid vi fick ha vår bror och mina föräldrar och allt dom gav mig av trygghet, kärlek, värderingar och kristen tro. 
I kvällsskymmingen står kyrkan  där så mäktig och trygg och ur fönstren strålar det varma ljuset och det tycks att ljuset viskar: KOM!
Nu är vi tillbaka i Luleå, vardagslivet rullar så sakteliga igång. 
 
Igår kväll fick vi ändå en glad överraskning när min bror Bernhard med fru Ingeborg dök upp med kort varsel. De stannde över natten och vi fick ha en trevlig kväll tillsammans. 

Sommarmorgon

Publicerad 2014-07-22 07:58:00 i Allmänt,

Sommarmorgon i stugan när den är som bäst!
Jag har varit på en snabb promenad med Jack runt byn, gick förbi skolan, Dalabäck, passerade kusinernas hus, mostrarnas och morbrödernas hus, mormors hus.... tankar och minnen kom och gick. De flesta soliga, roliga och varma. Denna morgon var jag så tidigt ute så jag träffade ingen att prata med, som jag vanligtvis gör på mina rundor i byn.
 
Väl hemma igen körde jag faktiskt ett extra träningsprogram, å kände mig riktigt duktig. Svetten porlade, men simturen i ån kändes desto ljuvligare. Nu sitter jag här på altanen, lite blöt i håret och med en kaffekopp framför mig. Jag kan höra en gräsklippare nånstans långt borta och ett litet barn som småpratar med sin mamma, fåglar som kvittrar, men det är ändå så stilla ........
Jag njuter.......
Veckan har gått i gemenskapens tecken! Mycket tid för umgänge med våra ungdomar, en del med släkt och vänner.  Syskonbarn som dyker upp och passar på och tar sig ett dopp i ån.
Långpromenad med syrran där många tankar delades och lämnades utefter vägen.......
En kväll åkte Ulf och jag ut till Fäboda, denna pärla i vår trakt, just denna kväll hängde åskan i luften
 
Förra veckan hemma i Luleå hade vi också en vecka i gemenskapens tecken. Ulfs en gammal klasskompis med familj kom förbi en eftermiddag. En kväll fick vi långväga besök från Kungsbacka, Ulfs moster Margit och hennes man Allan kom på besök tillsammans med svärmor. Vi åt en grillmiddag och hade en en trevlig kväll tillsammans.
 
Nästa kväll dök mina kära kusiner Tina och Gunmaj upp tillsammans med sina män. Samtalet flöt på fram och tillbaka, barndomsminnen, politik, tro - många glada skratt och djupdykningar ner i allvarets hav.
Jag kommer ihåg ett bibelord som handlar om gästfrihet, typ visa gästfrihet som kommer ni att få änglar på besök!
Jag vet inte om jag tänkt att vi är speciellt gästfria, däremot känner jag att vi träffat många änglar under de senaste veckorna, längre eller kortare möten där vi fått dela livet en stund. 
 
 

Gott och blandat..

Publicerad 2014-07-16 07:03:00 i Allmänt,

Dagarna rullar på i detta fantastiska sommarväder, och jag har försökt "carpe diem" - och ta tillvara solstrålarna och värmen.
Nu är jag mitt inne i en jobbvecka efter tre veckors ledighet. Men det är inte synd om mig, jag jobbar bara denna vecka sen är det lite semester igen. 
Jag håller på med allt praktiskt inför vår fjällvandrarkonfirmation, kollar tågbiljetter, bokar anslutningsbuss, kollar på scheman och undervisningspass. Så roligt att det blir av!
Igår hade jag ärenden till Gammelstad och till kyrkan och jag slogs av hur fantastiskt det är att få jobba i detta världsarv. 
Kyrkan står där så mäktig och trygg och påminner oss om alla som vandrat före på "den vägen". Ibland brukar jag tänka på alla människor som passerat kyrkorummet - i glädje och sorg, fest och begravning, fantastiska gudstjänster och torra gudstjänster, alla böner som har betts, tårar som har gråtits och lovsånger som har sjungits.
Ja, tänker om väggar kunde tala!!
 
 
 Sen alla kyrkstugor med sina historier, det är förståeligt att så många turister passerar, speciellt under sommarhalvåret. Många turister tror att vi som jobbar där är "statister" , att det pågår en teater och inte en levande verklighet. Fast man kan kanske inte så säkert veta vad det är :). En bild av kyrkstugorna från kyrktornet!
 
 Gustav och Carolin hälsade på i helgen, det är alltid så trevligt när ungdomarna kommer hem en sväng. På lördag hann vi också med att köpa en kostym åt Gustav inför syrrans stundande bröllop - snyggt va:)?
 
 Jag gläder mig även åt vår brokfunkia som såg helt död ut, vissnad, borttorkad eller förfrusen, men som har fått liv igen. Små livskraftiga blad dyker upp vid alla plantor. Det var värt att fortsätta sköta om dom, gödsla och vattna. 
Jag tänker att det även är en bild av oss människor och vår tro. Det kan se dött ut, det kan kännas dött i vårt inre, förfruset och kallt. Men vi ska inte ge upp, vi får fortsätta hoppas och be. Livet finns där, kornet gror i mullen, spirar, växer och slår till slut ut i full blom!!

Varma dagar

Publicerad 2014-07-07 12:54:00 i Allmänt,

Nu har värmen kommit, och jag tror det är första gången sen jag började blogga som jag sitter utomhus och skriver. Kanske jag gjort det på nån resa vi har varit, men inte i Luleå. Idag är det dessutom så varmt så jag föredrar att ha markisen ute och sitter i skuggan av den och skriver. Sen blir det väl några timmar på solsängen också.
 
Nu har vi haft så pass länge ledigt så energin att börja göra lite småsaker här hemma har kommit. I lördags hämtade vi en skärmvägg från Lakkapää och satte upp den på en gång. Pricken över i:et tycker vi, ombonat, insynsskydd och vindskydd.
 
När vi ändå var och handlade passade jag på och köpa färg till vedlåren, så blev den äntligen målad.
SÅ skönt att sitta utomhus och måla och dessutom gillar jag att måla. Man ser direkt restulat av sitt jobb. Jag hann stryka den två gånger t.o.m. på en och samma dag.
 
På kvällen tog vi lillbilen, cabbade ner och åkte iväg mot Sävast för att hälsa på goda vänner. Helt oanmälda traskade vi in - och blev väl mottagna. Efter en trevlig kväll åkte vi hemåt och tog en extra runda via småbyarna på andra sidan älven - Unbyn, Avan, Sandnäset, Bälinge... det är vackert i Luleå!!
Och söndagen - ja det blev en riktig vilodag med många timmar på altanen!!
Jag tror vi redan har tillbringat mer tid och ätit fler måltider på den här altanen än vi gjorde under 16 år på Dukatvägen!! Det kan ju delvis bero på att vår livssituation ser annorlunda ut nu - mer tid för "bara vara", eller så beror det på att vi bor så fantastiskt fint nu :)
 
Idag har bron på framsidan blivit laserad - i grått - och vi är väldigt nöjd med resultatet! 
Nu sitter jag här på baksidan på altanen och njuter av den ljumma sommarvinden, flugorna som surrar (fast de är inte många) en och annan broms får jag slå till för att den inte ska bita mig! Livet känns gott! 
Vi ser fram emot nästa halva av vår semester som vi ska tillbringa i stugan och hinna umgås med våra barn och deras respektive, men just nu kan det inte vara bättre.
Min kusin Tina hade ett klokt inlägg häromdagen, hämtad från sin almanacka!  Den kändes så sann så jag lånar den som avslutning av dagens inlägg: 
"Det finns törnbuskar som det växer vackra rosor inuti. Ur ett brustet hjärta kommer mäktig poesi. Ur en trång kokong kommer en fjäril ny. Efter en mödosam bergsklättring kommer en hänförande vy."

Semestertankar

Publicerad 2014-07-02 17:15:34 i Allmänt,

Nu är den här - semestern- och jag har hunnit ifatt mig själv - tror jag! Senast dygnet sov jag över 12 timmar, underbart. En del av dom timmarna var ute på altanen i solskenet, där jag lade ifrån mig boken och lät John Blund ta över. Idag strilar regnet ner, perfekt för våra nyplanterade rabatter och gräsmattan. Och ännu bättre att vi hann få fast de sista plankorna på altanen innan regnet kom, nu är den HELT färdig och vi kan bara njuta! 
De flesta av våra planteringar mår bra, men vår brokfunkia verkar inte att trivas. Den slokar och blir brun i bladen.
Har den fått för lite vatten? fel sorts jord? förfrysit (det var minusgrader den 22 juni) ? Eller vad är felet?
Jack sprang över rabatten och råkade krafsa upp en blomma, rötterna hade inte alls sökt sig utåt, de var formade som efter krukan fortfarande - varför?? Nu försöker jag ialla fall sköta extra bra om den och jag ser att det finns liv och gröna blad här och där - kanske den blir fin nästa sommar.
Jag tänkte att det även kan vara så med oss människor, vi kan leva mitt i en församling, mitt i en gemenskap, men om vi inte öppnar våra hjärtan för att få del av gemenskapen, del av Kristus så kan vi börja vissna. Samtidigt tror jag att vår Herre har ännu större omsorg om oss än vad jag har om dessa växter.
Tankarna vandrar tillbaka till helgen som var, tacksamhet fyller mitt sinne. Glädje över att få vara delaktig i en kristen gemenskap. Sånggudstjänsten i Domkyrkan var fantastisk, men jag gläder mig även över de fina samtal jag fick ha under mina arbetspass. Det är det som är så bra med ideellt arbete, man plockas ihop i olika grupper och får möta människor på nära håll som man inte annars umgås med.
Jag fick möjlighet att lära känna ungdomar som jag inte pratat med förut, dela livet med några gamla vänner som jag inte annars pratar med så ofta och surra  med dom nära vännerna. 
Jag hann även lyssna till några predikningar som gav förnyat hopp och stärkte tron. Dock hinner man inte lyssna så mycket när man är med i den församling som har ansvar.
 
Ett foto från en morgonpromenad efter en mysig skogsväg... När jag såg bilden tänker jag på livet som vi vet så lite om,  och ibland skulle vi så gärna vilja veta hur det blir. Men lika säkert som att den här vägen fortsätter bortom kröken, lika säkra får vi vara på att Gud har en plan, vägen finns där även om vi inte kan se den.

Om

Min profilbild

Sonja

Vi är ett par i 50-års åldern som bor i Luleå. Alla våra fyra barn har flyttat hemifrån. Vårt hus på Lebäcken på 200 kvm kändes alldeles för stort - så vi sålde det och byggde en Fiskarhedenvillan som är hälften så stor. Bloggen började som en byggblogg, där jag berättade om resan från att köpa en tomt till det färdiga hemmet! Nu har vi flyttat in och stortrivs, men jag gillar att skriva så bloggen får leva vidare under namnet Livet i nyhuset!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela