livetinyhuset.se

Den här bloggen började som en "byggblogg/ dagbok". Nu är vårt nya hem färdigt och vi har flyttat in. Jag gillar att skriva så nu heter bloggen Livet i nyhuset!!

1:a advent och kallelse

Publicerad 2014-11-30 17:53:30 i Allmänt,

Idag har vi fått tända första ljuset i advent, fått stämma in i Hosianna sången i kyrkan och verkligen av hjärtat fått sjunga "Gå Sion din konung att möta" jag gillar refrängen - var glad, var glad, var glad i din Herre och Gud!
 
 
En underbar helgdag med mycket glädje och förväntan. Advent- som betyder ankomst - vi väntar på någon som ska komma, som har kommit, som alltid kommer att förbli - Jesus- världens Frälsare. Det är inte alltid lätt att hålla fokus på vad som är viktigt i vår materialistisk värld, där vi översköljs av allslags reklam, men vi kan försöka.
 
Jag läser för tillfället en bok av Patricia Tudor- Sandahl, som heter: Din egen väg. En intressant bok som handlar om kallelse. När jag hör ordet kallelse så tänker jag i första hand på yrken som präst, diakon, läkare eller sköterska - traditionella yrken där man ofta pratar om kallelse. Patricia menar att vi alla är kallade, till olika uppgifter här i världen, det gäller bara att vara lyhörd för den inre rösten. Hon skriver också att många människor bara går på, gör saker av slentrian, för att vi inte vågar, orkar eller vill stanna upp och tänka efter vad vi egentligen vill med vårt liv. 
Hon ställer några frågor som man kan fundera kring, en av frågorna som jag och min man har pratat rätt mycket om de senaste dagarna är: " vad skulle du svara en ungdom som frågade vilka tre saker du är mest stolt över i ditt liv?" 
Vad är jag mest stolt över i mitt liv, får man tänka att man är stolt över något?? Ni vet, Jantelagen kommer smygande!! men frågan kvarstår.
Det första jag tänkte på spontant (och det gjorde min man också) är min familj! Ja, så är det! Vi har fostrat fyra barn, gått igenom vaknätter, förkylningsperioder och magsjukor, skjutsat och hämtat till daghem och skola, varit på föräldramöten, julfester och vårfester. Skjutsat till skidbackar och träningar, hämtat mitt i natten, löst konflikter, skrattat och gråtit! Oroats och bett, tackat och jublat och nu  är de alla vuxna och står på egna ben! Jag och Ulf sitter här och gläds - fortfarande - det är väl något att vara stolt över.
 
Nästa sak jag är stolt över är att jag för drygt tjugo år sen vågade lämna min bana som förskollärare och säga ja till ett jobb i kyrkans tjänst. Ett val som samtidigt var ett bönesvar. Jag tyckte det var svårt att jobba på dagis i Sverige och inte få ha morgonbön och inte få be bordsbön. I det jobb jag nu har är mitt jobb att sprida evangeliet på olika sätt.
Jag kan känna en enorm tillfredsställelse (läs stolthet) t.ex. när jag har 25 pojkar i åldern 6-8 år och de sitter stilla en hel kvart när jag med hjälp av flanobilder berättar en berättelse om Jesus. När jag är klar ropar de - berätta mera!!
 
Det tredje jag kommer att tänka på är kanske en rätt ytlig grej, men jag är ändå stolt över det - att jag har åkt Vasaloppet - 9 mil på skidor!! Visserligen är det snart tio år sen, men jag gjorde det!! Och min dröm är att göra det igen - nångång!!

Bloggtorka

Publicerad 2014-11-27 20:24:24 i Allmänt,

Det känns som jag har lite bloggtorka - inspirationen, tankarna och idéerna lyser med sin frånvaro.  Som vanligt har jag ingen aning vad det beror på, och som vanligt tänker jag också, jag behöver inte veta vad allt beror på. Ibland är livet bara som det är och det är gott nog.
 
 
 
Förra fredagen var vi på en häftig konsert, gruppen Jord, från Tornedalen som sjöng folksånger på finska. Länge sen jag skrattat så gott. Dels var de roliga och duktiga, men så mitt i prick tornedalska! Det var en upplevelse.
 
Lördagen donade vi på med lite smått och gott och på kvällen kom familjen Hagman med några barn på middag. En trevlig kväll, skönt med vänner som man skrattar gott med och sen kan göra en djupdykning och dela livets djup och allvar med.
Barnen roade sig med hunden och legopåsen kom till användning igen.
Hela söndagen jobbade jag - vi hade en internationell dag i kyrkan. Först ett loppis och fika, sen en knytkalasbuffé. Dagen avslutades med en gudstjänst där många olika nationaliter medverkade. Inna från Ukraina, medlem i ryskorotdoxa kyrkan, läste en text på ryska,  en annan läste texten på engelska, några romer var med och sjöng på sitt språk, och det hela avslutades med att välsignelsen bads på romska, (om deras språk nu heter så), engelska, finska och svenska. Den kristna kyrkan är världsvis och alla pengar som kom in under dagen går till Julinsamlingen - Låt fler få fylla fem! 
En dag som gav många tankar och reflektioner, kanske främst mötet med romerna. De är inte bara tiggarna som sitter utanför affärerna! De är bröder och systrar i den kristna kyrkan, de är fattiga människor med familjer som tvingas att tigga för att överleva.
Väl hemma igen fick vi besök från Finland, Elins svärföräldrar Sola och Sven var ut och reste och tittade in på lite kvällsfika.  Trevligt att få träffas igen, komma ihåg det trevliga bröllopet i augusti och få umgås i lugn och ro!
 
Vi har också hunnit fira min kära svärmor som fyllt 80 år i veckan - 80 år -det skulle man inte tro - eller hur??
Vi firade med tårta på tisdag hemma hos henne några stycken
 
och på onsdag var båda hennes systrar med och vi gick ut och åt lunch tillsammans
Här är systrarna Lundberg - Alma, Margit och Astrid!
 
På jobbet kör vi snart igång med vår julspelsturné, det ska bli roligt. Men före det ledig helg och adventspyssel här hemma!  Fridfull adventstid till er alla!!

Reservkraft

Publicerad 2014-11-18 20:15:42 i Allmänt,

Det har bara gått drygt en vecka sen vi hade en underbar semester i sol och värme - och ändå har jag denna vecka drabbats av en molande trötthet.
Hur kan det komma sig? Kan jag skylla på mycket jobb i helgen, konfaläger och Balla gänget och sen bara fortsätta veckans grupper som vanligt?? Eller vad ska jag skylla på? Åldern? Mörkret?? Eller behöver jag skylla på något? Kanske jag bara kan inse att just nu är jag extra trött och får ta det lite lugnare än vanligt!! Hur svårt kan det vara?! 
 
Helgen var givande, det är roligt att träffa ungdomarna, få undervisa om kristen tro, få lyssna in deras frågor och vandra med ett tag.
Balla gänget är en härlig grupp unga vuxna som träffas varannan vecka i Stadsökyrkan.  Ungdomar som är begåvade på ett särskilt sätt. Inga hämnigar och ofta direkt kontakt. Men såklart tar allting på orken.  På kvällen for vi på orgelkonsert i Nederluleå kyrka, skönt att ialla fall försöka koppla av en stund.
 
 
På mitt nattduksbord ligger för tillfället boken "Reservkraft" skriven av  Tomas Sjödin - såklart. Jag blir så tagen redan när jag läser de första sidorna där han berättar om när de kommer med sin son till sjukhuset, han upptäcker en liten skylt på dörren intill sonens rum. På skylten står det "Reservkraft", den handlar om elektricitet, men han assosierar till den kraft som tar vid när vi själva dignar! Han skriver att det borde finnas ett rum för alla där det står Reservkraft  på dörren! Och det finns det väl!!!! 
 
Då och då tänker man - nu orkar jag inte längre - men självklart gör man det! "Kraften fullkomnas i svaghet"  
 
Vår reservkraft - Guds kraft bär när allting annat brister! 
 
Ibland rår man inte över saker som gör att orken tryter, det är livet som drabbar en på ett eller annat sätt. Ibland får vi faktiskt skylla oss själva när vi jobbar för mycket, eller säger ja till för många roliga saker. För även roliga saker kan det bli för mycket av.
Ikväll är det körkväll och vi funderade hit och dit om vi skulle åka eller inte, beslutet blev att vi stannar hemma, trots att det är en rolig grej. Jag känner nu att det var ett helt rätt val- bandet runt huvudet har lättat något och stressnivån har sjunkit. Min plan är att basta efter att jag skrivit klart här på bloggen och efter det tror jag att jag kommer att somna riktigt gott. 

En vecka sol och värme

Publicerad 2014-11-10 21:26:39 i Allmänt,

Jag har haft möjligheten att njuta av en veckas sol och värme och trevlig gemenskap tillsammans med den bästa reskompisen jag kan tänka mig - min man! 
Vi har bunkrat upp av ljuset och värmen, vi har läst böcker, löst korsord, lyssnat på musik och promenerat. Vi har ätit gott och ibland suttit kvar länge vid frukost- eller middagsbordet och småpratat både yta och djup. Vi har varit tysta långa sköna stunder och småpratat igen.
Strandpromenaden sträkte sig flera kilometer och var perfekt att gå snabba, tidiga morgonpromenader på, lika trevlig på eftermiddagen eller kvällen att strosa långsamt efter.
 
Två kvällar besökte vi Templo Ekumenico i Playa del Ingles, en kyrka med många ansikten, kan man säga, för den delas av så många kristna. 
Vi kom dit första gången vid 17 på eftermiddagen och tänkte bara kika in för att kolla tiden för gudstjänsten vi skulle gå på senare på kvällen.  Döm om vår förvåning när vi kom in och det första vi hör är hur predikanten på finska förkunnar syndernas förlåtelse i Jesu namn och blod,  vi lyssnar några minuter till och inser att vi hamnat på en leastadiansk gudstjänst. Vi sätter oss, sjunger med i psalmerna på finska som går rätt långsamt, ofta i moll, men det känns ändå gott!  Mötesledaren berättar att vi hinner sjunga en psalm till och sen ska katolikerna ha sin mässa.
Jag tog en bild av det vackra kyrkfönstret som solen lyste på, innan vi gick ut för att söka oss lite middagsmat.
Vi återvände vid 19.30, då hade Skandinaviska Turistkyrkan sin gudstjänst. Tongångarna var annorlunda, melodierna snabbare, men predikan hade mycket gemensamt med den första gudstjänsten - Jesus i centrum!
Texten var från Matteus 22 om när Jesus går på vattnet, lärjungarna får se honom, Petrus ropar: Herre om det är du så säg till mig att komma. Jesus svarar: KOM - Petrus stiger ur båten och börjar går mot Jesus, men så inser han vad han håller på med och börjar se sig ängsligt om, då börjar han sjunka och ropar hjälplöst på Jesus. Återigen sträcker Jesus ut sin hand mot Petrus, tar tag i honom och strax var de i båten.
Reflektionen var - Petrus gick inte på vattnet, han gick på ORDET! Han ville höra Jesus säga KOM och litade på att det ordet bar, och ordet bar så länge han höll blicken fäst på Jesus.
Utmaningen till oss som satt i bänkarna: Vågar du lita på ordet? Vågar du gå I Jesu namn? Om du får en uppgift som du känner dig otillräcklig inför, vågar du tro att Gud ändå gör sitt verk genom dig?  När det stormar omkring dig och livet är tufft, vågar du, orkar du lita på att Gud är där i stormen och bär, trots allt.
Samma kyrkfönster några timmar senare, jag tycker det är en sån bra bild av olika församlingar - samma Kristus förkunnas i de olika kristna församlingarna, men vi har olika uttryckssätt!!
 
Nu har vi landat i vardagen och hoppas att soltimmarna som vi laddat ska hjälpa oss igenom den mörkaste delen av året. 
Och så får vi som Petrus lita på att Guds ord bär oss, också igenom vardagens olika prövningar och glädjeämnen!

Om

Min profilbild

Sonja

Vi är ett par i 50-års åldern som bor i Luleå. Alla våra fyra barn har flyttat hemifrån. Vårt hus på Lebäcken på 200 kvm kändes alldeles för stort - så vi sålde det och byggde en Fiskarhedenvillan som är hälften så stor. Bloggen började som en byggblogg, där jag berättade om resan från att köpa en tomt till det färdiga hemmet! Nu har vi flyttat in och stortrivs, men jag gillar att skriva så bloggen får leva vidare under namnet Livet i nyhuset!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela