livetinyhuset.se

Den här bloggen började som en "byggblogg/ dagbok". Nu är vårt nya hem färdigt och vi har flyttat in. Jag gillar att skriva så nu heter bloggen Livet i nyhuset!!

Vem är du?

Publicerad 2014-10-26 20:43:32 i Allmänt,

Veckorna går fort, rullar bara på och bra är väl det. Den här veckan och helgen har också varit innehållsrik. Ungdomar på besök igen, vår son och hans kusin som kom och skrev högskoleprovet, deras flickvänner besökte loppis på Arcus och utforskade Luleå! Självklart hann vi umgås och ha trevligt också. 
Jag har återupptagit stickningen, jätteroligt, så nu tillverkar jag yllesockar på löpande band och försöka fundera ut vem som bäst behöver dom. 
 
Jag har hunnit vara på konfirmandläger, första lägret berör mig alltid på ett speciellt sätt. Stort att få lära känna ungdomarna och få visa på Jesus som är hela världens frälsare. Man kan ana deras längtan efter att lära sig mer, efter att hitta en fast punkt i tillvaron. 
Idag på gudstjänsten var predikan från Mark 2 om de fyra vännerna som bar den lame mannen till Jesus. En känd text som idag gav mig en ny tankeställare. 
 
Han som predikade ställde frågan: vem av människorna kring Jesus är du? Är du en av dom lagkloka, som ser fel och brister hos andra och kritiserar församlingen. Är du en som söker dig mot Jesus, men du är inte så bra på att släppa fram andra, du kanske skymmer Jesus.
Ingen i skaran runt Jesus ville ju släppa fram de fyra vännerna, de fick kliva upp på taket och göra ett hål där för att släppa ner den lame framför Jesus. Eller är du som en av de fyra vännerna som vill att andra också ska hitta vägen till Kristus? Eller kanske är du den lame mannen som inte förmår någonting av dig själv?? 
En nyttig tankeställare! Jag tänker att jag under olika perioder i livet har varit i alla de olika rollerna. Kritisk mot mycket, skymt Jesus med min präktighet eller på andra sätt, ibland försökt visa vägen. Under vissa perioder känt mig otroligt maktlös och modlös och fått uppleva hur jag blivit buren av vänners förböner och omsorg.
 
Hur vi än är och hur det än känns så  ser Jesus på oss lika kärleksfullt som han såg på den lame mannen och säger villkorslöst:  Dina synder förlåtas dig - stig upp, ta din säng och gå hem! 
En stark predikan!
 
Ulf och jag hann också med en eftermiddagspromenad och träffade ett par grannar som bor lite längre bort och som vi inte pratat med förut. Det blev ett trevligt samtal, mannen stod med tre ägg i handen som han precis hade plockat i hönshuset. Har ni smakat så här färska ägg förut frågade han, nej det hade vi inte.
 
 
Ta dom här sa han och räckte dom tre äggen till Ulf.  Det tyckte jag var en fin gest - trevligt med goda grannar! 

Surr och tacksamhet....

Publicerad 2014-10-21 22:11:59 i Allmänt,

En helg går ibland så otroligt fort - speciellt när man har roligt. Förra helgen gick fort och var väldigt trevlig. Vi lyckades igen med konststycket att samla HELA FAMILJEN! 
På torsdagkväll anlände dom två första från Jakobstad, på fredag vid 13-tiden hämtade vi två från Kallax som kom från USA, vid 18-tiden nästa sväng till Kallax och hämta en resenär från Malmö, och en timme senare anlände två till från Jakobstad. Någon kanske undrar hur alla fick plats i vårt nya hus - men finns det hjärterum så finns det - sovplats. Storstädning i garaget, ut med en presenning och vips hade vi ett rätt mysigt sovrum för fyra personer. Jag är glad att vi har golvvärme även i garaget! 
 
 
 
Ljudnivån steg i huset, skrattsalvorna ekade, smågnabbet kom igång. Alltid nån som har nånting att käbbla om, men skrattet lurar i ögonvrån. Jag njuter verkligen av det sorlet. Så roligt att få dela en helg och på riktigt höra hur alla har haft det. Visst, sociala medier är bra, men ingenting går upp mot ett verkligt möte. 
 
På lördagen lite olika aktiviter som shopping, träning, promenader eller stickning och prat. På kvällen kom även övrig släkt som bor i närheten och deltog i samvaron. Taccos stod på menyn, en perfekt maträtt när det finns många händer som hjälps åt.
Tårta blev det till efterrätt - vi hade ju en 25-åring att fira - Grattis Sandra :)! 
 
Många i vår familj gillar att spela spel, så UNO-korten kom fram. Ett tufft spel, där man glatt lade ut +4 kort utan att tycka synd om grannen som gång efter annan fick plocka två eller fyra kort. Men humöret var gott och skratten ljöd ofta runt bordet.
Mellan varven var det skönt att ta igen sig och slänga sig i soffan en stund.  
 
Tacksamhet är vad jag känner - tacksamhet över att vi har möjlighet att träffas och att alla VILL träffas!! 
På söndagen åkte dom iväg igen åt olika håll, vid 19-tiden skjutsade vi den sista till Kallax. Visst kändes det tomt i hemmet, men jag är tacksam över att det fortfarande kändes gott. Min livskamrat finns vid min sida och vi trivs med varandra. Allt har verkligen sin tid i livet, som det står i Predikaren. 
 
Jag märker att det här blev som ett lovsångsinlägg, men så får det vara, så känns det just nu. Hoppfullhet och tacksamhet fyller mitt sinne.  Vår Herre har rikligt välsignat oss!
 

Tacksägelse.....

Publicerad 2014-10-11 21:06:14 i Allmänt,

Nederluleå församling har som tradition att göra något speciellt av Tacksägelsehelgen. En fin tradition tycker jag, även om temat tacksägelse inte alltid är i fokus. Det innebär gudstjänster av olika slag, musikcaféer, föredrag, barnaktiviteter, barnkörkonsert, buffé med knytkalas och såklart en massa trevlig samvaro. För oss anställda betyder det  dessutom ganska mycket jobb av ett lite annorlunda slag än till vardags.
 
Tacksägelse är kanske ett gammalt ord, men så fint att en av kyrkoårets söndagar får handla om tacksamhet. Från början tror jag det var att man tackade för årets skörd, nu skördar vi inte lika påtagligt i våra stadsmiljöer, men orsak till tacksamhet för skörd finns självklart kvar! 
 
 
 
Jag är just hemkommen efter ett arbetspass i Petrigården, ensam hemma ikväll (det är rätt ovanligt för mig nuförtiden). Jag försöker göra det mysigt med tända ljus och trevlig musik i högtalarna, och det är helt okej, men jag måste ändå tillstå att det ÄR mysigare när Ulf också är hemma. Det blir min första tanke och bön av tacksamhet, min älskade man, att vi en gång hittade varandra och fått dela livet med dess medgångar och motgångar.  Och att jag fortfarande saknar honom så fort han är borta ett längre tag. En tacksamhetstanke skänker jag mina föräldrar och syskon, det hem jag fick växa upp i. Inte alltid rikt på det materiella, men ett kristet och kärleksfullt hem! 
Tacksamhet över de barn vi fick, och med skräckblandad förtjusning tacka när vi ser dem pröva sina vingar som bär allt säkrare. 
Listan kan göras lång, tacksamhet över församlingsgemenskap, vänner, släktingar, kollegor på jobbet som jag även kan dela livet med! Tacksam över att listan av tacksägelseämnen nästan inte tar slut ..........
Vi borde kanske ha en tacksägelsetimme varje dag, istället för en dag per år!

Änglarnas dag

Publicerad 2014-10-05 20:40:05 i Allmänt,

Jag tycker det är helt underbart att en dag i kyrkoåret får handla om änglar. Änglar - finns dom, frågar sig många. Ja, att änglar finns i mänsklig gestalt kan vara lite lättare att tro. Alla har vi väl sagt nångång till en vän, du är en riktig ängel. Men Guds änglar??
 
Jag själv har inte fått se någon ängel även om jag önskat, hoppats och bett om det, men Gud vet nog när och vem som behöver få möta änglar.
 
 
Robin, mitt syskonbarn fick se änglar när han var 4 år gammal. Robins farbror Håkan, 25 år gammal, låg i Umeå på lasarettet, svårt sjuk i cancer, som han kämpat med i flera år. Han låg på sitt yttersta, omgiven av sin fru, sina föräldrar och några syskon. 
Hemma i Jakobstad var Robin ut och lekte på gården, men plötsligt kommer han inrusande till barnvakten med andan i halsen: Kom ut och titta, jag ser änglarna som är på väg och hämta Håkan!  Barnvakten springer ut och tittar, Robin pekar igen: Där är dom, nu ska de hämta Håkan!  Barnvakten ser - ingenting!!!
 
I Umeå där Håkan ligger nedsövd med morfin mot de svåra smärtorna, ser de närmaste plötsligt hur han slår upp ögonen, tittar på sina kära och säger: Jag ser himlen, det är så härligt i himlen! Två gånger säger han det, sen somnar han in för att på morgontimmarna flytta till det himmelska hemmet.
 
I efterhand har man konstaterat att Håkan slog upp sina ögon och pratade, när Robin såg änglarna!  Änglasynen blev en stor tröst för alla som sen sörjde Håkan.
 
Så ja - jag tror att änglarna finns. Och inte bara för den här händelsen, utan även för att jag kan läsa om det i Bibeln, hur änglar är Guds sändebud och att vi var och en har våra skyddsänglar.
Jag tror också att det är viktigt att vi lyssnar till vår inre röst när vi får en känsla, uppmaning att ringa någon eller hälsa på någon, eller göra något annat. Då vill Gud att vi var och en ska vara hans sändebud och änglar.
Den här veckan tyckte jag faktiskt att Gustav och Carolin var riktiga änglar, vi kom hem till ett nystädat hus, rentvättade fönster och färska blommor på bordet. Sånt blir man glad av :)
 Har du en änglaupplevelse? Skriv gärna och berätta i kommentarsfältet!

Om

Min profilbild

Sonja

Vi är ett par i 50-års åldern som bor i Luleå. Alla våra fyra barn har flyttat hemifrån. Vårt hus på Lebäcken på 200 kvm kändes alldeles för stort - så vi sålde det och byggde en Fiskarhedenvillan som är hälften så stor. Bloggen började som en byggblogg, där jag berättade om resan från att köpa en tomt till det färdiga hemmet! Nu har vi flyttat in och stortrivs, men jag gillar att skriva så bloggen får leva vidare under namnet Livet i nyhuset!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela