livetinyhuset.se

Den här bloggen började som en "byggblogg/ dagbok". Nu är vårt nya hem färdigt och vi har flyttat in. Jag gillar att skriva så nu heter bloggen Livet i nyhuset!!

Änglarnas dag

Publicerad 2014-10-05 20:40:05 i Allmänt,

Jag tycker det är helt underbart att en dag i kyrkoåret får handla om änglar. Änglar - finns dom, frågar sig många. Ja, att änglar finns i mänsklig gestalt kan vara lite lättare att tro. Alla har vi väl sagt nångång till en vän, du är en riktig ängel. Men Guds änglar??
 
Jag själv har inte fått se någon ängel även om jag önskat, hoppats och bett om det, men Gud vet nog när och vem som behöver få möta änglar.
 
 
Robin, mitt syskonbarn fick se änglar när han var 4 år gammal. Robins farbror Håkan, 25 år gammal, låg i Umeå på lasarettet, svårt sjuk i cancer, som han kämpat med i flera år. Han låg på sitt yttersta, omgiven av sin fru, sina föräldrar och några syskon. 
Hemma i Jakobstad var Robin ut och lekte på gården, men plötsligt kommer han inrusande till barnvakten med andan i halsen: Kom ut och titta, jag ser änglarna som är på väg och hämta Håkan!  Barnvakten springer ut och tittar, Robin pekar igen: Där är dom, nu ska de hämta Håkan!  Barnvakten ser - ingenting!!!
 
I Umeå där Håkan ligger nedsövd med morfin mot de svåra smärtorna, ser de närmaste plötsligt hur han slår upp ögonen, tittar på sina kära och säger: Jag ser himlen, det är så härligt i himlen! Två gånger säger han det, sen somnar han in för att på morgontimmarna flytta till det himmelska hemmet.
 
I efterhand har man konstaterat att Håkan slog upp sina ögon och pratade, när Robin såg änglarna!  Änglasynen blev en stor tröst för alla som sen sörjde Håkan.
 
Så ja - jag tror att änglarna finns. Och inte bara för den här händelsen, utan även för att jag kan läsa om det i Bibeln, hur änglar är Guds sändebud och att vi var och en har våra skyddsänglar.
Jag tror också att det är viktigt att vi lyssnar till vår inre röst när vi får en känsla, uppmaning att ringa någon eller hälsa på någon, eller göra något annat. Då vill Gud att vi var och en ska vara hans sändebud och änglar.
Den här veckan tyckte jag faktiskt att Gustav och Carolin var riktiga änglar, vi kom hem till ett nystädat hus, rentvättade fönster och färska blommor på bordet. Sånt blir man glad av :)
 Har du en änglaupplevelse? Skriv gärna och berätta i kommentarsfältet!

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2014-10-05 21:05:32

Härligt att läsa din blogg Sonja! Denna vecka fick jag också uppleva änglar! Jag var påväg till jobbet och kom plötsligt pp att jjag har glömt nycklarna inne i dagis. Det är jag som öppnar och tar emot de första barnen. Kl var 06.15 och de första barnen kommer ca 06.25. Ringde en kollega och sa att jag kan hämta nycklarna hos henne. Hon förklarade vägen där hon bodde snabbt i telefon. Hade lite svårt att uppfatta riktigt var hon bodde och jag var säker på att nu kör jag på fel väg. Paniken steg...men helt plötsligt står kollegan där vid vögkanten med nycklaarna i handen. Jag kom direkt till hennes hus. Då visste jag meed säkerhet att det var änglarna som fört mej rätt. Tacksamheten var stor! Jag hann itid till jobbet och tackade min Gud! /Anette

Svar: Vad härligt ! Jag tror att vi borde vara mer "lyhörda" ,för att märka när änglarna tjänar oss!!
Sonja

Postat av: Anonym

Publicerad 2014-10-06 07:45:29

Jag kan berätta om änglavakt en gång när jag var 13 år och gick hemåt tidigt en morgon. Hade tagit en tidig promenad och svängt in genom en skogsväg. Där fanns inga andra människor denna sommarmorgon. Ingen stuga eller hus. Bara gångbanan och jag. Strax innan jag skulle vända in på vägen tillbaka in mot bebyggelsen igen fick jag en väldigt stark uppmaning. Stanna! Stå helt stilla!! Hmm tänkte jag vad menas med detta. Jag vände om tittade runt. Men såg ingen. Så jag ryckte på axlarna och tänkte fortsätta gå. Då kom uppmaningen direkt. Stanna!! Stå helt stilla!! Det var en så allvarlig och klar uppmaning så jag vågade inte göra något annat!! Där stod jag nu. Mitt ute på gångbanan. Blick stilla. Väntandes. Då ser jag till min förfäran en stor man komma gåendes från gångbanan i motsatt riktning. Hela jag skälvde och frös till is. Jag visste direkt. Att om den mannen får tag i mig. Kommer han att släpa in mig i skogen och göra vad han vill med mig...och ingen kommer höra någonting eller kunna hjälpa mig...O gode Gud hjälp mig! ! Tänkte jag, vad ska jag göra?? Jag tittade till höger och till vänster. Det fanns ingenstans att komma mig!! Då mindes jag uppmaningen- Stå helt Stilla!! Jag stod blickstilla mitt på gångbanan och visste inte om jag skulle våga titta eller bara blunda?! Men jag bestämde mig för att titta...Gode Gud detta händer inte tänkte jag. Det som händer se är helt ofattbartför det mänskliga förståndet. Mannen passerar mitt framför näsan på mig utan att se mig!! Jag väntade några minuter sen gick jag hem glad och hel igen. Tackande och prisande Gud Fader allsmäktig i Himmelen! :-) I efterhand har jag förstått att liknande händelse skedde med Petrus när han satt fängslad och blev befriad av en ängel!! Han gick igenom fängelset förbi vakter och ut genom dörrar tills han var fri. Och då på riktigt också förstod att han blivit räddad! Jag vet att min skyddsängel stod framför mig den dagen så att mannen inte såg mig! Det var därför Gud sa att jag skulle stå helt stilla. /Marie Rahkola.

Postat av: Anonym

Publicerad 2014-10-06 07:51:26

*Det fanns ingenstans att gömma mig. Skulle det stå! :-)

Svar: Vilken underbar berättelse! Tack för att du delade den 😊!!
Sonja

Postat av: Tina Östman

Publicerad 2014-10-09 09:50:03

Ja det är helt underbart med änglar. Jag vet att syster Gunna har också haft en liknande händelse som Marie, i Gällivare sent en kväll. Tack Sonja för dina ljuvliga berättelser i din blogg.

Ha en bra dag!

Tina

Svar: Tack Tina - Guds änglar går med dig oxå!!
Sonja

Postat av: Louise

Publicerad 2014-10-25 13:30:56

Åh, vilken fantastisk upplevelse att få se änglar som han gjorde! Jag tror också på änglar, kanske låter Gud oss se dem en vacker dag när vi behöver det.

Svar: Ja visst var det underbart! Jag tror som dig, när vi verkligen behöver det så låter Gud oss möta änglar!
Sonja

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Sonja

Vi är ett par i 50-års åldern som bor i Luleå. Alla våra fyra barn har flyttat hemifrån. Vårt hus på Lebäcken på 200 kvm kändes alldeles för stort - så vi sålde det och byggde en Fiskarhedenvillan som är hälften så stor. Bloggen började som en byggblogg, där jag berättade om resan från att köpa en tomt till det färdiga hemmet! Nu har vi flyttat in och stortrivs, men jag gillar att skriva så bloggen får leva vidare under namnet Livet i nyhuset!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela