livetinyhuset.se

Den här bloggen började som en "byggblogg/ dagbok". Nu är vårt nya hem färdigt och vi har flyttat in. Jag gillar att skriva så nu heter bloggen Livet i nyhuset!!

Bybo??

Publicerad 2014-09-10 21:07:57 i Allmänt,

Igår när jag cyklade till jobbet genom vårt vackra Björsbyn, började jag fundera om jag är Björsbybo?! Känner jag att det här är min by? Dessvärre så gör jag inte det, även om jag trivs fantastiskt bra i nyhuset vid Björngårn. Undar hur länge man ska bo i en by innan man känner att det här är min by? 
 
Vad är jag då för "bo"? Jag är definitivt Kållbybo, mina rötter är starkt rotade där jag är född och uppvuxen, men jag är också Lulebo! Och trots att jag så tydligt känner att jag är Kållbybo så har jag ingen längtan att flytta tillbaka dit. Men jag är oerhört glad och tacksam över den trygga och kärleksfulla uppväxt jag hade i denna by.
 
Dom första åren vi bodde i Luleå så for jag hem åt båda hållen - hem till Kållby och hem till Luleå. Men för några år sen upptäckte jag att jag  inte längre for hem till Kållby - jag for till stugan- och hem till Luleå.
 
Jag tror att det hängde samman med att min pappa dog och mamma försvann in i demensens dimmor, för att sen så småningom få somna in och flytta till det himmelska hemmet. Jag anar att det var så för mig, undermedvetet, när föräldrarna var borta, då for jag inte hem dit längre, trots att mina kära syskon och många av våra goda vänner bor där. 
 
Jag tycker det är intressant det här med rötter, det handlar ju även om hur vi får vår näring. Jag tänker att man kan vara rotad på olika sätt. Rotad i ett sammanhang, i en gemenskap, rotad i sin tro. Och det är nog viktigare än vilken "bybo" man är.  
Bilden av ett träd används ofta i kristna sammanhang - jag är vinträdet, ni är grenarna, säger Jesus på ett ställe, och poängterar hur viktigt det är att vi håller kontakt med honom och får näring genom ord, bön och sång för att orka leva. 
Jag gillar bilden av trädet där man tänker att vi som träden är rotade i vår vardag och har våra olika uppgifter i samhället att göra, som det i sig är en gudstjänst. Sen behövs grenarna som sträcker sig utåt och uppåt mot  solen  för att hämta kraft och energi. Grenarna tänker jag är våra böner och tankar som ständigt rör sig inom oss och sträcker sig mot Gud. Solen det är Guds välsignelse som bjuds ut till alla, alltid.
 
Fast ibland kan det kännas som att trädet står i skuggan, solen når inte riktigt fram. Orken och energin sinar.
Likväl finns solen/ välsignelsen där om vi törs öppna våra ögon och lita på det! Jag tror att vi alla nångång går igenom perioder av torka eller skugga eller vad man ska kalla det. Och jag vill tro att Gud finns även där och att han genom dom perioderna hjälper oss att växa, men växa långsamt och kanske på ett annat sätt än vi först trodde.
 
 

Kommentarer

Postat av: Gunvor Snellman

Publicerad 2014-09-10 21:48:06

Intressant att läsa om vilken-bo man är. Har samma upplevelse om min barndomsby. Då föräldrarna är borta åker man ej längre hem utan till stugan. Men roligt att hälsa på syskon. Dessutom har jag numera hemlängtan de känns tråkigt att jag blivit sådan....

Svar: Fast jag tänker att det kan vara positivt med längtan till viss del, det betyder ju att det är viktigt för en:)
Sonja

Postat av: Mona

Publicerad 2014-09-11 08:35:45

Kom att tänka på denna sångtext, som jag minns att du gillat, och förstår nu ännu mer varför. (Minns inte just nu vem som har skrivit den...) Kram / Mona

Jag såg ett träd vid en flod en dag, när jag gick vägen fram. Grenarna högt mot himlen det bar med sin starka stam.
Hur kan du växa så hög och så rak? Jag frågade trädet då. Och trädet sjöng sin sång och svarade så:

Jag har rötter som växer mot djupet. Jag har grenar som växer mot solen. Jag bär frukt så att alla kan se att jag har liv. Jag ger skugga i brännande hettan. Jag är tillflykt för himmelens fåglar. Trädets Herre skapat mig till det han vill jag ska bli - ett grönskande träd.

Jag såg ett träd i en dyster stad, det stod vid en gata av sten. Men det var grönt och frisk och det gav glädje för var och en.
Hur kan du växa vid gator av sten? Jag frågade trädet då. Och trädet sjöng sin sång och svarade så:

Jag har rötter som växer mot djupet. Jag har grenar som växer mot solen. Jag bär frukt så att alla kan se att jag har liv. Jag ger skugga i brännande hettan. Jag är tillflykt för himmelens fåglar. Trädets Herre skapat mig till det han vill jag ska bli - ett grönskande träd.


Svar: Tack Mona att du påminde mig om det- du sjöng den så fint oxå:)!!
Sonja

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela