livetinyhuset.se

Den här bloggen började som en "byggblogg/ dagbok". Nu är vårt nya hem färdigt och vi har flyttat in. Jag gillar att skriva så nu heter bloggen Livet i nyhuset!!

Guds tystnad är nåd!?

Publicerad 2015-04-26 09:09:52 i Allmänt,

Ljuset har verkligen kommit och man får titta två gånger på klockan på kvällen för att verkligen inse, jo -den är 21.30 men det är inte helt mörkt ute. De senaste veckorna har varit ganska fullspäckade både med jobb och social samvaro. En kväll träffades vi "invandrarkvinnor" hemma hos oss, vi som flyttat från Österbotten till Luleå. Knytkalas och många glada skratt. Vår österbottniska dialekt är kvällens språk och den här gången blev det tillbakablickar till barn- och ungdomsåren. Vi trivdes. Även om vi inte kännt varandra så väl innan vi flyttade hit så har vi många gemensamma bekanta och beröringspunkter. Igår eftermiddag kom min kusin Kristina och hennes man Lennart och hälsade på. De har tidigare bott i Luleå, men flyttade till Österbotten för fyra år sen. Trevligt att träffa gamla vänner, timmarna gick fort och vi hade mycket att prata om. På kvällen åkte vi till Domkyrkan på mässa. Jag var rätt okoncentrerad under predikan, men en strof fastande i mitt huvud, eller kanske i mitt hjärta. Guds tystnad är en nådatid när vi får söka oss till Gud!!! Hmmm, alltså när livet är öken, när allt känns jobbigt och man inte förstår nånting, det är en nådatid!! Det kanske är så om vi under den tiden söker oss närmare Gud. Eller vi kanske får sådana perioder i livet för att vi ska söka oss närmare Gud. Jag tror vi alla har eller har haft perioder i livet när vi har tänkt- var finns du Gud?? Varför är det så här jobbigt i mitt liv? Varför händer det här? Förhoppningsvis har vi också fått uppleva känslan som beskrivs i dikten "fotspår i sanden", under de jobbiga perioderna i mitt liv bar Gud mig. Jag tror inte att allt det jobbiga i våra liv kommer från Gud! Däremot tror jag att vi kan växa i vår tro och lära oss mycket om oss själva av de prövningar vi möter i livet. Livet växlar både bildlikt och bokstavligt. Jag bläddrade tillbaka i min blogg till 25 april i fjol, då var vi i full gång med vårbruket på utsidan. Vi skottade jord och förberedde för gräsmattan och blomrabatterna - nu ser det ut så här
Vårbruket får vänta ännu ett tag, men vi vet att under snön förbereder sig blommor och blad för att slå ut när snötäcket är borta. Så tror jag att det är även med oss människor, Gud verkar i det fördolda och när öknen känns som torrast slår blommor ut med full kraft i våra liv. Guds tystnad är en nådatid när vi får söka oss till Gud!!

Påsklov

Publicerad 2015-04-13 20:59:38 i Allmänt,

Vi kände oss rätt hurtiga ikväll när vi drog på oss stövlar och regnjackor och tog en ordentlig promenad i spöregnet. Visserligen har vi en hund att gå ut med, men vi bor faktiskt så att vi kan välja att bara öppna dörren så får han motionera sig själv en stund. Det gjorde vi inte nu utan njöt av att traska på i regnet, det är faktiskt inte så farligt när man väl är ute. Väl hemma igen kände jag återigen en otrolig tacksamhet över vårt nya hem. Just idag var det handduschen i garaget som väckte min tacksamhet. En genomlerig hund som får bli tvättad och torkad i garaget - inte så illa. En ny arbetsvecka har startat och Stor och liten gruppen var en kioskvältare. Tio stycken nya föräldrar med sina små guldklimpar hittade vägen till vår kyrka idag - jätteroligt. Förra veckan var lite annorlunda arbetsmässigt för min del eftersom det var påsklov. Inga barngrupper när skolan är ledig, istället använde jag tiden till att rensa och röja i förråd och skåp. Ska jag vara ärlig så är det rätt skönt med den pausen i verksamheten. Vi i personalen unnade oss en extra kaffepaus då och då och pratade på. Samtalet rör sig ofta om tro och liv. Jag är så glad över mina arbetskamrater, inget illaluktande prat bakom ryggen på varandra. Vår goda stämning i arbetslaget tror jag till stor del beror på att vi börjar varje arbetsdag med en gemensam morgonbön. Det är svårt att tycka illa om någon som du regelbundet ber tillsammans med!! Tänk vad livet växlar, för några år sedan jobbade jag aldrig på loven, jag hade förmånen att ha en uppehållstjänst och fick vara ledig med barnen när dom hade lov. Idag med facit i hand när jag inser hur fort tiden går, är jag oerhört tacksam för att jag hade den möjligheten. En kväll var vi också och hälsade på hos några vänner. Så roligt när de ringde och kollade, ska ni komma över på en kaffe en stund! Hälsa på vänner en vanlig vardag, varför gör vi inte det oftare?? Varför är det så svårt att åka spontant och hälsa på någon? Visst det finns några som vi känner att vi kan åka till i princip när som helst, men inte många. Jag säger inte att det beror på våra vänner!! Varför tänker man att det passar säkert inte att jag kommer, de har nog nånting annat på gång. Ändå hör man gång på gång att människor längtar efter gemenskap. Själv blir jag jätteglad om någon dimper in oanmäld! Det är så enkelt att ha gäster då, man dukar fram det som finns i skåpet och dammråttorna får dansa runt som dom vill. Man åker väl inte till någon för gofika och för att kolla hur städat dom har - utan för att prata, umgås och dela livet. Senaste veckan har det plingat på whats appen då och då och den här typen av foton har droppat in
Vi har vår yngsta och en kompis till honom på en tvåveckors resa i Florida. Vi gläds med dom, men suckar lite avundsjukt över de palmprydda strandfotona!

Tro och tvivel i påsktid

Publicerad 2015-04-06 21:34:51 i Allmänt,

Vi började påsken med att fira mässa i Porsökyrkan på skärtorsdagskvällen, den innehöll en vandring där man fick möta fem av Jesu lärjungar. De berättade lite om sig själva och om episoder ur deras liv tillsammans med Jesus. Visst har jag hört berättelserna förut, men ändå så befriande att återigen påminnas om att Jesus inte kallade perfekta människor, utan vanliga människor med fel och brister. Johannes, hade lätt för att bli arg vid olika tillfällen, men han var ändå lärjungen som Jesus älskade. Petrus som så kavat lovade Jesus att om alla andra sviker så ska han stå kvar. Samma natt förnekar han sin Mästare tre gånger, Jesus ser ändå med kärlek på honom. Efter uppståndelsen när de möts frågar han tre gånger om han älskar honom. När Petrus bedyrat detta tre gånger får han höra, du är Petrus och på denna klippa ska jag bygga min församling. Tomas, tack och lov för Tomas säger jag, som satte ord på sina tvivel. Han pendlade mellan tro och tvivel, men när Jesus hade dött på korset kändes det som om hoppet dog för honom. De andra lärjungarna fick möta den uppståndne Jesus och berättade det för Tomas, men han framhärdar - om jag inte får se hålen efter spikarna och se såret i hans sida, så kan jag inte tro. Tomas fick se och känna och han utbrister: Min Herre och min Gud!! Trots att Tomas var denna tvivlare fick han vara en Jesu lärjunge!! Efter mässan dukades altaret av, kyrkan släktes ned och vi gick ut i tystnad - mot långfredagen... Långfredagen är ödesmättad, jag kan inte beskriva den på annat sätt. Jag läste ett inlägg av en icke kristen som ifrågasatte hur en kärleksfull Gud kan låta sin egen son förnedras och dö på detta sätt. Ja, jag kan inte tänka mig att det är något annat än kärlek till oss människor som får Gud att handla som han gjorde. Vilket jag är tacksam för, att jag för Jesu skull kan få förlåtelse och får tro på en god Gud. Gudstjänsten firade vi i bönhuset, en predikan som talade tro, psalmsång utan orgel och sen trevlig gemenskap vid fikat. Påskafton är liksom en dag i vakum angående påskens berättelser. Vi bjöd hem goda vänner på middag och hade en väldigt trevlig kväll! Deras tre döttrar blev superglada när de förstod att vi hade lego - här är en del av deras skapelser
Påskdagens morgon - Kristus är uppstånden - Ja, han är sannerligen uppstånden! En härlig gudstjänst med påskliljor, glada psalmer och hoppets evangelium.
De kristiska rösterna säger: ingen såg ju när han uppstod, kan man verkligen tro på det?! Jag läste en artikel om uppståndelsen där man undrade, skulle man ens ha kunnat se det även om någon varit där. Uppståndelsen är gudomlig!! Ja - segern över döden och allt det onda är gudomlig. Efter uppståndelsen mötte han sina lärjungar, och en gång mer än 500 människor på en gång. De fick se och trodde. Den kristna kyrkan tog sin början - och lever fortfarande. En kyrka kan inte leva så länge om den inte har en levande Frälsare!!

Om

Min profilbild

Sonja

Vi är ett par i 50-års åldern som bor i Luleå. Alla våra fyra barn har flyttat hemifrån. Vårt hus på Lebäcken på 200 kvm kändes alldeles för stort - så vi sålde det och byggde en Fiskarhedenvillan som är hälften så stor. Bloggen började som en byggblogg, där jag berättade om resan från att köpa en tomt till det färdiga hemmet! Nu har vi flyttat in och stortrivs, men jag gillar att skriva så bloggen får leva vidare under namnet Livet i nyhuset!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela