livetinyhuset.se

Den här bloggen började som en "byggblogg/ dagbok". Nu är vårt nya hem färdigt och vi har flyttat in. Jag gillar att skriva så nu heter bloggen Livet i nyhuset!!

Ibland tar känslorna över...

Publicerad 2015-01-29 22:35:04 i Allmänt,

Den här veckan har jag burit en bild inom mig, eller rättare sagt några bilder som inte har velat lämna mig innan jag delat tankarna om dom.
Förra lördagen gick jag igenom en del gamla foton, plötsligt stannar liksom tiden och jag hittar mig själv sittandes med tårarna rinnande nedför kinderna- i min hand har jag några foton från min storebrors begravning. Han dog 45 år gammal för snart -16 år sen.
Känslorna, sorgen, stämningen kom över mig ...tankarna på min brors fru, hans barn.....på hur overklig den sommaren var...
Det här fotot berör mig väldigt starkt. Det är på kyrkogården, kistan är nedsänkt i den öppna graven, min då 87-årige pappa orkar inte stå, pga sorg och dåliga ben, så ungdomarna bär fram en bänk åt honom att sitta på, min mamma finns där, märkt av sorg, men också orolig för hur pappa ska orka, sörjande syskonbarn som följer sin kära farbror/ morbror till den sista vilan. Mitt i fotot står vår yngsta son Gustav, 5 år gammal, förskräckt, förundrad och tar in allt som händer.
Strax efter detta börjar han storgråta, rusar otröstligt in i sin pappas famn!!  
 
 
Dagen efter begravningen ville Gustav åka tillbaka till kyrkan och kyrkogården, det gjorde vi. Munnen gick på honom hela vägen dit, han berättade i detalj om begravningsgudstjänsten, vagnen med tre hjul som kistan rullades på till kyrkogården, vilka som var med, hur ledsna dom var osv. osv. När vi kom fram till graven som nu var överhöljd med blommor, satte han sig ner i gräset med benen i kors, tyst begrundande vad han såg. Ett bra tag satt han, sen steg han upp färdig att åka hem igen, nu han hade bearbetat en stor del av det han hade varit med om och kunde fortsätta leka.
Sorgen är märklig, den finns liksom alltid inom en på nåt sätt, fastän man långa perioder är omedveten om den. Så kan man höra en låt, se ett foto, känna en doft eller nånting annat och plötsligt suddas tiden ut och saknaden och tomheten finns där. Kanske inte lika starkt och inte så länge, men den finns där. 
 
Sorgen den sommaren lärde oss som stod nära att ta vara på varandra på ett bättre sätt! Det blev många spontana knytkalas, det kändes gott att få gråta tillsammans och även att få dela alla glada minnen vi hade av vår bror Mauritz. 
Ingenting är självklart, livet är en gåva. Var mån om att visa dina nära att du tycker om dom, säg vad du uppskattar och spara inte på att göra roliga saker tillsammans! 
OCH Gud bär - även genom sorgen!!

Kommentarer

Postat av: Ralf.Borgmästars

Publicerad 2015-01-30 15:51:45

Vackert skrivet.

Svar: Tack Ralf! Hoppas allt är väl med er :)!
Sonja

Postat av: Anders Snellman

Publicerad 2015-01-30 20:20:38

Vet inte ifall jag skall gilla eller inte gilla. Voi voi voi,
Iaf roligt att se Beni å Viola.
vi hade sååå härliga stunder sven g och jag med pappa Beni när vi renoverade åt Dagny å Martta

Svar: Kul att höra från dig Anders 😊! Jag minns att pappa pratade mycket om er under den byggtiden !!
Sonja

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Sonja

Vi är ett par i 50-års åldern som bor i Luleå. Alla våra fyra barn har flyttat hemifrån. Vårt hus på Lebäcken på 200 kvm kändes alldeles för stort - så vi sålde det och byggde en Fiskarhedenvillan som är hälften så stor. Bloggen började som en byggblogg, där jag berättade om resan från att köpa en tomt till det färdiga hemmet! Nu har vi flyttat in och stortrivs, men jag gillar att skriva så bloggen får leva vidare under namnet Livet i nyhuset!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela