livetinyhuset.se

Den här bloggen började som en "byggblogg/ dagbok". Nu är vårt nya hem färdigt och vi har flyttat in. Jag gillar att skriva så nu heter bloggen Livet i nyhuset!!

Man ser det man tittar efter

Publicerad 2015-06-12 21:33:25 i Allmänt,

Vi har bott 1,5 år i Björsbyn, fortfarande är det många skogsvägar vi inte känner till. Petter gör praktik här i Luleå just nu och bor hos oss ett par veckor. En kväll skulle han ut och springa och vi funderade vilken runda han skulle ta. Jag föreslog en väg mot stallet och sen trodde jag att det gick en avtagsväg till vänster, och så tog man sig runt byn och hem igen. Vi kollade på googlemaps och det såg ut att stämma. Han gav sig iväg och kom hem igen efter ca 50 min och hade mycket riktigt hittat vägen. Jag var lite nyfiken på var avtagsvägen egentligen var, så jag beskrev vägen och försökte förstå var man svängde av. Såg du nå stora cementringar på högersida, frågade jag, det hade han inte sett. Okej, då är avtagsvägen antagligen före dom, sa jag. Ett par dagar senare gick jag själv längs samma väg och höll utkik efter avtagsvägen. Döm om min förvåning när cementringarna och avtagsvägen var på exakt samma ställe. Cementringarna på höger sida och vägen svängde av till vänster. Man ser det man tittar efter! I början av samma väg såg jag detta gamla redskap
Jag frågade våra barn om de visste vad det var, det gjorde de inte, fast jag fick flera bra förslag. Många ser kanske bara en rostig gammal höräfsa. Jag förflyttas ca 50 år tillbaka i tiden, ser bilder och känner dofter. Vi hade en sån höräfsa, fast pappa hade gjort om den så att vår lilla oranga traktor kunde dra den. Han hade också spikat ihop en liten lave som vi barn kunde ha fötterna på när vi satt på räfsan. Vår uppgift var att med jämna mellanrum trampa på en pedal så att fjädrarna lyftes upp och torrhöet bildade jämna rader på ängen. Ett lättsamt och ganska roligt jobb. Jag ser hur pappa försiktigt rattar traktorn, hur han ofta tittar bakåt för att kolla att vi sitter kvar på räfsan och allt är bra. Han är klädd i sina blåa arbetsbyxor och rutig flanellskjorta, och såklart kepsen på huvudet. Nacken är solbrun, men tittar man lite närmare ser man en knivskarp vit rand där skjortkragen går. Det skulle vara väldigt varmt innan skjortan åkte av. Man ser det man tittar efter. Vad tittar vi efter bland våra medmänniskor? Vad ser vi när vi passerar ingången till ICA? Ser vi en tiggare, eller ser vi en medmänniska i nöd, kanske en kristen bror eller syster? Och tänk så ofta vi bara ser på ytan och inte har en aning om vad som rör sig inom vår medmänniska, men ofta är vi rätt snabba på att dra våra slutsatser. Vi är alldeles strax på väg till Nederluleå kyrka på midnattsolsgudstjänst. Vi hoppas att solen ska lysa på krusifixet så att Jesus ser ut som han lever. Men framför allt hoppas jag att Gud ska tala till mig så att Jesus känns levande i mitt hjärta. Jag hoppas och ber också att jag ska kunna se på mina medmänniskor med fördomsfria och kärleksfulla ögon. Och inte vara så snabb att dra slutsatser innan jag vet!!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Sonja

Vi är ett par i 50-års åldern som bor i Luleå. Alla våra fyra barn har flyttat hemifrån. Vårt hus på Lebäcken på 200 kvm kändes alldeles för stort - så vi sålde det och byggde en Fiskarhedenvillan som är hälften så stor. Bloggen började som en byggblogg, där jag berättade om resan från att köpa en tomt till det färdiga hemmet! Nu har vi flyttat in och stortrivs, men jag gillar att skriva så bloggen får leva vidare under namnet Livet i nyhuset!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela