livetinyhuset.se

Den här bloggen började som en "byggblogg/ dagbok". Nu är vårt nya hem färdigt och vi har flyttat in. Jag gillar att skriva så nu heter bloggen Livet i nyhuset!!

Vandringen

Publicerad 2015-06-29 21:46:00 i Allmänt,

Vi har haft en vecka semester. Vi började med att flyga ner till Linköping för att hälsa på två av våra söner och en svärdotter. En trevlig midsommar med god mat, trevlig samvaro och lite sightseeing i Linköping. Här är vi på flygmuséet, en intressant eftermiddag,faktiskt :)
På måndag packade vi om och styrde bilen mot stugan i Kållby. Jag och min syster var anmälda till Utterledens vandringsmaraton, en vandring på drygt 50 km. Första tanken var att göra det på två dagar som en del av de anmälda gjorde. Då går man 26 km första dagen, sover över i tält och fortsätter nästa dag. Men kvällen innan ändrade vi oss, vi testar att gå den på en dag. Vi anlände till skidstugan i Lappfors strax före 8 och fick våra nummerlappar. Bussen tog oss och alla de andra till startplatsen i Purmo och vandringen påbörjades. Det var stenigt, det var blött, det var en smal stig men myggen var inte så besvärliga som vi trott och humöret var på topp. Första fikapausen blev jättekort för där överföll myggen oss, men på andra fikakontrollen som var vid Nars sjön tog vi oss en rejäl paus. Vi träffade också en del bekanta som kämpade på.
Ibland gick vandringen på skogsvägar och det var lätt att vandra, sen blev det lite stenig skogsterräng igen och knöligare att gå, över myrarna var det spångat och det var en ren njutning att vandra. Stigen var väl utmärkt med blåa markeringar och band, nångång stod vi tveksamma och funderade åt vilket håll vi skulle gå. Men sen hittade vi de blå snörena och fortsatte åt rätt håll. Halvvägs, vid Sexsjön, serverades köttfärssoppa samt plättar med sylt och grädde - och kaffe!!!! Aldrig någonsin har jag ätit något som smakat så gott, dessutom serverat av den trevligaste värdinnan, Ann-Margarethe. Kan det vara så att hungern är den bästa kryddan. Vi vilade ca en timme och knallade sen vidare. Vid Hjulfors i Esse (därifrån min farfar härstammar) träffade vi på bekanta från Luleå. Trevligt att slå följe en liten bit. För övrigt var forsen vid Hjulfors den vackraste platsen på hela vandringen, om ni tittar noga på bilden kan ni ana den i bakgrunden
De sista kilometrarna var en liten kamp, det värkte i tårna, än i den ena, än i den andra, vaderna krampade och i nerförsbackarna skrek knäna - men det var bara att kämpa på. Känslan var obeskrivlig när vi såg taket på skidstugan i Lappfors - We did it - tack min kära syster för god kamp!
Jag tänkte många gånger under dagen att en sån här vandring verkligen är en bild av livet och de olika perioderna man går igenom. Ibland är vägen bred och slät och det är lätt att leva, vardagen rullar på. Sen kommer de steniga perioderna, det finns något som skaver, något eller någon jag går och oroar mig över. De blöta smala stigarna, där vi inte visste var vi skulle sätta ner fötterna, det var tungt att gå - ibland känns livet som att jag går i sirap, jag vet inte hur jag ska gå vidare, hur jag ska orka ett steg till, men det går alltid framåt. Sen kom vi till de öppna myrarna och spångade leder - vilken känsla - ibland är livet bara gott och allt känns underbart. Det finns ingenting att oroa sig över och allt flyter på. Men rackarns, det kom en uppförsbacke på det också, men den var inte så lång. Livet växlar och efter regn kommer solsken. När vi gick Utterleden så visste vi att det var en utmärkt led, vi visste också att det olika sorters terräng att gå i. Jag vill tro att mitt liv också är en utmärkt led, och jag vet att livet kommer att växla. Jag vet också att det finns en Gud som har kontrollen, som vet vad som är bäst för mig och som vet vad jag klarar av. En god mat innehåller många ingredienser och många kryddor, ett rikt liv består också av många olika slags delar. Det kändes gott att inte vandra ensam längs Utterleden, men det känns ännu mer fantastiskt att inte behöva vandra ensam längs livsvägen. Att få ha en livskamrat som alltid finns där, att få ha familj, vänner och släktingar som bryr sig- det är stort. Veckan fortsatte i gemenskapens tecken med barnen, deras respektive och med goda vänner.
Ganska många timmar blev det på vårt mysiga sovloft med korsord och läsning - kroppen ville ha lite extra vila efter den långa vandringen
Nu väntar några veckors jobb innan nästa semesterperiod börjar!

Kommentarer

Postat av: Birgitta Ryås

Publicerad 2015-06-30 21:55:00

Å, vad duktiga ni är!!
Bra bild på livet.

Svar: Tack - jo så är det - livet växlar 😊
Sonja

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Sonja

Vi är ett par i 50-års åldern som bor i Luleå. Alla våra fyra barn har flyttat hemifrån. Vårt hus på Lebäcken på 200 kvm kändes alldeles för stort - så vi sålde det och byggde en Fiskarhedenvillan som är hälften så stor. Bloggen började som en byggblogg, där jag berättade om resan från att köpa en tomt till det färdiga hemmet! Nu har vi flyttat in och stortrivs, men jag gillar att skriva så bloggen får leva vidare under namnet Livet i nyhuset!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela