livetinyhuset.se

Den här bloggen började som en "byggblogg/ dagbok". Nu är vårt nya hem färdigt och vi har flyttat in. Jag gillar att skriva så nu heter bloggen Livet i nyhuset!!

Rastplatser

Publicerad 2015-05-27 21:44:35 i Allmänt,

I över 30 år har vi rest mellan Luleå och Jakobstad, den sträckan är ganska exakt 50 mil. Under årens lopp har vi hunnit stanna vid de flesta rastplatser som finns längs vägen. Olika behov har krävt stopp här och där. Såklart har vi hittat våra favoritrastplatser -det är ungefär halvvägs mellan start och mål, vid Haukipudas eller Haarakangas. Man kör ordentligt av från vägen, det finns bord och bänkar, i bästa fall en fungerande toalett, handfat med varmvatten. Alltid är kaffetermosen och smörgåsarna med - många gånger har vi suttit i gassande solsken och njutit, men även i snålblåst och duggregn. Vi har behövt pausen, fått röra på oss lite, fikat och med förnyade krafter har vi fortsatt resan. En rastplats för kroppen! Förra veckan gjorde vi återigen den resan och stannade vid vår vanliga rastplats för att dricka kaffe, fika och rasta hunden - sen fortsatte vi till stugan, som också är en typ av rastplats.
När vi kommer till stugan upplever jag en sån kravlöshet. Huset är gammalt, tapeterna slitna, färgen lite avskavd på fönster och dörrar, där kylskåpet står sluttar golvet betänkligt, men huset andas ändå lugn och ro. Det är mysigt. Dessutom blev vi mottagna av våra ungdomar, Gustav hade grillen varm och bjöd oss på nygrillad korv, mums. Vi har vårt sovrum på vinden och jag vet inte hur många gånger det blev en liten tupplur. Jag skulle bara lägga mig och läsa en liten stund, eller lösa ett korsord - hoppsan - helt plöstsligt hade en timme gått. Jag uppskattar så mycket att mina syskon och en del vänner tittar in då och då, bara kliver på och så delar man livet och en kopp kaffe! En rastplats för själen! På lördagkväll besökte vi stormötet i Bosund! Om du undrar vad ett stormöte är kan du läsa mitt inlägg från förra sommaren om Stormöte i Arcushallen. När vi kom in i bönhuset en kvart innan kvällsmötet började, såg det proppfullt ut och vi trodde inte vi skulle få sittplats. Men på ett förunderligt sätt så rymdes många till in. Folk makade ihop sig, det fanns en ledig stol här och en där, inte många av dom som ville komma in behövde stå. Predikan var från Romarbrevet 6, om jag inte minns alldeles fel. Egentligen kommer jag inte ihåg jättemycket av själva predikan, däremot satt jag och tänkte att den stämde ganska väl överens med altartavlan som finns i bönhuset - där Jesus stillar stormen.
Hur det än känns för oss och hur mycket det än stormar, så finns Jesus med oss där i båten. Visst, ibland kan det kännas som han sover, men han finns där. Med så många i ett bönhus blir psalmsången mäktig och än en gång fick jag lyftas av kraften i dom psalmerna och sångerna som sjungs tillsammans av tro! Även om jag inte kände så många i salen, kände jag en stark gemenskap. En Andens rastplats! För att må bra tror jag att vi med jämna mellanrum behöver alla tre typerna av rastplats, vila och rast för kropp, själ och ande.

Rescue me......

Publicerad 2015-05-19 22:45:52 i Allmänt,

Ett femdagars konfirmandläger är slut, väl hemkommen kände jag mig både helt slutkörd och samtidigt uppfylld av alla intressanta samtal och all nyfikenhet och längtan jag fått möta dessa dagar. Vi hade ett varierat dagsschema med undervisning, lek, andakter och pyssel. Sången och musiken fick också en rätt stor plats tack vare att en av församlingens musiker kunde följa med. Jag tycker det är viktigt att ungdomarna får lära sig kristna psalmer och sånger. Musiken har en annan väg till vårt hjärta, det öppnar för det heliga. Sång och musik har också en tendens att "fastna", fortfarande går jag och smånynnar på en av sångerna - Rescue me. Den låten berör mig så starkt, jag fick gåshud varje gång vi sjöng den och det var rätt många gånger. Texten börjar - Deep is the river that I have to cross, heavy the weight on my shoulder- sen fortsätter texten om hur man försöker och försöker klara sig på egen hand - men slutar i den förtvivlade bönen - Rescue me, my God and my King - water is rising and I cannot breate, wrap your arms all around me, and carry me over!! Just nu är livet rätt gott, men jag känner så väl igen mig i sången. Jag kan uppleva känslan hur det har varit när vi kämpat i livets ström och just och just hållit näsan ovanför vattenytan. Men ändå hur jag kännt att jag blivit buren- av egna böner och vänners förböner - som jag tänker är Guds armar här på jorden och som har burit igenom den strida strömmen tills man återigen står på fast mark. I andra versen lyder orden: Peace is the land that is waiting for us, Lord give me faith to belive it! Helt underbar sång - tack gode Gud för sång och musik. Lägret var på Munkviken, en lägergård som ligger så vackert vid havet
På tal om sång och musik så för en vecka sen var jag också med om en fantastisk musikalisk upplevelse, vår kör sjöng Hendels Messias. Helt underbart att få stå mitt i en stor kör och tillsammans skapa vacker musik. Man bärs av orden och musiken, jag tänker att det också är en försmak av himlen. Här ett foto från konserten - Johannes Bergström är fotograf

Andens vind....

Publicerad 2015-05-08 20:23:16 i Allmänt,

Jag inser idag att det är den 8 maj - hur hände det? Vart tog april vägen? Valborg och första maj kom och gick. Vi hade hemma några ungdomar, såklart går tiden mycket snabbare då. Brasan såg vi på avstånd från bilen, men grillade gjorde vi - på altanen. Både svensk och finsk korv dessutom. Vilken var godare? Diplomatiskt svarar jag - båda var goda på sitt sätt. Ganska intensivt på jobbet, ett femdagars konfirmandläger om ca en vecka. Det gäller att tänka och planera och framförallt be om Guds vägledning att han visar vad dessa ungdomar mest behöver. Idag har vi återigen haft en minnesstund för en ung tjej. Vi mötte många förtvivlade kompisar och klasskamrater- många vilsna ungdomar som kämpar med sitt eget liv. Jag hoppas att vi på något sätt kan visa på det kristna hoppet, sök kristen gemenskap och döva inte din oro och ångest med droger. Tro inte att du är ensam med din kamp, våga söka upp och prata med vuxna som finns i din omgivning på något sätt. Ofta känner man sig själv väldigt otillräcklig, tack och lov är Gud så mycket större än vi någonsin kan ana. Den här veckan har vi pratat om Den Helige Anden i barngrupperna, för att illustrera hur Anden verkar så fick barnen blåsa såpbubblor - här demonstrerar min kollega Josh - "Andens kraft"
Lika som vinden blåser hur den vill och bubblorna far hur som helst, likadant är det med Guds Ande. Vi kan inte ana hur den verkar och veta vilka vägar den tar. Helgen blir också rätt intensiv, men rolig hoppas jag. I morgon har vi sista övningen på Hendels Messias - och på söndagkväll kl.18.00 är det konsert i Nederluleå kyrka - gratis inträde- Välkomna!!

Om

Min profilbild

Sonja

Vi är ett par i 50-års åldern som bor i Luleå. Alla våra fyra barn har flyttat hemifrån. Vårt hus på Lebäcken på 200 kvm kändes alldeles för stort - så vi sålde det och byggde en Fiskarhedenvillan som är hälften så stor. Bloggen började som en byggblogg, där jag berättade om resan från att köpa en tomt till det färdiga hemmet! Nu har vi flyttat in och stortrivs, men jag gillar att skriva så bloggen får leva vidare under namnet Livet i nyhuset!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela