livetinyhuset.se

Den här bloggen började som en "byggblogg/ dagbok". Nu är vårt nya hem färdigt och vi har flyttat in. Jag gillar att skriva så nu heter bloggen Livet i nyhuset!!

En lördagkväll

Publicerad 2016-08-13 22:38:12 i Allmänt,

Jag sitter här med tända ljus och njuter av det sken dom sprider och utanför är det mörkt, återigen är vi på väg mot hösten och mörkret!  Men det betyder också att vi får tända fler ljus!! 
 
Jag kommer att tänka på en strof från en dikt -
 
var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där
det finns ju inga stjärnor där inget mörker är
 
Livet är bra konstigt, men orden i dikten är så sanna. Just därför att vi har upplevt prövningar och svårigheter i livet så är tacksamheten stor när den vanliga vardagen fungerar, den är som fylld med stjärnor. 
 
Ikväll känner jag en saknad att vi inte är på stormötet i Kållby i helgen, men i år blev det såhär - nästa år får vi planera bättre. Tack vare sändningen över nätet kan vi ändå vara med på ett hörn, och sen får vi lite liverapporter :)! Det är vi glada över! 
 
 

Allt har sin tid

Publicerad 2016-08-07 19:30:45 i Allmänt,

Det har varit en ovanlig sommar för vår familj - INGEN har bott i stugan förrän nu i augusti när vi kom ner. Det vanliga de senaste 20 åren har varit att när skolan slutar har antingen hela familjen, en eller flera av våra barn åkt till stugan för att sommarjobba här i trakten.
Första åren jobbade såklart ingen men jag hade en uppehållstjänst och var ledig hela sommaren. Så fort examensdagen var avklarad packades bilen och det bar iväg. 
 
Så har det inte varit denna sommar - barnen har sina egna liv, två i Luleå och två just nu, här i Österbotten och stugan har stått tom till största delen. 
 
Gång på gång har vi sagt åt varandra att det känns konstigt, som att vi väntar att någon ska komma hem. Lite vemodigt känns det också. Samtidigt är det gott att livet har sin gång, att alla hittar sin plats i livet.
 
Det är inte så att vi vantrivs att vara tvåens, mera ett konstaterande att livet växlar! Och fortfarande trillar ju barnen med sina familjer in här titt som tätt! Sen får vi ser hur vårt stugliv  ser ut nästa sommar! 
 
Igår hade vi en underbar eftermiddag och kväll på Mässkär i syster Carins och Mikaels stuga. Fint väder, god mat, trevlig gemenskap, bastubad och dopp i havet. Munnarna gick i ett, många glada skratt och gamla minnen blir det. 
 
Idag gick jag och Ulf en bit av den vandringsled som de har ställt iordning här i byn. Jag njuter av skogsvandring, stigen som slingrar sig framåt, man vet inte riktigt hur den går men framåt går det. Tystnaden men ändå skogens surr av fåglar och allehanda djur. Och sen doften - det doftar alltid på ett speciellt sätt i skogen. Jag tror att det är just doften som gör att jag fascineras och förs tillbaka sisådär 50 år i tiden, när jag fick följa med pappa till skogen och hugga.....
 
Jag gillar övervuxna stenar, jag får lite samma känsla som när jag går in i en gammal kyrka - tänk om den kunde berätta allt den har varit med om genom århundraden...
 
När vi kom hem blev det ett snabbt dopp i ån och sen till bönhuset på gudstjänst! En stor gudstjänstlokal, rätt välfylld och väldigt ung medelålder. Jag känner igen många,  det är gamla vänner och många släktingar. Men sen är det en uppväxande generation som jag inte alls har koll på. Hos vissa kan jag ana släktdragen, men annars är det bara att konstatera att det är över 30 år sen jag flyttade...
Dock fylls jag fortfarande av en varm känsla av gemenskap, vi delar en historia, vi delar en tro, vi är en skara som är på väg mot samma mål.
Efteråt stannade många till hälsade och pratade, vi delade livet en stund. 
 
Jag fylls återigen av tacksamhet

Oskrivna blad

Publicerad 2016-08-05 19:52:18 i Allmänt,

För ett par veckor sen hade vi en lång räcka med oskrivna blad framför oss. SEMESTER! Och ingenting inplanerat! 
En ny upplevelse för oss och jag tror även för våra närmaste. 
En helt blank kalender och låta dagarna fyllas med det som känns bra för dagen. 
 
Kanske jag inte är helt sanningsenlig när jag tänker efter! Vi hade en förlängning av altanen på gång och lite jobb runt huset vi tänkt göra. Men ingen tidsplan - absolut inte.
 
Och de två veckorna har varit precis så sköna som jag tänkte mig. Fyllts med lite småjobb, promenader, cykelturer, altanhäng, bokläsning, umgänge med familj och vänner.
 
En av morgonpromenaderna blev lite speciell. Jag hade tänkt gå min runda,  och knallade iväg efter grusvägen som går förbi vårt hus en när jag passerat ängarna och skulle svänga in på stigen genom skogen så står det här i vår väg
En häst som hade tagit sig ut ur hagen. I ärlighetens namn så är jag inte rädd för hästar, jag har ägt en själv. MEN vår hund gillar inte hästar, han brukar tokskälla åt dom, och jag ser scenariot framför mig - en skällande hund och en sparkande häst. Så nej tack, jag fick snällt vända om och gå samma väg tillbaka.
 
Jag tänker på livet, hur vi planerar och funderar hur vi ska ha det eller vad vi ska göra, och det är inte fel. Men helt plötsligt kan det stå en "häst" i vägen och vi får helt vända om och börja på nytt.
Ibland tänker jag att det är Guds vägledning dom hinder som uppstår i vår planering. Ibland inte, men hindren hjälper oss att tänka ett varv till - och JO, lever vi med en bön om vägledning så är ju Gud med i allt. 
 
Just nu sitter jag i gungan på vår altan i stugan och tar in tystnaden och stillheten med denna vackra vy framför mig.
Jag kan höra fågelsång och lite ljud från bilarna som kör längs landsvägen i byn, men annars bara tyst och lugnt! 
Vi har under dagen fått njuta av båda barnbarnen och deras föräldrar - tacksamhet fyller mig! 
 
Och morgondagen är inte längre ett oskrivet blad, då ska vi  syskon med respektive träffas på Mässkär! Eller mest troligt - om det inte står en häst i vägen :)!
 
För egentligen är ju alla dagar oskrivna blad hur mycket vi än planerar - farmor Matildas ord ringer i mina öron  - Mänskan spår men Gud rår

Om

Min profilbild

Sonja

Vi är ett par i 50-års åldern som bor i Luleå. Alla våra fyra barn har flyttat hemifrån. Vårt hus på Lebäcken på 200 kvm kändes alldeles för stort - så vi sålde det och byggde en Fiskarhedenvillan som är hälften så stor. Bloggen började som en byggblogg, där jag berättade om resan från att köpa en tomt till det färdiga hemmet! Nu har vi flyttat in och stortrivs, men jag gillar att skriva så bloggen får leva vidare under namnet Livet i nyhuset!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela