livetinyhuset.se

Den här bloggen började som en "byggblogg/ dagbok". Nu är vårt nya hem färdigt och vi har flyttat in. Jag gillar att skriva så nu heter bloggen Livet i nyhuset!!

Vad har format din tro?

Publicerad 2016-03-20 22:39:34 i Allmänt,

Vilket jobb jag har - är alldeles uppfylld efter dagens arbete. Ungdomarna som går församlingens ledarutbildning har haft en träff i Porsökyrkan. Dagens tema var kommunikation.
 
Kommunikation kan vara väldigt mycket, men bland annat fick de öva sig i att lägga ord på sin egen Guds bild och på sin egen tro.
Vi hade ett antal svartvita bilder och utifrån dom fick de välja en bild som beskrev deras Gudsbild och tro som den ser ut just nu. Det blev många starka berättelser. En tog en bild på en stenmur och sade att hon känner att tron består av olika saker hon lärt sig, människor hon mött och att den byggs på alltmer.
Så sant - en levande tro växer och växlar från dag till dag.
 
Alla vi som var där gjorde en tidslinje över vår kristna tro. Tänk igenom ditt liv, vilka personer har betytt mycket för dig och din tro, vilka händelser har påverkat dig, tider med svårigheter, tider när livet varit lätt.
 
Också en helig stund när vi fick ta del av varandras berättelser. 
 
Vad har format mig och min tro? Mina kära föräldrar såklart, deras sätt att leva sin tro, aftonbönen var viktig, söndagsskolan där farbror Ivar på ett enkelt sätt berättade om barnavännen Jesus. Att växa upp i ett kristet sammanhang med kristna vänner. 
 
Perioder när det inte var så lätt alla gånger att säga att jag var kristen!  En svartvit period när jag var helt solklar med vad som var rätt och fel, vem som var kristen och inte. Sen förstod jag mer och mer att kristen tro inte är vad du gör eller inte gör - kristen tro är nåd och förlåtelse genom Jesus. Den är en relation i tillit med Gud.
Jag tänkte ibland, hur skulle mitt liv se ut om jag tog bort allt som hade med kristen tro att göra.... Vet ni vad jag såg -tomhet- ekande tomhet. 
 
Jag har gått igenom perioder när jag har tyckt att Gud har varit långt borta. Perioder när jag bett och bett och tyckt att jag ropat i mörker utan att få svar!   Ändå fått uppleva hur Gud har burit, funnits där trots allt. Kanske genom en vän som hört av sig, genom ett bibelord som kom till mig eller på något annat sätt har Gud velat säga: När du såg bara ett par fotspår i sanden, då bar jag dig!!  Många känner säkert igen dikten Fotspår i sanden. 
 
Jag tänker på människor som jag mött på olika sätt som har betytt mycket för mig och för min tro Vänner som jag delat smått och stort med, samtal i förtroende när vi stått och skalat morötter inför en middag i kyrkan Eller kanske städat efteråt!
Många, många passerar för min inre syn! Bibel och bönegruppen, samtalsgrupp för kvinnor, kollegor på jobbet...
Såklart min älskade livskamrat som jag får dela tro med, så helt fantastiskt att få ha en gemensam värdegrund att bygga vår relation och vårt gemensamma liv på.  
 
Bönen och de morgonböner vi börjar varje dag med på jobbet har blivit en viktig del av mitt liv. Att få dela några tankar utifrån ett bibelord, prata om böneämen man bär på, stort som smått och sen lyfta fram det tillsammans inför vår Herre - det är stort - det ger kraft och styrka även de svartaste dagarna. Det ger glädje och lovsång i livets vardag. 
 
Hur ser din livslinje ut? Vem eller vad har påverkat dig och din kristna tro så att du är den du är idag?

Den perfekta ytan

Publicerad 2016-03-17 15:44:30 i Allmänt,

Det här med att skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar, fungerar inte för mig. Jag trodde verkligen det när jag gick med i utmaningen, men icke! Så nu fortsätter jag att skriva när andan faller på.
 
Jag har varit hemma från jobbet ett par dagar för att förkylningen har hunnit ikapp mig. Jag brukar så kaxigt säga att jag aldrig är sjuk, och jag är väldigt sällan sjuk. Men på tisdagkväll var jag tvungen att inse att nu hade takdroppet nått min näsa och kraxandet min strupe. 
 
Gårdagen förflöt mestadels i vågrätt läge, också idag har jag tagit det rätt lugnt. Vissa saker har dock kliat i fingrarna och jag har varit tvungen och gå med dammtrasan lite här och där.
 
På söndag ska vårt hus vara visningshus, inte för att vi ska sälja det men för att Fiskarhedenvillan vill använda det i reklamsyfte. Vi tackade med glädje ja till det för några månader sen. Dels för att vi är väldigt nöjda och glada över vårt hus, men också som en morot för oss själva att lyckas få till det där sista för att allt ska vara i sin ordning.
Gå igenom de sista kartongerna i garaget, ordna upp i förrådet, helst städa alla skåp och lådor också.
 
Dagen närmar sig med stormsteg och ambitionsnivån har sjunkit något. Huvudsaken att det ser snyggt ut på ytan! Bort med alla onödiga prylar, in i garderoberna med dom! Dom dörrarna ska ändå inte öppnas. Fönstren då, vi putsar de värsta fläckarna och är nöjda så. De ska ju inte kolla hur välputsat vi har, men ändå - vårsolen lyser starkt!!
 
Jag kan ju inte låta bli att tänka på oss människor, är det inte ofta så att ytan är så viktig. Huvudsaken att allt ser bra ut, skavankerna i livet slänger vi in i en garderob och stänger dörren. Vi låtsas inte om att vi har dåliga dagar och att oron tär oss ibland. Leende svarar vi att allt är bra när någon frågar hur det är, fast det kan kännas som att livet är rätt tufft.
Jag är medveten om att det kan leda till en väldigt konstig stämning om man svarar något annat än BRA, när någon frågar hur det är. Möjligen kan man sträcka sig till att säga "som vanligt".
Vad händer om jag en jobbig dag tappar masken och säger som det är? Någon blir kanske förskräckt och går sin väg, en annan kanske med varsamhet tar emot min berättelse, berättar även sin historia och jag får en ny vän. 
 
Tacksam är jag över att en alltid ser hur jag har det, ser hur jag mår och ser vad jag bär på. Vår Herres kärlek är starkare än vårsolen och lyser upp de allra dammigaste vråna i mitt inre. Jag behöver inte dölja något, jag kan i trygg förtröstan komma som jag är och lägga fram allt inför honom.  Och jag vet att Jesu förlåtande kärlek röjer bort det svartaste fläckarna och ger tröst i de svåraste stunderna. Jag kan känna mig upprättad, stark och får börja om igen. 
 
Tack och lov finns det också många dagar då jag med öppet leende kan svara MYCKET BRA på frågan hur det är - vårsolen lyser, takdroppet är igång och livet känns gott. Även dessa dagar är det gott att veta att Jesus finns med i mitt liv. 

Eftervärme

Publicerad 2016-03-10 21:32:55 i Allmänt,

Eftevärme, det använder man när man ska grädda någonting i ugnen och det ska vara där länge på svag värme. Jag tror nog uttrycket kommer från den tiden när vi använde oss av vedeldade ugnar. Då hade man först en rejäl brasa för att värma upp ugnen rejält, sen när bröden var gräddade kunde man grädda någonting annat på eftervärmen.

Här håller vi på och värmer upp bakugnen i Poröns bagarstuga.
Men rubriken syftar på en helt annan eftervärme, när man har varit med om något trevligt, något som känns gott och det värmer en flera dagar efteråt.
Förra helgen var en sådan helg, förutom föredrag,kvinnokväll, få umgås med dottern, ha mormors tid, så har systeryster fyllt femtio. Hon passade på att ha sin fest för oss syskon med respektive när vi ändå var i trakten.
En fantastiskt trevlig kväll, mycket prat om det som varit. Vi berättade alla något från barndomen som vi kom ihåg speciellt om festföremålet, så roligt att höra de andras berättelser.
 
Såklart måste vi också dela allt som pågår nu i våra familjer och det är en hel del när det finns 31 syskonbarn!! 
Vilken rikedom och välsignelse att vara många syskon, att hålla sams och ha trevligt tillsammans. Vår äldsta bror fattas oss, men hans familj finns alltid med i våra tankar. 
 
Som en extra trevlig avslutning på helgen blev vi bjudna på lunch till dotterns svärföräldrar innan vi åkte hem på söndag. God mat och trevlig samvaro.
Vägen tur retur är hundra mil, men vi försöker tänka att resan är en del av målet och rätt mycket hinner avhandlas under bilresan. Många idéer har kläckts under alla dessa resor som blivit genom  åren. 
Under veckan som gått har jag med tacksamhet och värme tänkt tillbaka på helgen som var. Jag känner mig rikt välsignad. 
 
Eftervärme kan jag också känna efter en gudstjänst som berört mig - inte alla gudstjänster berör - tyvärr. Men ibland händer det att det spelas på en sträng som dallrar till djupt därinne och det blir en genklang som bär. 
Man vet aldrig när det sker, man kan inte bestämma sig för det, men ibland händer det.  Jag tror det är nåd! Jag tänker att vi får ett sådant möte när vi som bäst behöver det! 

Att vara mormor #Blogg100 5

Publicerad 2016-03-07 21:08:39 i Allmänt,

I helgen har jag också haft äran att vara mormor på riktigt. Det är väldigt annorlunda mot att vara mamma till en liten baby. Jag kände så tydligt vem som hade bäst hand med att trösta, vem som kände igen hungergråten eller om det var något annat som var fel. Och det var inte jag!!
 
Men jag njöt av att sitta med det lilla knytet i gungstolen, tiden stod stilla och ett lugn som bara skapas av en sovande baby lade sig omkring mig. Det kändes som om jag hade kunnat sitta där hur länge som helst! 
 
Jag hade inte glömt hur man byter blöja även om det kändes som om det var i ett annat liv jag gjorde det senast. 
Och det var i ett annat liv - i småbarnslivet för snart 20 år sen. Då trodde jag aldrig att den perioden skulle ta slut, med facit i hand var det som ett ögonblick. Allt har sin tid! 
 
Vilken gåva det är att få njuta av dessa barnbarn, livets efterrätt!  

Håll kärleken levande

Publicerad 2016-03-07 20:40:43 i Allmänt,

I fredags hade jag äran att prata på temat "håll kärleken levande" på en kvinnokväll i Jakobstad. Ämnet är ju synnerligen intressant och ingen lär väl bli fullärd. Vi kan alltid dela erfarenheter och lära oss av varandra.
 
Vad är då viktig i en relation för att hålla kärleken levande. Forskningen säger att beslutet är väldigt viktigt - att vi verkligen har bestämt oss för att hålla ihop "tills döden skiljer oss åt" sägs det i vissa vigselformulär.  Det gäller att inte ge upp fast det känns svajigt. 
 
Och svajar gör det ibland, det finns en generell kurva som de flesta känner igen sig i, från förälskelse, romantik, tvåsamhet, till ifrågasättande och krisperioder. Men kom ihåg att kärleken inte behöver ta slut för att det är jobbigt.
 
Prata om det som är jobbigt, försök påminna varandra hur den första underbara tiden var. Den enda du kan ändra på är dig själv - tänk ofta - hur kan jag vara den bästa för min partner!
 
Hur ser er tidstårta ut - fundera över vad som är viktigt i ert liv och hur mycket tid dom olika sakerna ska ta! Hur använder vi alla skärmar, vi är här men inte nu! Kan det vara värt att bestämma att ha skärmfritt nån timme varje kväll, en kväll i veckan eller liknande. 
 
Prioritera tid tillsammans och glöm inte att ha roligt!  Små saker i vardagen har stor betydelse, omsorg, en kram, en smekning i håret när man går förbi! Sluta aldrig säga tack och att ge varandra komplimanger!
 
När konflikter dyker upp, sopa inte under mattan, försök att prata om det som är utan att bli historik! Beskriv hur du känner dig istället för att anklaga... var frikostig med att förlåta! 


 
Allt det här och en hel del till fick vi dela, låter väl lätt som en plätt eller hur?? 
 
Faktum är att mer än 50 % av alla förhållande håller, det är väl en tröst.
Vi firar snart 30 år som gifta och fortfarande kan jag säga att det var den bästa dagen i mitt liv när jag träffade min man. Så kämpa på vänner och vårda din relation, vill man plocka fler rosor så får man plantera fler buskar.
 
Kärlek är det enda som blir mer när man slösar med den! 
 

Följa spåret. 3 #blogg100

Publicerad 2016-03-03 21:01:56 i Allmänt,

Yes, jag gjorde det - för första gången den här säsongen sprängde jag milen! Det kändes bra men som ni förstår behövs det en hel del träning till för att fixa 3 milen på Dundret på ett bekvämt sätt. Men nu är jag på gång ....
 
Jag njuter verkligen av skidåkningen även om mina armar skriker plågat mellan varven. Jag gillar att vara i skogen och känna att jag hinner ikapp mina egna tankar.
 
När man åker längdskidor så följer man spåret, ibland går det plant, så kämpar man sig uppför en backe och efter ett tag så får man njuta av en underbar nedförsbacke. Jag ser inte så långt fram hur det går men det är bara att följa spåret så vet jag att jag kommer säkert i mål
 
Tänk om det är med livet som med ett skidspår, det ligger framför mig prydligt uppdraget. Ibland går det plant, vardagen rullar bara på, sen kommer en uppförsbacke och man får kämpa för att orka med livet. Oftast växlar det igen och man kan få njuta av att livet känns gott. Och jag vill tro att livet ligger utstakat framför mig, det finns en plan, även om jag inte ser den. 
När jag åker på Ormberget så korsar spåren varandra här och där, ibland delar sig spåret och går åt olika håll. Så är det också med livet, ibland står vi där vid vägskälen och undrar hur vi ska gå. ibland kvittar det, vi kommer till samma ställe oberoende vilken väg vi väljer. Det är inte alltid lätt att veta. Jag vill ändå tro att vi genom bönen har en inre kompass och lyssnar vi på den rösten hamnar vi oftast rätt om vi ger oss tid att vänta...
I Jeremia 31:9 står det han (Gud) ska leda dem där de går bedjande fram.  Så gick mina tankar där i skogen.
 
Väl hemma blev det bastu, torsdagsmiddag med ärtsoppa och våfflor och sen plockade vi fram våra resväskor och började packa.
 
I morgonbitti styr vi kosan söderut för att tillbringa helgen med vår dotter och dotterdotter medan svärsonen ska kämpa i Vasaloppsspåret! 
 
 
 
 
 

Festernas dag

Publicerad 2016-03-02 21:39:00 i Allmänt,

Från min barndom kommer jag ihåg tant Mona, en ensamstående kvinna med ett fantasktiskt stort hjärta för sina medmänniskor, ja för alla människor som hon mötte. Hon lärde mig att man ska ta tillvara tillfällen att ha fest. Hon firade med stora kalas när hon fyllde jämt. Det finns så många vardagar, så varför inte ta tillfället i akt och fira när man har chansen, sa hon ofta. 
Tant Mona lever fortfarande men nu tillåter hennes hälsa och nedsatta syn inte att ha så många fester. 
 
Jag har ofta kommit ihåg hennes kloka ord och det har nog peppat mig att ordna till fest oftare än det annars skulle ha blivit. Visst är det förenat med lite anstränging att ha fest, men jag har aldrig ångrat mig efteråt. Det är alltid trevligt att träffa sina vänner och släktingar.
 
Ikväll har vi firat vår 22-åring, en förlovning och en examen - otroligt mycket att vara glad, stolt och tacksam över. Vi var inte så många men trevligt hade vi ändå. 
 
Roligt är det också när man vet att man hittat den perfekta presenten. Vår yngsta hade pratat om ett par speciella skor som han ville ha när han tränar crossfit. De var betydligt dyrare än det vi brukar ge i present en "vanlig" födelsedag, men vi gick ihop allihopa och så fick han sina skor. 
Så här lycklig var han när han provade dom. Till saken hör att han varit arbetssökande ett bra tag, så då förstår ni att drömskorna gjorde honom lycklig.
 
Jag tror att vi människor mår bra av att få längta och vänta på att få saker eller vänta på att saker ska hända. Mycket i våra liv är bara en knapptryckning bort, vi googlar, vi beställer, vi skickar sms och får svar direkt, annars är det något som är fel......
 
Att vänta och längta och sedan få det ger en större glädje än om man får allting direkt.......
 
 

Utmaningar

Publicerad 2016-03-01 22:39:31 i Allmänt,

Tack vare min kusin Ingela ska jag delta i en bloggutmaning  #blogg100 . Jag ska publicera ett nytt blogginlägg varje dag i 100 dagar! 
 
Jag lovar inte att varje inlägg innehåller djuplodande tankar och kloka visdomsord, men kanske det kommer ett guldkorn då och då. I övrigt kommer det att handla om vardagen, tro och liv.
 
Den här vintern har gått med rasande fart, kanske tack vare att det har hänt så många trevligheter i vår familj. Eller vad sägs om en förlovning,  en som har tagit sin examen och två alldeles underbara barnbarn, födda med ca 2 veckors mellanrum! Ganska turbulent - och stort! 
 
Vi har också hunnit njuta av en veckas sol och värme mellan förlossningarna!
 
Vi har hållit båda guldklimparna i våra armar. Den ena barnet är döpt och det andra dopet blir om någar veckor. Så ni förstår att det har varit fullt upp för de nya mor-och farföräldrarna. Jag misstänker att bloggen då och då kommer att handla om de nya titlarna! 
 
Nästa utmaning - jag och ett par arbetskamrater har bestämt att åka Dundret runt, 3 eller 4,6 mil, så nu gäller det att nöta spåren på Ormberget. Tillsvidare har jag inte många mil i kroppen, men tittar man på vädret framöver så ser det bra ut för oss skidåkare. Mina armar känns fortfarande som spagetti när jag åker. Min kloke man säger att jag även bör tänka på att träna magmusklerna extra mycket! Mycket träning kommer att stå på schemat framöver! 
 
Jag har fått vara med och starta upp en samtalsgrupp för kvinnor med temat kristen tro. Vi har pratat om kristna förebilder, om bön, delat tankar om varför man är kristen osv osv. En gemenskap som är viktig för mig.
 
Just nu är det sportlov, gårdagen på jobbet var hektisk men otroligt rolig och givande. Vi hade sportlovskul med nästan 100 besökande. Pyssel, fika, lek och sång för olika åldrar och en gemensam lunch för alla.
 
För övrigt kommer veckan på jobbet bli rätt lugn, tror jag. Det vet man riktigt aldrig, för rätt vad det är kommer det in människor I kyrkan som behöver det en eller det andra. Rätt fantastiskt att vår lilla Porsökyrkan ändå får vara som "kyrkan mitt i byn" dit nya människor vågar söka sig allt som oftast. 
En härlig arbetsplats med många utmaningar... 
 
 
 

Om

Min profilbild

Sonja

Vi är ett par i 50-års åldern som bor i Luleå. Alla våra fyra barn har flyttat hemifrån. Vårt hus på Lebäcken på 200 kvm kändes alldeles för stort - så vi sålde det och byggde en Fiskarhedenvillan som är hälften så stor. Bloggen började som en byggblogg, där jag berättade om resan från att köpa en tomt till det färdiga hemmet! Nu har vi flyttat in och stortrivs, men jag gillar att skriva så bloggen får leva vidare under namnet Livet i nyhuset!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela