livetinyhuset.se

Den här bloggen började som en "byggblogg/ dagbok". Nu är vårt nya hem färdigt och vi har flyttat in. Jag gillar att skriva så nu heter bloggen Livet i nyhuset!!

Vad har format din tro?

Publicerad 2016-03-20 22:39:34 i Allmänt,

Vilket jobb jag har - är alldeles uppfylld efter dagens arbete. Ungdomarna som går församlingens ledarutbildning har haft en träff i Porsökyrkan. Dagens tema var kommunikation.
 
Kommunikation kan vara väldigt mycket, men bland annat fick de öva sig i att lägga ord på sin egen Guds bild och på sin egen tro.
Vi hade ett antal svartvita bilder och utifrån dom fick de välja en bild som beskrev deras Gudsbild och tro som den ser ut just nu. Det blev många starka berättelser. En tog en bild på en stenmur och sade att hon känner att tron består av olika saker hon lärt sig, människor hon mött och att den byggs på alltmer.
Så sant - en levande tro växer och växlar från dag till dag.
 
Alla vi som var där gjorde en tidslinje över vår kristna tro. Tänk igenom ditt liv, vilka personer har betytt mycket för dig och din tro, vilka händelser har påverkat dig, tider med svårigheter, tider när livet varit lätt.
 
Också en helig stund när vi fick ta del av varandras berättelser. 
 
Vad har format mig och min tro? Mina kära föräldrar såklart, deras sätt att leva sin tro, aftonbönen var viktig, söndagsskolan där farbror Ivar på ett enkelt sätt berättade om barnavännen Jesus. Att växa upp i ett kristet sammanhang med kristna vänner. 
 
Perioder när det inte var så lätt alla gånger att säga att jag var kristen!  En svartvit period när jag var helt solklar med vad som var rätt och fel, vem som var kristen och inte. Sen förstod jag mer och mer att kristen tro inte är vad du gör eller inte gör - kristen tro är nåd och förlåtelse genom Jesus. Den är en relation i tillit med Gud.
Jag tänkte ibland, hur skulle mitt liv se ut om jag tog bort allt som hade med kristen tro att göra.... Vet ni vad jag såg -tomhet- ekande tomhet. 
 
Jag har gått igenom perioder när jag har tyckt att Gud har varit långt borta. Perioder när jag bett och bett och tyckt att jag ropat i mörker utan att få svar!   Ändå fått uppleva hur Gud har burit, funnits där trots allt. Kanske genom en vän som hört av sig, genom ett bibelord som kom till mig eller på något annat sätt har Gud velat säga: När du såg bara ett par fotspår i sanden, då bar jag dig!!  Många känner säkert igen dikten Fotspår i sanden. 
 
Jag tänker på människor som jag mött på olika sätt som har betytt mycket för mig och för min tro Vänner som jag delat smått och stort med, samtal i förtroende när vi stått och skalat morötter inför en middag i kyrkan Eller kanske städat efteråt!
Många, många passerar för min inre syn! Bibel och bönegruppen, samtalsgrupp för kvinnor, kollegor på jobbet...
Såklart min älskade livskamrat som jag får dela tro med, så helt fantastiskt att få ha en gemensam värdegrund att bygga vår relation och vårt gemensamma liv på.  
 
Bönen och de morgonböner vi börjar varje dag med på jobbet har blivit en viktig del av mitt liv. Att få dela några tankar utifrån ett bibelord, prata om böneämen man bär på, stort som smått och sen lyfta fram det tillsammans inför vår Herre - det är stort - det ger kraft och styrka även de svartaste dagarna. Det ger glädje och lovsång i livets vardag. 
 
Hur ser din livslinje ut? Vem eller vad har påverkat dig och din kristna tro så att du är den du är idag?

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2016-05-02 22:08:29

Den här sången kom i mina tankar jag tror att vi alla försöker på alla möjliga sätt som Lina Sandell skriver:


1. Jag irrade länge än hit och än dit
och sökte en väg till Guds himmel,
och sökte väl stundom med allvar och flit
bland människomeningars vimmel.
Jag sökte dock inte i ordet, och se,
hur kunde jag då finna bot för mitt ve,
hur kunde jag då finna vägen?

2. Min redliga bättring, min tro och mitt hopp,
min ånger, min bön och min lydnad,
se där vilka trappsteg jag timrade opp,
se där var jag sökte min prydnad!
Men aldrig den lydnaden provet dock höll
och bit efter bit från den byggnaden föll,
den blev ingen stege till himlen.

3. Och under allt detta stod Jesus så huld
och ropade till mig så trägen:
"Se, jag har betalt din omätliga skuld,
jag ensam, jag ensam är vägen!
Jag, jag har förvärvat och återlöst dej,
säg, vill du ej låta dej nöja med mej,
den nya, den levande vägen?"

4. Den vägen mej syntes i början för lätt,
som många den ännu vill kalla.
Men när man försökt alla övriga sätt
och kommit till korta på alla,
då måste man slutligen finna sig i
att endast i Jesus ha frälsning och frid
och blott genom honom bli salig.

Text: Lina Sandell 1863 (31 år), ngt bearb.
Musik: Göran Stenlund

Tack för att du delar med dig av dina tankar.

Svar: Mycket fin sång o väldigt bra beskrivning av livet!!
Sonja

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Sonja

Vi är ett par i 50-års åldern som bor i Luleå. Alla våra fyra barn har flyttat hemifrån. Vårt hus på Lebäcken på 200 kvm kändes alldeles för stort - så vi sålde det och byggde en Fiskarhedenvillan som är hälften så stor. Bloggen började som en byggblogg, där jag berättade om resan från att köpa en tomt till det färdiga hemmet! Nu har vi flyttat in och stortrivs, men jag gillar att skriva så bloggen får leva vidare under namnet Livet i nyhuset!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela