livetinyhuset.se

Den här bloggen började som en "byggblogg/ dagbok". Nu är vårt nya hem färdigt och vi har flyttat in. Jag gillar att skriva så nu heter bloggen Livet i nyhuset!!

Att äta sig hungrig och svälta sig mätt

Publicerad 2016-11-27 22:06:34 i Allmänt,

Det är första advent! Första ljuset tänds i våra adventsljusstakar och vi pyntar våra hem med stjärnor och ljusslingor av alla de slag. Hos oss har även Jakobstadssymbolerna TRO HOPP och KÄRLEK kommit upp i vårt fönster. 
Det är underbart att vi får lysa upp våra hem lite extra under det mörka vinterhalvåret. Ännu mer fantastiskt är det att vi får fira jul - fira att vår Frälsare Jesus en gång kom till jorden som ett litet barn för att öppna vägen till Guds himmel för dig och mig.
 
En dag som denna så fylls våra kyrkor och gudstjänstlokaler nästan till bredden. Många har fortfarande den traditionen att de vill gå till kyrkan på första advent. En del som jag pratar med tycker att det är så mysigt att få sjunga adventspsalmerna, känna stämningen liksom. Några kan inte riktigt förklara, det bara är så! 
 
Jag vill tro att det står för en längtan som vi kanske inte alltid förstår att har - en längtan efter något större - en längtan efter frid. Och under adventstiden är det okej att bejaka den längtan. Jag vill hoppas och be att många av de kyrkobesökarna som enbart kommer under juletiden, ska beröras och vilja komma oftare. Att de ska hitta vägen till Kristus, vägen till upprättelse och frid genom förlåtelsen i Jesus.
 
Det är förunderligt med gudstjänster, ju oftare man går på gudstjänst, desto bättre känns det. Man känner sig mer och mer hemma och kan få en längtan om det går flera veckor som man inte besöker en gudstjänst. Samma med bibelläsning  eller annan andlig litteratur, hittar jag en god vana att läsa, desto oftare vill jag läsa.
 
Går det alltför länge mellan gångerna som jag lyssnar på en predikan eller öppnar min Bibel, kan jag liksom kallna och tycka att jag klarar mig bra ändå. Men inom mig ekar en tomhet och jag känner att en viktig del av mitt liv fattas mig.
 
Därav rubriken - jag äter mig hungrig och svälter mig mätt.
 
 
Ha en välsignad advent - besök ofta alla fina gudstjänster och julkonserter som finns, och fortsätt med den goda vanan när julen är över. 

Jag kan inte sova

Publicerad 2016-11-24 00:46:19 i Allmänt,

Vi gick och lade oss samtidigt jag och min man, vi löste korsord en stund tillsammans. En av de goda kvällsvanorna vi har då och då. Men sen kände jag hur det började krypa i benen och bestämde mig för att bada bastu.
Vi är så lyckligt lottade så vi har en bastukamin som alltid är varm, som en jättetermos. Det är bara att öppna locket och börja hälla vatten på stenarna så har man en ljuvlig bastuvärme. Det har också varit en av mina kvällsvanor, speciellt nu under sjukskrivningen.
 
Jag satte mig i bastun och njöt av ångan och värmen, gick ut en sväng på altan och svalkade mig och in på laven igen. En skön dusch på det och jag kände mig redo för sängen.
 
MIn man hade hunnit somna och jag kröp tyst ner under mitt täcke. Jag blundade och försökte slappna av. Bad min aftonbön och försökte komma ihåg vem jag lovat att be för. Många nära och kära passerar i mina tankar. Även människor som jag inte har så nära relation till, men som jag liksom har fått "på mitt hjärta" och som jag ofta vill lyfta upp i bön inför Gud.
 
Jag tänker på dagen som gått, människor jag mött. Jag känner tacksamhet över kvällens möte. Vår lilla planeringsgrupp för kvinnokvällarna  har träffats för att tänka inför våren. Jag är så glad att Gud har väglett mig till det sammanhanget och visat mig en uppgift där. Jag hoppas och ber att de samtalskvällarna får vara en växtplats för gemenskap och kristen tro för alla som har en sådan längtan. 
Tankarna irrade än hit och än dit och sömnen, ja, den lyste med sin frånvaro.
 
Varför sover jag inte?? Hmm, det blev ett par extra koppar kaffe på eftermiddagen när jag hälsade på dom på jobbet. Eller kan det vara att jag ätit smärtstillande under en rätt lång period och nu slutat med alla piller för att smärtan är nästan helt borta. Eller?? Varför sover jag inte?
Något jag oroar mig för? Nej, inte det heller. Just nu är det rätt lugnt på den fronten..
 
Jag bestämmer mig för att kliva upp, tar med mig stickningen och sätter mig i vårt lilla bibliotek. Där ligger vår nya bok PÅ väg. Jag läser några sidor, tittar på vem som skrivit och jag liksom delar livet med den "skrivarvännen" en stund. Jag blir varm i hjärtat att jag blev tillfrågad och kunde vara med också i det sammanhanget. 
 
Och nu sitter jag här och knaprar på tangenterna fast klockan har passerat midnatt med råge. Men å andra sidan har jag inget jobb som väntar i morgon. Antagligen dricker jag morgonkaffe med min älskling, men sen kan det mycket väl hända att det blir en tupplur när han far iväg till jobbet!  Eller så inte!
 
 
 
 

Guldkorn och svarta streck i vardagen

Publicerad 2016-11-20 11:49:37 i Allmänt,

Snart har sju veckor gått av min sjukledighet och det börjar nästan bli en vana att vara hemma. Dagarna går sin gilla gång med promenader, fixa lite hemma, vila, äta osv.
 
Jag tänker att det finns så många guldkorn i vardagen, kanske extra tydligt när jag är mest hemma. Jag äger min tid till stor del och kan använda den som jag vill. Vill jag ligga kvar i sängen på morgonen så gör jag det, men känner jag för att gå en långpromenad så kan jag göra det. 
Jag kan koka mig en mugg kaffe, precis när jag vill och ta en tupplur när jag vill
 
Jag har pratat i telefon mer än vanligt, också med vänner som jag inte annars har så tät kontakt med. Skrivit fler sms än vanligt, engagerat mig i saker jag inte annars skulle ha orkat.
Jag har hunnit mysa med barnbarnen när de varit här. Såklart trivts när barnen och andra nära och kära tittar in.
Jag gläder mig åt samtal över en kopp kaffe med vänner som jobbar skift och tar sig tid att komma förbi på sin lediga dag. 
 
Mer tid tillsammans med min man och så tacksam över den massage han bokade åt mig utan att jag visste om det. 
Goda vänner från Finland som hälsar på
 
Dom svarta strecken då.... 
Tröttheten, som ibland är bedövande. Jag trodde jag skulle vara mera aktiv och dona på mer här hemma, men orken finns inte, än ....
Besvärande nässelutslag lite varstans på kroppen. Tack och lov har jag en man som verkligen engagerat sig och jag har tagit både kortison och allergitabletter för att stå ut. Orsaken är svår att veta, kanske något av läkemedlen jag tagit, eller kanske suturtråden. Nu är de tack och lov på tillbakagång.
Domingarna i benen är inte helt borta, men bättre!!
 
Jag inser att listan med guldkorn är betydligt längre än de svarta streckens lista - ytterligare ett guldkorn. 
 
Ännu en sak som har engagerat och glatt mig de senaste veckorna är att boken PÅ VÄG är upptryckt och finns nu till salu i Jakobstad på Missionsmagasinet och hos mig i Luleå. Den kostar 170 kr och intäkterna går till LFF s mission.
PÅ VÄG är en personlig bok med olika typer av texter, dikter och böner om vår gemensamma tro. Den är skriven av 21 kvinnor i olika åldrar och livsskeden. Hitta din favorit bland 69 olika texter. 
Så här står det i förordet..
Välkommen in! Ta av dig skorna, slå dig ner och ta en kaffekopp så kan vi tillsammans reflektera över det mest väsentliga i våra liv - vår tro och vår vandring på väg till vårt hem i himlen. 
 
 Så här ser den ut, det har varit ett fantastiskt roligt arbete att tillsammans med 20 andra kvinnor får jobba fram denna bok. Läsa och ge respons på varandras texter och sen efter lite drygt ett års jobb få hålla den färdiga boken i handen.

Änglar vid våra fönster

Publicerad 2016-11-07 12:08:31 i Allmänt,

Jag är ingen storsamlare av änglar, vi har några stycken och de talar alla sitt olika språk. Två står på en liten hörnhylla, den ena med händerna under hakan  funderande på livets alla krumbukter, den andra på knä i innerlig bön.
 
Två stycken har vi i olika fönster. Den ena står i köksfönstret, ofta med ett ljus brinnande i den hjärtformade ljusstaken bredvid. Såhär ...
Jag tänker att den ängeln och det ljuset symboliserar de böner vi ber just nu här hos oss. Böner för nära och kära, böner för dom som bett om vår förbön, böner för dom som kämpar och kanske inte orkar be själva. Det brinnande ljuset får visa att, även om vi inte orkar be så ser Gud till vårt innersta och vet vad vi behöver.
Den andra ängeln hänger i hallen vid det avlånga fönstret som släpper in så mycket fint ljus.
Såhär ....
Den ängeln kommer från mitt föräldrahem och för mig symboliserar den alla de böner våra föräldrar har bett för oss och våra barn. Tider när det är tufft och vi kanske inte orkar, det är gott att veta att de som gått före oss har bett och de bönerna finns fortfarande, fast bedjarna har flyttat till det himmelska hemmet. Det känns bra att den får hänga där i vårt fönster och liksom vaka över vårt hem.
Det finns en nackdel med det fina fönstret i vår hall, den släpper in ljus, men om det är kväll och mörkt ute och OM dörren mittemot står öppen och lampan därinne är tänd. Då ser det inte alltid så vackert ut, för då ser man rakt in i vår tvättstuga.
Jag vet inte hur det ser ut i andras tvättstugor, det är ju inte så ofta man visar upp dom. Hos oss kan det se ut lite hur som helst. Såklart en tvättkorg med smutstvätt, inte så ofta den svämmar över numera faktiskt, men i alla fall. Sen kan det stå en kasse med tomflaskor som ska pantas, cykelkorgen på väg ut till garaget...strykbräda, skurmopp och såklart all den rena tvätten som antigen hänger på tork eller ligger slängd på tvättmaskinen och torktumlaren och väntar på vidare transport till garderoberna. Såklart försöker vi komma ihåg att släcka lampan och stänga dörren så det ska se fint ut. Och ibland händer det, energin kommer och den stora röjardagen infinner sig och var sak kommer på sin plats, tvättmaskinen går och vi känner oss så nöjda att till och med tvättstugan är välstädad.
 
Hur är det med våra hjärtan, ser de ut som en tvättstuga mellan varven, fyllda av allehanda bråte av olika slag. Det behöver inte nödvändigtvis vara dåliga saker, men oftast är vi överhopade av allehanda uppgifter både viktiga och oviktiga. Och råkar vi ha en lugn stund så kan man ju alltid ta fram sin telefon och surfa lite. Ger vi oss tid till eftertänksamhet och städning av vårt inre. Vågar vi blicka inåt och fundera över vad som är viktigt för oss i livet.
 
Vad händer om vi tänder lampan, om vi låter Guds ljus upplysa oss och se oss själva som vi är, se oss med Guds ögon. Jag tänker att vi skulle bli förvånade på två sätt. Dels se att vi verkligen är i behov av en storstädning i vårt inre, var sak på sin plats och det mesta får gå via tvättmaskinen, tvättmaskinen - det är Jesu försoningsdöd på korset. Vi får börja om förlåtna för Jesu skull.
Samtidigt hoppas jag att vi skulle upptäcka att vi är Guds ögonstenar, skapade av honom. Vi duger som vi är med de kroppar som vi fått och med de gåvor som är oss givna. Låt oss vila i den tacksamheten!
Läs gärna Psaltaren 139 vers 13 och framåt där vers 14 säger: Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad, underbara är dina verk, min själ vet det så väl.
 

Om

Min profilbild

Sonja

Vi är ett par i 50-års åldern som bor i Luleå. Alla våra fyra barn har flyttat hemifrån. Vårt hus på Lebäcken på 200 kvm kändes alldeles för stort - så vi sålde det och byggde en Fiskarhedenvillan som är hälften så stor. Bloggen började som en byggblogg, där jag berättade om resan från att köpa en tomt till det färdiga hemmet! Nu har vi flyttat in och stortrivs, men jag gillar att skriva så bloggen får leva vidare under namnet Livet i nyhuset!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela