livetinyhuset.se

Den här bloggen började som en "byggblogg/ dagbok". Nu är vårt nya hem färdigt och vi har flyttat in. Jag gillar att skriva så nu heter bloggen Livet i nyhuset!!

I en sal på lasarettet....

Publicerad 2016-10-24 11:42:00 i Allmänt,

För nästan tre veckor sen låg jag i en sal på lasarettet och var för första gången i mitt 58-åriga liv inlagd på sjukhus. Det i sig är något att vara tacksam över, att ha fått vara så frisk och inte behövt använda mig av sjukvården, förutom fyra förlossningar, men det är ju friskvård.
Jag har under ett par års tid haft domningar och värk i benen, i våras gjordes en magnetröntgen och det konstaterades att jag har Spinal stenos, en förträngning i ryggmärgskanalen som gör att nerverna kommer i kläm, därav värk och domningar.
Efter en lång väntan att få tid på ortopeden i Sunderbyn så fick jag via vårdgarantin en tid bokad på Spine Center i Stockholm. Ett besök i juni för bedömning och nu för tre veckor sen en tid för operation.
 
En konstig känsla att promenera in på en avdelning med känslan av att vara full frisk och veta att i morgon skär dom i mig och jag kommer att ha en rätt lång rehabilitering framför mig. Och jag var ju inte fullt frisk, men ändå ....
 
Dygnen på sal 7 blev betydligt trevligare än jag hade tänkt mig, bl.a. annat för att jag hade en mycket trevlig rumskamrat. Man hinner dela rätt mycket om livet när man ligger bredvid varandra i en sjukhussal, man är där på lika villkor, behandlas lika och murarna rasar på ett förunderligt sätt.
Vårdpersonalen var fantastisk och vi hade fri tillgång till kaffeautomaten :) 
På operationsdagen fick jag vänta till efter lunch på min tid, men den förmiddagen gick väldigt fort, delvis beroende på att jag fick en massa piller som förberedelse inför operationen. Jag gled ut och in i drömmarnas värld hela tiden.
När jag rullades in i operationssalen kände jag mig väldigt vaken och tittade nyfiket runt på de kala väggarna och starkt lysande lamporna. Jag kände mig otroligt trygg, omsluten av den Högstes kärlek, jag visste att det var så många som bad och hade bett för mig. 
Sen det klassiska jag ska försöka hålla mig vaken ett bra tag - men helt plötsligt vaknade jag upp i ett annat rum och kände att jag hade ett ordenlitgt bandage på ryggen.
 
Ett dygn var jag kvar efter operationen sen blev det taxi och flyg hem till Björsbyn. Den resan känns lite som i en dimma. Det gör nog de två veckor som följde också. Jag mådde rätt bra med alla starka värktabletter och blev väl omhändertagen av min käre man, men så här i efterhand inser jag nog att jag har varit ganska påverkad av värk och tabletter. Fick dessutom en elak infektion i såret och kliande eksem av plåstren, men det är ju egentligen små saker. Fantastiskt att ha en man som snabbt upptäckte infektionen och kunde ordna fram penicillin!
 
Vi har också haft besök av de här fantastiska små underverken och deras familjer. Så roligt, fast lite jobbigt att jag inte alls fick lyfta och bära dom mysiga barnbarnen. 
Man kan ju fundera vad de pratar om :) och våran Jack håller koll. Han var nog rätt trött efteråt för det var inte många minuter han fick sova i fred, det var alltid någon av de små som kröp fram till honom och med lite skräckblandad förtjusning sökte kontakt.
 
Tre veckor har gått av sjukskrivningen, ännu återstår ganska många veckor, undrar vad jag kan göra av dom. Promenaderna får bli allt längre, dona på lite här hemma, hoppas att barn, vänner och bekankta tittar in då och då. En stunds prat över en kopp kaffe är aldrig fel. 
 

Kommentarer

Postat av: sven-olof snellman

Publicerad 2016-10-24 18:04:22

Fint skrivet Sonja. Känner igen mig i din upplevelse trots att jag varit tvungen att övernatta ett flertal gånger på sjukhus. Upplevde samma när jag låg på Hjärt avdelning i Sunderbyn ..."att där är vi på lika villkor, behandlas lika och murarna rasar på ett förunderligt sätt" . Fick också dela fina möten samtal med mina rums kamrater. Krya på dig Sonja ! Gud är god !
/ Svenne

Svar: Så är det 😊! - tack!! Hoppas det går åt rätt håll för dig också !!
Sonja

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Sonja

Vi är ett par i 50-års åldern som bor i Luleå. Alla våra fyra barn har flyttat hemifrån. Vårt hus på Lebäcken på 200 kvm kändes alldeles för stort - så vi sålde det och byggde en Fiskarhedenvillan som är hälften så stor. Bloggen började som en byggblogg, där jag berättade om resan från att köpa en tomt till det färdiga hemmet! Nu har vi flyttat in och stortrivs, men jag gillar att skriva så bloggen får leva vidare under namnet Livet i nyhuset!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela