livetinyhuset.se

Den här bloggen började som en "byggblogg/ dagbok". Nu är vårt nya hem färdigt och vi har flyttat in. Jag gillar att skriva så nu heter bloggen Livet i nyhuset!!

Utan snus i tre dar.....

Publicerad 2017-04-27 21:48:48 i Allmänt,

Försmäkta vi på denna ööööööö, sa Pippi Långstrump i en av Astrid Lindgrens böcker. Vi har provat på samma sak, fast inte med snus utan mobiltelefoner.
Denna lilla tingest som är som fastklistrad i mig överallt, hemma, på jobbet, när jag går ut och äter, på toa - hur beroende är jag egentligen?!
Jag och min man har planerat en skidresa till Ylläs sen några veckor tillbaka, när resan började närma sig föreslog min kära livskamrat att vi skulle testa att slå av våra mobiler under resan.
 
Bestämt!! När vi på torsdagkväll rullade ut från gården slog vi av apparaterna, vi hade strax innan skickat numret till hotellet åt våra barn. Som man gjorde "förr i världen". 
 
Känslan var rätt skön, även om vi hade lite abstinens. Visst slog tanken mig då och då att det och det ska jag kolla , men sen kom jag på mig! Det var rätt vilsamt! 
Ett stående skämt under helgen när vi pratade om något var  - vi ska se om vi får tag på några broschyrer om det! Kommer ni ihåg resekatalogerna man plockade med sig hem?? Tiden har förändrats fort - på gott och ont! 
 
Mera småprat blev det, mera känslan av att vi båda var närvarande här och nu. Nackdelar - jag kommer inte på några!! Jag tror det blir fler helger utan mobil! Med det vill jag inte lova att helt sluta surfa, blogga, eller annat liknande, men pausa då och då! 
 
För övrigt hade vi en rätt skön helg, med skidåkning, spa, god mat och trevlig samvaro. Skidåkningen blev inte riktigt så många mil som vi hade tänkt. Det första jag gör, när jag ska spänna på mig skidorna är att glida iväg på ena skidan och ramla handlöst på rumpan. AJ AJ - jag såg stjärnor och hade svårt att hitta igen balansen. Inga brutna ben, kändes endast som rumpan var ett enda stort blåmärke!! Men med Ipren funkar det mesta, så vi kom oss ut ändå en sväng varje dag.
Men fatta hur onödigt det kändes att ramla på det viset - helt urbota dumt!!
 
På hemvägen från Ylläs tittade vi in hos en före detta kollega i Korpis, en trevlig kaffepaus i ett glatt gäng.
Veckan har rullat på, med jobb och och några avbrott, ett trevligt middagsbesök av en nyförlovad systerdotter med fästman, en kväll med vår bibel och bönegrupp där vi fick dela tro och liv! 
 
Kylan håller i sig utomhus men till helgen är det ändå Valborg och värmen kommer när den kommer.
 
 
 
 

Påskens mysterium

Publicerad 2017-04-18 16:38:28 i Allmänt,

Påsken har kommit och gått - i år var vi och även svärmor, tillsammans med sonen och hans familj i Linköping. Vi trodde vi skulle komma till blommor och värme men möttes av snöslask och kyla. Men egentligen gjorde det ingenting, vi hade trevlig umgänge och en bra lägenhet att vara i.
Barnbarnet tog såklart mycket fokus, det är fascinerande att följa en 1-årings färd genom rummet. Allt ska undersökas, mycket ska smakas på och det verkar som att han tycker det mesta passar bäst på golvet :) :).
Han pratar mycket men hopplöst att förstå vad han menar. Fast kroppsspråket förstår vi, när klockan närmar sig 8, går han fram till sin matstol - då är det såklart dags för kvällsgröten. 
 
Skärtorsdagsmässan hann vi inte med, eller orken fanns inte efter resan norrifrån, men långfredagsgudstjänsten och påskdagsmässan firade vi i Ryttargårdens kyrka. 
Långfredagen med sitt sorgsna budskap, hopplösheten som lärjungarna kände gestaltades fint av ungdomar i ett enkelt drama. Man drogs med i deras förtvivlan och tanken på att nu var allt slut- Mästaren är död - vad ska vi göra. 
Det i kontrast till påskdagens jublande rop - Kristus är uppstånden - JA, han är sannerligen uppstånden. Det är fint att få följa påskens drama i de olika typerna av gudstjänst. 
 
Än en gång blir det så tydligt för mig, utan långfredag har vi ingen Påskdag! Båda delarna behövs, i vissa sammanhang betonar man det ena mer än det andra, men jämnvikt är nog det bästa.
Förstår vi inte att vi har synd, att vi missar målet, så har vi inget behov av nåd och förlåtelse. Jag känner att påskens mysterium är svårt att förstå, men även där får vi tro på en förlåtande Gud och lita på att Jesus ändå har gjort allt för mig.
Jag tänker att det är så även med livet. Först efter att vi har mött svårigheter, sjukdomar eller motgångar av något slag, först då uppskattar vi det självklara vardagslivet.
Så länge allt bara rullar på är det lätt att man fastnar i smågnäll över oväsenligheter men efter en period med svårigheter är det betydligt lättare att känna tacksamhet vardagens självklarheter. Självklarheter som ändå inte är alla förunnat, ett jobb att gå till, mat på bordet, ett hem att bo i, en familj som bryr sig om mig.
 
Väl tillbaka i Luleå kom våra söner bosatta i Luleå med sina respektive förbi och vi åt en enkel påskbuffé tillsammans. 
Tacksam över familj och gemenskap!! 

Medmänsklighet

Publicerad 2017-04-11 23:55:49 i Allmänt,

Jag hade inte tänkt blogga ikväll, men sömnen vill inte infinna sig - hallååååå fullmåne!!! Så det är väl lika bra att skriva ner lite tankar. 
Idag har jag varit på min femte dag i Skellefteå på utbildningen som handlar om samtal och själavård. Vi har fått fortsätta med våra övningar, en av oss har varit en ungdom som vi har mött i samtal och en annan av oss har varit själavårdare. Så har vi under dagen fått pröva på båda rollerna, de övriga kursdeltagarna har suttit som osynliga åskådare och fått reflektera och har synpunker i slutet på varje pass. Samtalen har alltså handlat om verkliga teman som vi mött under åren. 
Dels har jag fascinerats av hur man dras med in i samtalet, fast man sitter i åhörarskaran. När en förtvivlad "ungdom" kommer och slänger ur sig, min kompis är döende, hon ligger på lasarettet, jag fick veta det igår. Jag hinner inte säga hur mycket hon betyder för mig! VAD SKA JAG GÖRA! Själavårdaren sitter tyst, ett bra tag, det känns som en outhärdlig tystnad innan han börjar prata och ställa frågor.
Efteråt i det reflekterande samtalet kom vi fram till att det ÄR en utmaning att våga stanna kvar i tystnaden, men att det kan vara rätt skönt för den som kommer och söker hjälp och stöd att få stanna en stund i tystnad och förtvivlan. 
Det var så den store pedagogen Jesus gjorde när männen kom dragandes med kvinnan som hade begått äktenskapsbrott. Den av er som är utan synd får kasta den första stenen, sedan böjde han sig ner och skrev i sanden.  Männen fick reflektera och de gick alla därifrån!!! 
 
Under dagen har jag återigen insett hur lika vi människor är, vi bär alla på liknande frågor och funderingar. Fallen som många av oss hade mött handlade om liknande saker - kompisrelationer som inte fungerar, föräldra -barn relationer som knakar i fogarna, ungdomar som inte känner sig sedda och älskade av sina föräldrar.  Oftast pappor som har för mycket annat för sig och inte har förstått hur viktiga de är för sina barn. Gudsbild och att inte duga som kristen.
 
En oerhört bra utbildning som berör det liv vi dagligen lever och och insikten att man som medmänniska inte behöver lösa problemen, viktigaste är att våga stanna kvar och lyssna. 
Antagligen det som hände i Stockholm, människor såg varandra plötsligt med nya ögon, blev beroende av varandra. Mångas berättelser handlar om de som stannade kvar, de som ville lyssna på den andres upplevelse och tankar. Det skapar gemenskap! 
Ensam är inte stark- vi är alla beroende av varandra, och ibland behövs det mycket till för att vi ska tappa masken och våga visa vår svaghet och rädsla. 
 
Hur farligt kan det va?
När jag har fått dela någons historia har jag känt som om jag fått en gåva, ett stort förtroende! 
 
Samtidigt när jag själv har behov av att få dela något som är jobbigt så är det inte alltid så enkelt, men efteråt inser jag hur läkande det är att få sätta ord på saker man bär på! 

Enkla vardagshandlingar bygger livet

Publicerad 2017-04-09 07:50:00 i Allmänt,

Jag är med i ett par olika grupper för bloggare och vi har nog alla stannat upp en stund. Det blev liksom en liten paus i skrivandet och i livet efter lastbilen på Drottninggatan. Det känns så trivialt att skriva om det enkla vardagslivet. Samtidigt tänker jag att det är precis det vi ska göra. 
För dom som blev nära drabbade blir livet aldrig som vanligt igen, men livet går ändå vidare. Låt oss mera sätta fokus på de små enkla vardagshandlingarna vi kan göra för varandra, låt oss visa idag vad de människor som finns runtom oss betyder för oss, livet är skört. Människor är starka! Jag gläds över att läsa hur folk öppnade sina hem, skjutsade varandra, erbjöd mat och samtal. Vi må vara inåtvända och gå med blicken i gatan, men när det gäller så ställer vi upp för varandra och jag är säker på att de som gjorde det, mår otroligt bra efteråt.
Jag tänker också på orden som Jesus säger: Allt vad ni gör mot en av dessa mina minsta, det har ni gjort mot mig...
 
Vi mår gott av att göra gott för någon annan - så låt oss vidga vyerna och fundera över vad min uppgift kan vara. 
Ingen kan göra allt, men alla kan göra nåt
 
Igår hade vi en dag om påsken för konfirmanderna. vi fördjupade oss i bibeltexter om nattvarden och uppståndelsen. Vi pratade om förlåtelsen och varför Jesus dog på korset. Väldigt centrala delar i den kristna tron! Förlåtelsen, att fä lämna ifrån sig det som blev fel, det som tynger och våga tro på en förlåtelse för att Jesus gått i döden för oss. Det är stort, det ger hopp och framtidstro i en mörk värld.
Vi lärde känna varandra, lekte och fikade. Dagen avslutades med en mässa i kyrkan med temat Från mörker till ljus.
 
Ett bra tema, hur ofta är inte livet så, det pendlar från mörker till ljus, blandat med gråa dagar. Men jag vidhåller att det är oerhört sällsynt att livet är så svart så det inte finns några ljusglimtar om man verkligen tänker efter. Undrar om det är tvärtom också, sällan som livet är enbart solsken och klarblå himmel utan ett enda litet moln?!
 
Vardagens enkla kärlekshandlingar bygger livet, en nyinköpt tulpanbukett från min man stod på köksbordet när jag kom hem. 
Idag ska jag jobba med "Balla gänget, den glada gruppen som träffas i Stadsökyrkan! Ha en vilsam söndag!!

Friluftsdag och Livsväv

Publicerad 2017-04-07 17:26:02 i Allmänt,

I onsdags hade vi friluftsdag från jobbet. Vi åkte med buss till Storklinten och där kunde man välja att åka utför, åka längdskidor, pimpla eller promenera och bara njuta av det fina vädret.
Fint väder hade vi, strålande sol och några plusgrader. Jag åkte slalom, kände mig lite rädd i början och undrade hur det skulle kännas i kroppen efter min operation. Men det verkar som mitt träningsprogram har gjort sitt,  jag kände mig rätt stabil och kunde köra på i ett ganska bra tempo. Fast jag vilade nog lite oftare än jag annars brukar.
Det här var mitt favoritställe under dagen, jag åkte skogsslingan, i slutet av den fanns en grillplats med vindskydd. Det var lite folk i backen så ett par gånger var jag helt ensam här, jag satte mig ner i den varma vårsolen och det var alldeles tyst, eller ja, några kvittrande fåglar hörde jag. Efter en liten stund i stillhet och lugn fortsatte jag åkningen.
Det är ett bra sätt att umgås med sina kollegor att åka slalom. Man åker lift med olika personer nästan varje gång, man hinner ha ett någorlunda bra samtal, ytligt eller lite djupare några minuter. Sen hoppar man av liften, träffar några till från arbetslaget, pratar lite, åker en sväng och så upp med liften igen. Kändes samtalet oavslutat så åkte man flera gånger med samma kompis, det var otroligt givande.
 
De som promenerade och solade samlades på ett ställe, så när jag kände behov av mera surr så åkte jag dit en sväng. Och så gick timmarna. Tacksam över dagen!
 
Igårkväll hade vi veckomässa och jag hörde en bibeltext som jag inte minns jag hört förut. Den finns att läsa i 
2 Mosebok kap 39 och låter så här
Man hamrade ut guldet till tunna plåtar och skar dessa i trådar
så att de kunde vävas in med det violetta, purpurröda och karmosinröda garnet
och det fina linnegarnet i en konstvävnad
 
Jag fascinerades av texten, hur ofta liknas inte livet vid en väv. En väv som består av olika sorters färger för att bli vacker. Rätt ofta kanske vi tycker att de grå vardagsfärgerna dominerar, sen kommer inslag av svart, sorg och prövningar. Men vi har också dessa tunna plåtar av guld som är skurna i trådar och glittrar där i vår livsväv. Tillsammans med det violetta och purpurröda -den utgivande omsorgens  och kärlekens färger. 
Just nu upplever jag att min livsväv glittrar i det purpurröda och har trådar av guldstänk. Tacksam. 
 
Men hur mycket kan vi styra över vår livsväv, jag tänker att vår Herre är den som väver, sen är vi medverkande. Våra val i livet kan påverka hur vår livsväv ser ut, och den grå vardagen kan vi förgylla ibland. Men inte allting har vi makt över. 
Jag läser nyheterna om lastbilen på Drottninggatan och kan endast be: Herre, förbarma dig!!

att sjunga i kör

Publicerad 2017-04-04 23:22:58 i Allmänt,

Helgen som gick var i körens tecken. På fredagkväll samlades vi i Nederluleå kyrka. En kyrka med anor byggd på 
1400-talet. Ofta, ofta när jag kommer in där tänker jag på alla människor som vistats där genom århundraden. Så mycket glädje och sorg, hopp och förtvivlan, tro och längtan som förekommit i denna byggnad. Tänk om väggar kunde tala! 
När vi kom höll orkestern på och övade,  så fick vi lite försmak av den fina musiken.
Fotograf Maria Lundström Pedersen /också körsångare.
 
Under fredagkväll sjöng vi igenom verket, men stannade upp då och och övade starter här och var. Lite ovant att sjunga i kyrkorummet och tillsammans med orkestern. Men roligt kändes det. Fantastiskt att vara en liten del av ett stort sammanhang. Ibland luras jag att tänka att det spelar ingen roll om jag sjunger med eller inte. Men det 
är så dumt att tänka så. Varje röst är viktig och varje fiolsträng som dallrar gör sitt till det stora sammanhanget. Alla behövs på sitt sätt, precis som det är i det "vanliga" livet. 
Vi var ca 35 körsångare, en solist och 14 i orkestern. Dirigent var den ganska välkände Erik Westberg. 
Det kändes att vi kunde det mesta på fredagkväll när vi övade. På lördag eftermiddag körde vi genrep, ett par gånger slog dirigenten av och vi fick bakläxa på en del grejer. Men rätt förväntansfulla gick vi ner till Petrigården för en fikapaus.
Under tiden fylldes kyrkan, till sista plats, även extra stolar fick bäras in. Så roligt det kändes att ställa sig därframme, hitta sin plats i kören, lyssna när klockorna ringde in helgen och sedan de första vackra tonerna när orkestern började spela och kvällen var igång.
Ett uruppförande av ett fasteoratorium, som heter -Han älskade världen tillbaka- nästan en historiisk känsla att få vara med om det. Texterna hämtade direkt från Bibeln, pendlande mellan lidandets mysterium och det förtröstanfullla med en kärleksfull Gud,
Men det var våra sjukdomar han bar och våra plågor han led och Mitt lidande gör blicken skum, möttes av orden Herren är min herde, ingenting ska fattas mig. Korsfäst, korsfäst möttes av Med evig kärlek älskar han dig.
 
Konserten fick väldigt goda recensioner och det förstår jag även om man inte hör helheten på samma sätt när man står i kören. Men det kändes att påskbudskapet gick fram och musiken har ofta vägar in till våra hjärtan som vi inte alltid kan värja oss för. Jag hoppas många blev berörda och gick hem med en längtan att få lära känna denne korsfäste och uppståndne Jesus alltmer. 
Bild på första sidan i Norrbottens kuriren 
 
Jag är så fascinerad att man överhuvudtaget kan skriva och komponera på deta sätt och det är alltså vår körledare Andreas Söderberg som har gjort detta - en stort tack och en bugning för honom. Vi har alla olika gåvor, Andreas har hittat sin. Har du hittat din gåva?

Om

Min profilbild

Sonja

Vi är ett par i 50-års åldern som bor i Luleå. Alla våra fyra barn har flyttat hemifrån. Vårt hus på Lebäcken på 200 kvm kändes alldeles för stort - så vi sålde det och byggde en Fiskarhedenvillan som är hälften så stor. Bloggen började som en byggblogg, där jag berättade om resan från att köpa en tomt till det färdiga hemmet! Nu har vi flyttat in och stortrivs, men jag gillar att skriva så bloggen får leva vidare under namnet Livet i nyhuset!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela