livetinyhuset.se

Den här bloggen började som en "byggblogg/ dagbok". Nu är vårt nya hem färdigt och vi har flyttat in. Jag gillar att skriva så nu heter bloggen Livet i nyhuset!!

Någonstans i Sverige - fjällvandring

Publicerad 2017-08-20 13:55:14 i Allmänt,

Jag känner att jag ligger ungefär en vecka efter i tanken och kanske i handling ibland. Idag är det drygt en vecka sen vi kom från vårt fjälläger med konfirmanderna och nu fick jag för mig att plita ner några rader om det. 
 
Vi åkte till Kvikkjokk, ett ställe i fjällvärlden där vägen tar slut, så är det för övrigt nog på fler fjällstationen. Vi bodde på kyrkans fjällgård som ligger några hundra meter ifrån STF:s fjällstation. Det är 10 fastboende personer i byn. Nu var det jättefint där, men jag undrar hur det känns när vintermörkret har lagt sig och snön viner runt knutarna?? Tur att det är valfritt var man ska bo!! 
Första dagen gjorde vi en upptäcksfärd i omgivingarna, vi upptäckte en fin liten strand vid jokken alldeles nedanför vårt hus. Många ville bada, helt ok sa vi ledare, men ingen får bada ensam. Temperaturen i vattnet kändes inte varmare än 10 grader. Många bad blev det under veckan, men korta, intensiva dopp och sen sved skinnet av kylan. Det var skönt ändå! 
Vi njöt av forsens brus som fanns en liten bit uppströms. Sen hittade vi det lilla kapellet, vi undrade såklart om nyckeln vi fått med oss skulle passa till kyrkdörren så vi kunde använda lokalen för våra aftonböner. Såhär såg låset ut :)
Jag blev så glad, tänk att det någonstans i Sverige fortfarande fungerar med den typen av lås!! Som kvasten mot dörren användes när jag var barn!! 
Tre vandringsdagar hade vi, en rejäl frukost, sen gjorde alla lunchpaket åt sig från frukostbordet, vi samlades i ring utanför gården för en morgonbön och sen kände vi oss redo för dagens strapatser.
 
Visst blev det strapatser, uppåt, uppåt, konditionen och orken varierade i gruppen, men det var fint att se hur hjälpsamma alla var. De snabba och starka erbjöd sig att bära den tröttes packning!!  Och det varierade lite från dag till dag vem som var trött och vem som var stark. Styrka kan också se olika ut!!
 
Första dagen när vi kom upp till vårt lunchställe så svartnade himlen och regnet drog in. Det fanns en liten stuga, vi trängde in oss i den och såg till att alla fick plats. Där åt vi våra lunchpaket och pratade om jag-pärlan. 
Vem är jag I mina egna ögon och i andras ögon? Hur det än känns får vi lita på att Gud har skapat mig så underbart...... Ps:139 .  När pausen var slut att regnet lättat, halva gruppen gick hemåt och de hurtiga fortsatte för ännu en liten topptur. Regnet hann ifatt oss på hemvägen, men ingen klagade, på med regnställ och fortsätt gå!!
Väl hemma på gården möttes vi varje kväll av en fantastisk middag som vår husmor Anita och hennes man hade fixat. Alltid lika glada och med en speciell blick för ungdomar blev de också en del av gruppen. 
 
Nästa dag gick färden till Prinskullen, oftast var stigen väl upptrampad och synlig, men på vissa ställen växte det många låga buskar och det var svårt att veta hur stigen gick. Vi stannade upp och tittade oss omkring, frestad att gena där det såg lättgånget ut, men nej, man vet aldrig när man hamnar i för sankmark och underlaget sviktar. Bättre att gå långsamt framåt steg för steg och följa stigen som man vet är rätt.
 
Ibland tänker jag att vi står inför sådana val i livet, vi vill liksom gena lite i kurvorna, för att det känns enklare då just. Även om vi vet att det är bäst om saker kommer i rätt ordning, bättre att gå långsamt fram utefter den stig som man vet håller att gå på. Gud visar steg för steg, Han visar inte långt in i framtiden.
 
På toppen av Prinskullen pratade vi om Ökenpärlan, två och två fick vi fundera över vad som kan vara öken i livet- sen delade vi våra  berättelser, det kändes som en helig stund. Och också att få höra och känna hur Gud har burit igenom tuffa perioder i livet. På morgonbönen lästes dikten Fotspår i sanden - stämmer så väl in på Ökenpärean - Gud säger: under de svåraste tiderna i ditt liv- då bar jag dig!!
 
På vandrigen neråt sa en konfirmand, det är jobbigt att prata om ökenpärlan, men det är bra, det lättar när man får dela!
Känner mig tacksam över dagarna jag fått dela med härliga ungdomar och ett fint ledargäng! Nöjd men rätt trött kom jag hem, skönt med en extra ledig dag !!

Husbilen och tips hur man fördriver bromsar och getingar

Publicerad 2017-08-13 17:40:12 i Allmänt,

Några har frågat efter bilder på vår husbil, så här kommer några från förra helgen när vi hade ett mysigt dygn vid havet på Borgaruddens camping.
 
Här är två foton från kokvrån
Två bilder från köksbordet och vardagsrummet, fikapaus 
Och sen go´middagen på kvällen 
Vi hade även turen att få några timmar sol och satt på utsidan och njöt av värmen och havets brus
Tyvärr var vi inte de enda som gillade solen och värmen, bromsar och getingar anföll oss. Då kom vi ihåg knepet som våra vänner Greta och Peter lärt oss. Fyll en blank plastpåse med vatten och häng upp med ett par meters mellanrum. Vi gick in i bilen och letade och hittade en brödpåse, den fick duga.
Och en annan plastpåse hängde vi på andra sidan om våra solstolar. Döm om vår förvåning - det funkade- bromsar och getingar försvann och kvar var vi i våra solstolar och njöt ännu ett tag av värmen innan molnen och regnet drog in igen. 
 

Storfamilj och pilgrimsvandring

Publicerad 2017-08-04 11:15:23 i Allmänt,

Så har dom gått de efterlängtade semesterveckorna. Tack och lov tar inte livet slut fast vardagens lunk börjar. När jag tittar tillbaka på semestern kan jag konstatera att den varit väldigt omväxlande med lugn och intensitet av olika slag. 
 
Den avslutades med flaggan i topp kan man säga. Hela stora familjen samlad- 10-12 personer tillsammans under nästan 10 dagar. Solen sken, altanen var hela tiden i fylld av människor och grejer, vår nyanskaffade pool kom till användning även om vattnet inte är uppvärmt. Tidiga morgnar och sena kvällar. Husbilen användes som extra sovrum för mig och min man, det kändes inte helt fel att smyga iväg till lugnet ibland. 
 
Under veckan kom även syster med man förbi och äldsta brorsonen med familj övernattade med sin husbil på vår gård. Liv och rörelse!!
 
Kylskåpsdörren gick som en klinka, fyll på, fyll på, mjölken och filen är ändå slut igen. Ibland kom någon hem med pizzor och alla njöt av maten. 
 
Barnbarnen gick från famn till famn, alltid fanns det någon som hade tid. Deras lilla badpool fylldes med varmt vatten och man såg hur de också njöt av sommaren och värmen. 
 
Sen drog dom iväg var och en till sitt håll, kvar blev en tyst altan och en liten badpool på tork, redo att fyllas igen nästa sommar.
 
Vi tittar på varann min man och jag, med tacksamhet och glädje. Det är rörigt när dom kommer, men ack så rika vi är. Och det känns gott att sitta här på två ...
 
Jobbet började, en mjuk uppstart måndag och tisdag med förberedelser inför fjällkonfaläger. Onsdagen hade jag förmånen att få vara med som ledare på en pilgrimsvandring på Kluntanrna - en ö i Luleå skärgård.
 
En dag där vi delade vandringsgemnskapen i tystnad och måltidsgemenskapen i ord och handling, kan man säga. Under vandringen stannade vi till då och då och fick dela ett bibelord och tankar kring olika teman. 
Jag berördes mest av ordet Enkelhet - Samla inte skatter på jorden, där mal och mask förstör och där tjuvar bryter sig in och själ....
 
 
Hur lätt är det inte att samla på sig saker, saker av alla de slag. Vill ha, vill ha. Vissa saker blir såklart till glädje, men mycket blir en belastning. Det bästa i livet är gratis- kärlek, omtanke, nåd!! 
Visa mig Gud enkelhetens välsignelse! 
 
Dagen avslutades med att vi fick dela nattvardens gemenskap. Jag tänkte att det hade skett mycket delande under dagen. Jag fick höra några människors livshistoria, det är delande. Någon sträckte ut en hand när en annan snubblade till, praktisk omsorg, det är delande. Vid fikapauserna delades matsäckar och många bjöd generöst från sina kaffetermosar till dom som inte hade. Man blir glad av att dela! 
 
Gårdagen blev en lärakänna dag för det gäng fjällkonfirmander som åker iväg till Kvikkjokk på måndag för en veckas läger med fjällvandring och gemenskap. Vi ber om välsignelse för den veckan!

Om

Min profilbild

Sonja

Vi är ett par i 50-års åldern som bor i Luleå. Alla våra fyra barn har flyttat hemifrån. Vårt hus på Lebäcken på 200 kvm kändes alldeles för stort - så vi sålde det och byggde en Fiskarhedenvillan som är hälften så stor. Bloggen började som en byggblogg, där jag berättade om resan från att köpa en tomt till det färdiga hemmet! Nu har vi flyttat in och stortrivs, men jag gillar att skriva så bloggen får leva vidare under namnet Livet i nyhuset!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela