livetinyhuset.se

Den här bloggen började som en "byggblogg/ dagbok". Nu är vårt nya hem färdigt och vi har flyttat in. Jag gillar att skriva så nu heter bloggen Livet i nyhuset!!

Någonstans i Sverige - fjällvandring

Publicerad 2017-08-20 13:55:14 i Allmänt,

Jag känner att jag ligger ungefär en vecka efter i tanken och kanske i handling ibland. Idag är det drygt en vecka sen vi kom från vårt fjälläger med konfirmanderna och nu fick jag för mig att plita ner några rader om det. 
 
Vi åkte till Kvikkjokk, ett ställe i fjällvärlden där vägen tar slut, så är det för övrigt nog på fler fjällstationen. Vi bodde på kyrkans fjällgård som ligger några hundra meter ifrån STF:s fjällstation. Det är 10 fastboende personer i byn. Nu var det jättefint där, men jag undrar hur det känns när vintermörkret har lagt sig och snön viner runt knutarna?? Tur att det är valfritt var man ska bo!! 
Första dagen gjorde vi en upptäcksfärd i omgivingarna, vi upptäckte en fin liten strand vid jokken alldeles nedanför vårt hus. Många ville bada, helt ok sa vi ledare, men ingen får bada ensam. Temperaturen i vattnet kändes inte varmare än 10 grader. Många bad blev det under veckan, men korta, intensiva dopp och sen sved skinnet av kylan. Det var skönt ändå! 
Vi njöt av forsens brus som fanns en liten bit uppströms. Sen hittade vi det lilla kapellet, vi undrade såklart om nyckeln vi fått med oss skulle passa till kyrkdörren så vi kunde använda lokalen för våra aftonböner. Såhär såg låset ut :)
Jag blev så glad, tänk att det någonstans i Sverige fortfarande fungerar med den typen av lås!! Som kvasten mot dörren användes när jag var barn!! 
Tre vandringsdagar hade vi, en rejäl frukost, sen gjorde alla lunchpaket åt sig från frukostbordet, vi samlades i ring utanför gården för en morgonbön och sen kände vi oss redo för dagens strapatser.
 
Visst blev det strapatser, uppåt, uppåt, konditionen och orken varierade i gruppen, men det var fint att se hur hjälpsamma alla var. De snabba och starka erbjöd sig att bära den tröttes packning!!  Och det varierade lite från dag till dag vem som var trött och vem som var stark. Styrka kan också se olika ut!!
 
Första dagen när vi kom upp till vårt lunchställe så svartnade himlen och regnet drog in. Det fanns en liten stuga, vi trängde in oss i den och såg till att alla fick plats. Där åt vi våra lunchpaket och pratade om jag-pärlan. 
Vem är jag I mina egna ögon och i andras ögon? Hur det än känns får vi lita på att Gud har skapat mig så underbart...... Ps:139 .  När pausen var slut att regnet lättat, halva gruppen gick hemåt och de hurtiga fortsatte för ännu en liten topptur. Regnet hann ifatt oss på hemvägen, men ingen klagade, på med regnställ och fortsätt gå!!
Väl hemma på gården möttes vi varje kväll av en fantastisk middag som vår husmor Anita och hennes man hade fixat. Alltid lika glada och med en speciell blick för ungdomar blev de också en del av gruppen. 
 
Nästa dag gick färden till Prinskullen, oftast var stigen väl upptrampad och synlig, men på vissa ställen växte det många låga buskar och det var svårt att veta hur stigen gick. Vi stannade upp och tittade oss omkring, frestad att gena där det såg lättgånget ut, men nej, man vet aldrig när man hamnar i för sankmark och underlaget sviktar. Bättre att gå långsamt framåt steg för steg och följa stigen som man vet är rätt.
 
Ibland tänker jag att vi står inför sådana val i livet, vi vill liksom gena lite i kurvorna, för att det känns enklare då just. Även om vi vet att det är bäst om saker kommer i rätt ordning, bättre att gå långsamt fram utefter den stig som man vet håller att gå på. Gud visar steg för steg, Han visar inte långt in i framtiden.
 
På toppen av Prinskullen pratade vi om Ökenpärlan, två och två fick vi fundera över vad som kan vara öken i livet- sen delade vi våra  berättelser, det kändes som en helig stund. Och också att få höra och känna hur Gud har burit igenom tuffa perioder i livet. På morgonbönen lästes dikten Fotspår i sanden - stämmer så väl in på Ökenpärean - Gud säger: under de svåraste tiderna i ditt liv- då bar jag dig!!
 
På vandrigen neråt sa en konfirmand, det är jobbigt att prata om ökenpärlan, men det är bra, det lättar när man får dela!
Känner mig tacksam över dagarna jag fått dela med härliga ungdomar och ett fint ledargäng! Nöjd men rätt trött kom jag hem, skönt med en extra ledig dag !!

Kommentarer

Postat av: Annica

Publicerad 2017-08-20 14:08:52

Men så mysigt! :-)

Postat av: Linda Brolin

Publicerad 2017-08-21 07:13:58

Vilken underbar upplevelse. Jag blir lite avundsjuk. Låter ju som ni haft det helt underbart.

Kram Linda

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Sonja

Vi är ett par i 50-års åldern som bor i Luleå. Alla våra fyra barn har flyttat hemifrån. Vårt hus på Lebäcken på 200 kvm kändes alldeles för stort - så vi sålde det och byggde en Fiskarhedenvillan som är hälften så stor. Bloggen började som en byggblogg, där jag berättade om resan från att köpa en tomt till det färdiga hemmet! Nu har vi flyttat in och stortrivs, men jag gillar att skriva så bloggen får leva vidare under namnet Livet i nyhuset!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela