livetinyhuset.se

Den här bloggen började som en "byggblogg/ dagbok". Nu är vårt nya hem färdigt och vi har flyttat in. Jag gillar att skriva så nu heter bloggen Livet i nyhuset!!

Att beskära...

Publicerad 2017-06-21 11:52:10 i Allmänt,

Jag är mitt inne in den kanske mest krävande arbetsveckan på hela året - konfirmandeveckan i Kyrkbyn med konfirmation på midsommarafton. Vi har, som alltid varit välplanerade, men alltid finns det ändå något att fundera på framåt - har vi det och det materialet, är den bokningen fixad, ser alla ut att må bra osv osv.
Samtidigt är det också en av de roligaste veckorna på året - att få följa unga människor en bit på vägen. Få prata om viktiga livsfrågor, få visa på Jesus som reskamrat, en pålitlig vän som aldrig sviker. Få prata om Guds kärlek till oss alla och hur han längtar efter att få ett JA från var och en av oss.
 
Samtidigt med det här så pågår också det "vanliga" livet och vi har i veckan sålt vår stuga i Finland. En process som tagit nästan ett år och som känns helt rätt för den här perioden i livet. Om drygt en vecka kommer vi att åka ner dit och städa ur och lämna över till de nya ägarna. Vi hoppas det får bli en lika välsignad och vilsam plats för dom som det varit för oss under åren som gått! 
 
På söndagkväll var vi i Piteå och lyssnade på en av mina favoritförfattare Tomas Sjödin och den fantastiska organisten Markus Wargh (som för övrigt är från Jakobstad:)) Ett omväxlande program med kloka tankar och njutbar musik. 
 
Tomas pratade om att man ibland måste beskära livet - fundera över vad som är viktigt just nu och vad som tar mer än det ger. Det kan handla om vad som helst, vänner, hobbys eller sommarstugor.....
 
För att något nytt ska kunna komma i livet så måste man plocka bort annat, annars kan livet liksom slya igen. Det händer om man bara låter allt rulla på utan att tänka efter vad man vill eller vad som är viktigt. Dag läggs alltid till dag och det blir - livet!!
 
 

Miljötänk

Publicerad 2017-06-08 22:25:04 i Allmänt,

Det händer något med mig när jag gräver i jorden, när jag påtar ner några frön och väntar att något ska börja växa. Jag mår bra! Jag är bonddotter och det är ju något uråldrigt det här med att så och skörda. 
 
Redan i första Mosebok i skapelseberättelsen när Gud välsignat Adam och Eva så ger han dom också ett ansvar att förvalta jorden.
 
Det känns att mäsnkligheten inte har lyckats så bra på det området. Själv är jag ingen miljökämpe som står på barrikaderna men jag tror på att kämpa på i det lilla i vardagslivet. Källsortera och handla ekologiskt, åtminstone ibland. Köpa fairtrade kaffe. Minska användandet av plast!! Jag berörs av nyheterna som berättar hur mycket plast som finns i våra världshav. Jag imponeras av fyrbarnsmamman på Porsön som sytt, typ tvättpåsar i olika storlekar, dom tar hon med sig till affären för att köpa frukt och grönsaker i. Otroligt smart, tänk om alla gjorde så, vad snabbt vi skulle kunna minska onödigt användande av plastpåsar. 
 
Jag tänker på mina föräldrar som inte hade en aning om vad Greenpeace var, knappast ens hade hört ordet miljövän. Men jag tror de hade en inre intuition om vad som var bra och dåligt för naturen och för oss människor.
 
Potatislandet gödslades alltid med ko- eller hästdynga, aldrig konstgödse. Fick min pappa välja så förvarade han aldrig mat i plast. Jag ser framför mig hur han lindar in i smörpapper, det som blev kvar av strömmingen som halstrades i järnspisen i köket. Eller andra matrester och det funkade! 
 
Schampo var bara skräp, man skulle tvätta sig med tvål och vatten, det var ordentliga grejer. 
 
Antagligen har det påverkat mitt tänk rätt mycket, och jag hoppas såklart att jag lyckats sprida det tänket vidare, inågon mån i alla fall.
 
Hur tänker du? Vad känns viktigt för dig i dom här frågorna? Har du enkla vardagstips hur vi kan hjälpas åt att ta det ansvar som en gång blev oss givna? 

Så är det juni

Publicerad 2017-06-06 22:30:08 i Allmänt,

Maj gick med en rekorderlig fart, trots att det inte var någon vårvärme. Tack och lov har vi haft flera trevligheter och värmande möten istället.
 
Vi har hört storspoven, ett ljud som alltid för mig tillbaka till min barndoms Kållby, Jag kan nästan känna dofterna och höra ljuden som fanns då på våren. Allting fick liv igen, ängarna plogades och harvades och sådden skulle i jorden. Skolan var strax slut och sommarlovet hägrade.....
 
OCH nu har vår äldsta fyllt trettio och vi firade henne hemma hos dom i Jakobstad. En trevlig kväll med många gäster och värmande gemenskap. 
Som förälder blir det också en reflektion över livet- vi har en dotter som fyller trettio, det innebär att vi har levt ganska mycket längre. Vad mycket som har hänt i vårt liv. Mycket att vara tacksam över. 
 
Dottern med sin lilla Noomi följde med oss till Luleå och stannade i tio dagar. Så roligt att få skapa en egen relation till barnbarnen. Känslan när hon inte började gråta fast mamman lämnade rummet :), ändå måste jag erkänna att morfar stod högre i kurs än mormor. 
 
Jag har varit på konfirmandläger i Munkviken. Denna underbart vackra plats vid havet, söder om Skellefteå. Härliga ungdomar, som var vakna när vi skulle väcka på morgon, alltid kom i tid till lektionerna, intresserade av de olika ämnen vi pratade om, stannade kvar i kapellet och sjöng efter aftonbönen och var på sina rum på utsatt tid. 
Jag hoppas och ber att de fick något med sig, ett litet frö till kristen tro som får mogna, växa och slå ut i blom.
 
I april sådde jag lite frön för att driva upp egna plantor. Allt såg lovande ut till en början. Jag planterade om dom efter några veckor, och sen gick något snett med vissa växter i alla fall.
Jag har fina tagetesplantor, tomatplantorna är inte heller så dåliga. Men lobelian för en tynande tillvaro och likaså petunian. Kansek beroende på att jag flyttade ut alla planteringar i garaget, så inte en klåfingrig liten ettåring skulle plantera om allting varje dag, eller något annat som gick fel
Jag har dock inte gett upp hoppet. Ikväll satte vi ihop det nyinköpta växthuset av stålrör och pvc-plast. Ett första försiktigt försök till tomat - och gurkodling.
De tynande plantorna fick också flytta ut, så hoppas jag att sol och värme sätter lite fart på växten. 
 
Nu kan man verkligen ser från en dag till en annan hur växterna får liv, värme och lite ompysslaned är allt som behövs .
Det är som med oss människor, alla behöver vi lite värme och kärlek för att må bra. Vi är skapade till gemenskap, med varandra och med Gud. 

Om

Min profilbild

Sonja

Vi är ett par i 50-års åldern som bor i Luleå. Alla våra fyra barn har flyttat hemifrån. Vårt hus på Lebäcken på 200 kvm kändes alldeles för stort - så vi sålde det och byggde en Fiskarhedenvillan som är hälften så stor. Bloggen började som en byggblogg, där jag berättade om resan från att köpa en tomt till det färdiga hemmet! Nu har vi flyttat in och stortrivs, men jag gillar att skriva så bloggen får leva vidare under namnet Livet i nyhuset!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela