livetinyhuset.se

Den här bloggen började som en "byggblogg/ dagbok". Nu är vårt nya hem färdigt och vi har flyttat in. Jag gillar att skriva så nu heter bloggen Livet i nyhuset!!

I Guds tystnad får jag vara, ordlös, stilla ...... 20#blogg100

Publicerad 2017-03-25 09:30:32 i Allmänt,

I januari var jag på skrivarkurs i Sigtuna, en givande helg med inspiration för skrivandet och mycket egen tid att pränta ner det som kom över en. För mig blev det nästan som en retreat. Jag trodde jag skulle ha samma "go" när jag kom hem, det hade jag inte. Men nu känns det som #blogg100 har hjälpt mig att komma igång igen. Jag delar med mig av en text som jag skrev under kursen. 

Jag är på Sigtunastiftelsen, där har jag sökt mig till kryptan för att skriva. Ett rum som andas helighet, det känns som att sitta inför Guds ansikte. Det tror jag att vi gör hela tiden, fast vi är inte så medvetna om det.
Kryptan är delvis insprängt i berget, så en del av väggarna är det berg som det är byggt på. Sen är det smala fönster upptill och en kupol över det. Det påminner mig om Tempelplatsens kyrka i Helsingfors, fast i miniatyr, och här rinner inget vatten nerför väggarna som det gör där.

 

"Här får jag vara den jag är, utan masker och roller" ber vi i en nattvardsbön, helt plötsligt känner jag så i detta rum. Jag behöver inte låtsas, jag får vara den jag är. Och prestationsångesten försvinner, åtminstone för stunden.

Rummets väggar är delvis av det berg det är byggt på. Är det så med oss människor, vi har delar av det gudomliga i oss. En gudagnista som gör att vi har en längtan tillbaka till det fullkomliga, till frid, trygghet och helhet.

Jag sitter en stund och skriver och känner hur en ljuvlig värme sprider sig i mina fötter och hela jag blir varm. "Huvudsaken att man håller sig torr om fötterna" brukar man ofta säga. Och jag vill tillägga, varm om fötterna! Jag mår så bra!
Mina tankar går vidare, fötter, då kan man också tänka på rötter! Rötter är viktigt, hur är jag rotad i livet? Vad är min grund, vad har jag att stå på och hur fast förankrad är jag.

Det är väl alltid viktigt med en bra grund, men speciellt när livet är tufft, när vi får möta motgångar, sjukdom eller andra svårigheter och allting liksom svajar. Då känns det så oerhört stort att ha något som är utanför mig själv, en Gud som jag tror på.

Först när jag kom in i det här rummet tänkte jag, hmm det finns inga kristna symboler här och det kan jag delvis förstå, det ska vara ett rum där alla kan känna sig bekväma. Sen gick jag runt och tittade och hittade det lilla korset insprängt i den stora stenen i mitten där det står ett brinnande ljus bredvid.

 

 

Jag känner mig glad och tittar mig runt igen och plötsligt ser jag fler kors. Jag ser ett Kristusmonogram tryckt i betongen på väggen. Det hänger tre tygbonader som är gjorda i lapptäcksteknik i rummet och i alla dom så träder korset fram väldigt tydligt när jag ser på dom med andra ögon. Små kors och stora kors, kors i olika färger, de fanns där hela tiden men jag såg dom inte!

 Kristusmonogram 
 

Så tänker jag att det är med vår Gud, Han finns där hela tiden, men han tränger sig inte på. Låt oss be om öppnade ögon så att vi ser!

 

 

Kommentarer

Postat av: Kia

Publicerad 2017-04-27 23:11:46

Åh vad kul att vara på skrivkurs, så fint skrivet att sitta med gud. Var på tyst retreat i somras så vackert att få vara sig.

Svar: Jo, det var helt underbart 😊! Tack! Jag har oxå funderat på retreat men inte kommit iväg än
Sonja

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Sonja

Vi är ett par i 50-års åldern som bor i Luleå. Alla våra fyra barn har flyttat hemifrån. Vårt hus på Lebäcken på 200 kvm kändes alldeles för stort - så vi sålde det och byggde en Fiskarhedenvillan som är hälften så stor. Bloggen började som en byggblogg, där jag berättade om resan från att köpa en tomt till det färdiga hemmet! Nu har vi flyttat in och stortrivs, men jag gillar att skriva så bloggen får leva vidare under namnet Livet i nyhuset!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela