livetinyhuset.se

Den här bloggen började som en "byggblogg/ dagbok". Nu är vårt nya hem färdigt och vi har flyttat in. Jag gillar att skriva så nu heter bloggen Livet i nyhuset!!

Lätt att gå vilse

Publicerad 2017-10-15 21:33:00 i Allmänt,

Nu har vi plåttaket på carporten, tack vare våra arbetsvilliga grabbar. Så i helgen tog vi ett avbrott från vardagslunken och åkte till Kronogård, ett naturreservat inåt landet, drygt 15 mil från Luleå. Vi tänkte att vi kanske blir ensamma där, det är ju inte direkt högsäsong för varken, skoter, fiske eller vandring just nu. Inte många av sänsongsplatserna var upplysta, men några andra tappra, friluftsälskande människor var också där, så helt ensamma var vi inte där ute i ödemarken - det kändes bra.
 
På lördagmorgon vaknade vi till ett ihållande regn. Det gjorde inte oss något, vi löste korsord, småpratade och gjorde en god frukost och regnet lättade, helt enligt yr.no. 
 
Vi packade ryggsäcken med varsin macka och en termos, fick en karta i receptionen och gav oss iväg på en vandring runt den lilla sjön. Från början var stigen lätt att hitta, spångad där det var myrmark och vandringen gick lätt. Vi kom till en korsning, kollade på kartan och tyckte att stigen runt sjön blir för kort, vi följer pilen rakt fram och går en lite längre runda i stället. 
 
Vi travade på och nu gick stigen brant uppför, men det var vackert i skogen och vi njöt av stillheten, stannade ibland till och tittade på naturens konstverk
och en sten som pryddes utav lava i olika nyanser
 
Vi pratade om att stigen vi gick på liknar livet, tittar man långt framåt så har man ingen aning om hur den går, men när man vandrar på steg för steg så hittar man rät ..... Trodde vi
 
Stigen svängde mot höger ner för en brant, Ulf tyckte det kändes fel och ville fortsäta rakt fram, men jag stod på mig, vi ska hitåt!!  Vi dividerade ett tag, fram och tillbaka och tittade på kartan men blev inte så mycket klokare. Området är 130 kvadratkilometer stort, så det kändes inte så angenämt att gå vilse. 
Vi tog fram våra telefoner och googlemaps, länge fick vi vänta för täckningen var inte den bästa. Så kom den blå pricken på kartan i telefonen som vi jämförde med kartan i handen - vi hade gått alldeles för långt, helt missat stigen till Kronogård. 
 
Ingen av oss hade rätt, vi var båda lika vilse, vi irrade en stund för att vara säkra på att hitta rätt stig tillbaka, vilken tur att det låg lite snö på marken, då kunde vi se tydliga spår var vi hade gått. 
 
Vi drog oss till minnes att vi hade sett en skylt som låg på marken, men inte reflekterat desto mer över den. När vi  kom tillbaka till skylten, stannade vi upp och tittade oss omkring, och mycket riktigt där till höger kunde vi ana en stig och vi kände att vi var på rätt väg. 
 
När vi hade gått en bit till och ännu en gång dubbelkollat med våra mobiler att vi var på rätt väg, då stannade vi och tog en välförtjänt fikapaus. Sällan ha varma koppens fruktsoppa smakat så gott som då, för att inte tala om smörgåsen och kaffet. 
Det här blev mitt favoritkonstverk .......
 
Känner du igen dig, är det inte så här för oss då och då i livet, vi bara vandrar på, lever vårt liv utan att reflektera så mycket, sen händer det något och vi funderar - vad håller jag på med? Är det så här jag vill leva mitt liv? Vart är jag på väg?
 
Vi  kanske "kopplar upp oss" en uppkoppling som aldrig har dålig täckning, den kallas bön och undrar Gud, vad vill du med mitt liv? Vägled mig! Såklart hann jag koppla upp mig på den tråden också medan googlemaps snurrade på! 
Kanske har vi oreflekterat gått förbi några vägmärken, goda råd från nära vänner eller något annat utan att tänka eller kanske utan att vija förstå.  Ibland får vi stanna upp ett kortare eller längre tag, men det finns alltid en väg framåt.
 
Det finns också  alltid en möjlighet att börja om - det heter förlåtelse!
 
Resten av helgen gick bra och vi njöt av lugnet. Vi hälsade på Ulfs kusin med familj i Kåbdalis, det var nästan som att stiga in i filmen Jägarna. Svarta säckar med älgkött på köksgolvet, männen klädda i skogsbyxor med kniv i sidan och nöjda kvinnor höll på att dela köttet och stoppa i påsar. Vid diskbänken surrade köttkvarnen. Alla var hjärtliga och glada och snabbt kom kaffepannan på bordet. Vi fick även en sightseeing kring slalombacken i Kåbdalis, otroligt hur stort det har blivit sen vi var där sist.
 
På hemvägen stannade vi till vid Storforsen för att fika och gick en promenad för att njuta av forsens brus, det var nästan trolskt när dimman låg tät
 
Tacksamma parkerade vi husbilen på gården och ser framemot nya äventyr med den. 
Hur är det för dig - har du varit vilse- bildlikt eller bokstavlikt?? Skriv gärna och berätta, jag tror vi har mycket att lära av varandra!

Kommentarer

Postat av: Jenniefer Kindstrand

Publicerad 2017-10-17 10:25:11

Naturen är så fantastisk. Tack för att jag fick följa med på din tur.

Svar: Eller hur, det är bara alltför sällan man tar sig tid :)
Sonja

Postat av: Maria - Hälsokonsult och personlig tränare

Publicerad 2017-10-17 13:14:58

Vilken härlig dag, trots att ni gick vilse. Tur att ni hittade tillbaka igen!!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Sonja

Vi är ett par i 50-års åldern som bor i Luleå. Alla våra fyra barn har flyttat hemifrån. Vårt hus på Lebäcken på 200 kvm kändes alldeles för stort - så vi sålde det och byggde en Fiskarhedenvillan som är hälften så stor. Bloggen började som en byggblogg, där jag berättade om resan från att köpa en tomt till det färdiga hemmet! Nu har vi flyttat in och stortrivs, men jag gillar att skriva så bloggen får leva vidare under namnet Livet i nyhuset!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela