livetinyhuset.se

För er som inte vet sammanhanget ska jag kort förklara vad ett stormöte är.  I den leastadianska väckelsen, som är en inomkyrklig väckelse, finns en tradition att varje sommar samlas några dagar till ett stormöte. På programmet står många predikningar, sånger, psalmer, ungdomsmöten och ungdomssamlingar, sånggudstjänster.

Predikningarna tolkas, till finska, ibland till engelska och det fanns även teckentolk under alla tre mötesdagarna. Fika, mat, godis och glass finns att köpas under hela möteshelgen. Maten och fikat till väldigt bra priser, så att alla ska ha råd att äta. Man umgås och träffar släktingar, nya och gamla vänner från när och fjärran. I år var det ett sånt stormöte i Luleå, det samlade mellan 2-3000 människor per dag från Sverige, Finland, Norge, Usa, Tyskland, Zimbabwe, Etiopien, Kina, och... jag det kanske var nåt land till. 

Det är en fantastisk organisation där ca 300 frivilliga i alla åldrar sköter allt praktiskt arrangemang, med parkering, mat, fika, sjukvård, städning och allt annat som behövs när många människor samlas på ett ställe. Guds ord predikas och den kristna gemenskapen fördjupas. 

 

Människor i alla åldrar deltar, här är ett gäng grabbar som föredrog att inta sin lunch på lite högre höjd :)

För en vecka sen kom vi ner till vår stuga utanför Jakobstad - stugan i byn där jag är född och uppvuxen. Och det går inte att komma ifrån det - jag fylls av en speciell känsla när jag kommer dit! Nostalgi, frid, minnen av alla de slag poppar upp. 

Vi åkte ner för att fira midsommar, men framförallt för att träffa våra barn med respektive, syskon med familjer och andra goda vänner. 

Den här midsommaren bjöd inte på sommarvärme och varmt badvatten, men det är ju ändå så fantastiskt vackert denna årstid, och bara att njuta av den genom fönstret gör mig glad

Veckan har gått fort - underbart roligt att ha dottern hemma! Sitta och surra, prata bröllop med allt som hör därtill! Fundera och planera, komma ihåg hur det var när hon var liten.

Svårt att ta sig i säng dessa ljusa vackra försommarkvällar!

 

 

Sista dagen på jobbet före semestern- en lätt overklig känsla. Visserligen jobbar jag kväll och börjar kl.13, men det är nästan en bonus. Kvällen blir en intressant avslutning före semestern, en första informationsträff med våra fjällvandrarkonfirmander. Spännande för att det är ett nytt projekt, men även spännande för att vi inte vet om tillräckligt många kommer. Vi vill helst ha en grupp på 15 konfirmander, i dagsläget  har vi nio. Så vet du nån ungdom som är född -00 eller tidigare och sugen på att konfirmera sig, skicka honom/henne till Porsökyrkan ikväll kl.18 tillsammans med en förälder.

 

Semestern - vad vill jag då?? Vila- lugn och ro, umgänge med nära och kära, hinna göra det man inte annars hinner, cykelturer, basta och bada i ån vid stugan, stormötet vid Arcus.... hur lång kan man göra en lista? 

Eller kanske jag inte ska göra någon lista utan ta dagen som den kommer... Guds nåd är var morgon ny!!

 

Vi blir nog hemmavid rätt mycket eftersom vi har våra nyplanteringar..

tomatplantor på altan och 

vårt jordgubbsland som vi fått av goda vänner:) - man ska börja i det lilla .......

Gräsmattan tar sig, här kommer fotot från i lördags

Helt plötsligt så inser vi att vi kommer att vara samlade hela familjen, alla barnen och vår svärdotter för några timmar, så roligt! Det gäller att ta till vara tillfällena att umgås när vi annars är så utspridda.

På fredagkväll hämtade vi äldsta sonen Petter på Kallax, terminen i Malmö är slut och sommarjobb i Jakobstad väntar.  En timme senare kom Elin och Gustav med bil från Jakobstad. Ljudnivån steg betydligt i vårt hem, skämt och skratt fyllde huset! 

 

På lördagen tog vi det rätt lugnt, mycket bara vara, prata och umgås. OCH Elin provbakade en bröllopstårta. Hon tänkte att "det kan väl inte vara så svårt, jag vill prova". Vi gjorde en noggrann inköpslista och åkte såklart till ICA MAXI och handlade (Elins favoritaffär). 

Två tårtbottnar gjordes (fast det egentligen ska vara tre på orginalet),  hon gjorde även dumblefluff som sen skulle kallna i kylen i fem timmar. 

Så påbörjades experimentet

dela botten i tre delar

vispa upp dumblefluff

sätta en kant av marsipan och fylla med hallon

Pingstdagen började härligt med gudstjänst i Nederluleå kyrka!

Pingstens budskap om den Helige Anden är starkt, om vi vågar ta det till oss! Anden ser inga gränser mellan församlingar, folk eller länder. Den kan vi inte styra, vi vet inte hur, när eller var den verkar. Men vi får tro att vi som kristna har fått del av den Helige Anden, som en hjälpare, tröstare och vägledare. 

Gudstjänsten avslutades med att vår kör sjöng ett härligt Halleluja som postludium, och vi fick gå ut i försommarens vackra grönska. 

Sen lite kyrkfika hemma, en långpromenad i vackra Björsbyn, middag och middagsvila hann vi oxå med. Sen åkte vi även på gudstjänst till bönhuset. En gudstjänst som präglades av sorg över drukningsolyckan, men även av det evighetshopp som vi tror på.

En av predikanterna tog upp liknelsen om kroppen, om man har ont nånstans så lider hela kroppen. Det var väldigt påtagligt hur vi alla på nåt sätt drogs med i sorgen över förlusten av den lilla pojken. Samtidigt känns det gott med omsorgen som finns och att vi får omsluta familjen och alla nära med vår förbön.

Det finns en sång som lyder: "alla lider med lem som lider och alla fröjdas när en går väl". Men är det inte ibland så att det faktiskt är lättare att dela sorgen med någon, än att dela glädjen?? Eller jag kanske har fel, det beror nog helt på vad det gäller!!

 

Ikväll har vi fått ha ett litet födelsedagsparty, min käre man fyllde 51 år, och varför inte fira när man kan! Tant Mona i min hemby Kållby, är en kvinna, som har sagt mycket klokt bl.a.: Det finns så många vardagar, så varför inte ta tillfället i akt och fira när man kan. Hon har firat många födelsedagar  både i mindre och större skala. 

Ikväll blev det i mindre skala hos oss men ändå trevligt och ett tillfälle att träffa nära och goda vänner. 

Jag börjar i gårdagen för att få sluta med det bästa. Våra plantor kom som beräknat dagen före nationaldagen. Två lediga dagar har vi på oss att få plantorna i jorden. Och det var inte så jobbigt som jag trott, det tyngsta var att fylla upp bänkarna med jord, för att få rätt djup för planteringarna. 

 

När vi väl kunde sätta ner blommorna gick det undan - och vädret var på vår sida kan man väl säga + 20 grader och strålande sol. Vi behövde vätskepauser!

Eller så är det inte så bra med strålande sol- växter behöver ju vatten. Tur att vi har egen brunn :)! 

Nu är vi igång med trädgårdsarbetet på riktigt. Vädret är helt på vår sida. Natten till igår regnade det rätt rejält, på förmiddagen vindstilla och jorden lagom fuktig. Jag jämnade till och jämnade till, tittade noga, såg en grop nånstans och jämnade till igen. Aj, vad ont det gjorde i tummarna, jag drog av mig handskarna och upptäckte två rejäla blåsor, en på vardera tummen. Hur dum får man va? Jag tar på mig tunna trädgårdshandskar när jag ska använda tunga redskap - orutinerat. In och söka compeed, ta på de tjockare arbetshandskarna och så fortsätta med sådden.

 

När jag gick där med gräsfrölåden under armen och sådde så gick såklart mina tankar tillbaka till barndomen och bilden av min far som på samma sätt gick med en binge på magen och sådde. Men då var det säd som skulle växa och bli mjöl. Ja - så gammal är jag att jag minns när man sådde för hand och inte hade såningsmaskiner!! 

Jag tänkte också på hur min pappa var en såningsman på andra sätt med sin stillsamma läggning. Vi får börja i Jesu namn, sa han ofta när han skulle börja med nånting, säkert även när han började vårsådden. 

Det går inte att tävla med Gud, sa han, när regnet hotade trots att höet låg torrt på marken, han som ger regn låter även solen skina! 

Jag kommer även ihåg tacksamheten på hösten när skörden var bärgad, höet, säden och potatislandet. Hur han där på åkern kunde ta av sig mössan, knäppa händerna och säga: Nu ska vi tacka Gud för att vi har mat för det här året också. Tacksamhet över det som vi många gånger tar för självklart. Och en stark förtröstan på att Gud fanns med där mitt i vardagsslitet - och så tror jag verkligen att det är. Gud finns med oss mitt i vår vardag, hur den än ser ut!

 

Ja, så gick mina tankar där jag sådde den lilla plätten på framsidan som ska bli vår gräsmatta. Här kommer första veckans bild av den.