Stormöte i Arcushallen
För er som inte vet sammanhanget ska jag kort förklara vad ett stormöte är. I den leastadianska väckelsen, som är en inomkyrklig väckelse, finns en tradition att varje sommar samlas några dagar till ett stormöte. På programmet står många predikningar, sånger, psalmer, ungdomsmöten och ungdomssamlingar, sånggudstjänster.
Predikningarna tolkas, till finska, ibland till engelska och det fanns även teckentolk under alla tre mötesdagarna. Fika, mat, godis och glass finns att köpas under hela möteshelgen. Maten och fikat till väldigt bra priser, så att alla ska ha råd att äta. Man umgås och träffar släktingar, nya och gamla vänner från när och fjärran. I år var det ett sånt stormöte i Luleå, det samlade mellan 2-3000 människor per dag från Sverige, Finland, Norge, Usa, Tyskland, Zimbabwe, Etiopien, Kina, och... jag det kanske var nåt land till.
Det är en fantastisk organisation där ca 300 frivilliga i alla åldrar sköter allt praktiskt arrangemang, med parkering, mat, fika, sjukvård, städning och allt annat som behövs när många människor samlas på ett ställe. Guds ord predikas och den kristna gemenskapen fördjupas.
Människor i alla åldrar deltar, här är ett gäng grabbar som föredrog att inta sin lunch på lite högre höjd :)

Det serverades ca 1600 portioner mat varje dag, korvsoppa en dag och köttsoppa de två andra dagarna - en del föredrog att besöka Max på Storheden!
På lördagkväll firades mässa, många hjälpte till med att dela nattvarden och kön dit fram kändes oändlig......

Kl.22.00 var det sånggudstjänst i domkyrkan - en kyrka som var till brädden fylld. Folk satt på alla tre läktarna, på alla extra stolar, på trappan framme vid altaret, på altarringen, en del stod längs väggarna - medelåldern var låg, de flesta var ungdomar.



Vi skulle provsjunga en vers för att ställa in för en inspelning av kvällen, när Markus Wargh började spela och nästan 1000 stämmor började sjunga O hur saligt att få vandra, hemåt vid vår Faders hand.... då fick jag ståpäls, knottrig hud och tårarna steg i mina ögon!!!
Vi sjöng tillsammans, guidade av Markus och med Jörgen som läste bibelord mellan sångerna. Avbrott för en aftonandakt. Sång efter sång - ibland var jag bara tvungen att blunda och lyssna, det kändes som att jag lyftes, svävade på tonerrna, tonerna som sjöngs i tro. Jag tänkte att detta måste vara en försmak av himlen. Och känslan av att vara buren, är något som går igen i den kristna gemenskapen, att dela, att bära varandra i bön och omsorg.
En fantastisk kväll som kommer att gömmas i mitt hjärta som en pärla att ta fram när det behövs.