Hur blev semestern?
När jag tänker tillbaka på semestern och funderar vad som varit bäst - så är det ganska självklart!!
Det bästa har varit att träffa nära och kära, och träffa vänner som vi inte sett på länge. Samtalen vi haft över en kopp kaffe eller en bit mat. Bastubad med mycket prat och dopp i iskallt vatten :)!
Jag försöker fundera vad vi har pratat om i alla dessa möten. Mycket handlar såklart om vardagen i livet, om hur allt rullar på. Vi har också fått dela oro och bekymmer med någon, glädje och tacksamhet med andra. Någon har bytt jobb, andra har gått i pension. Barn flyttar hemifrån, nya livssituationer och andra saker att oroas över uppstår.
Det kan vara sorg över brustna relationer, men tacksamhet över att Gud trots allt har omsorg.
Vi har pratat rätt mycket om bön och förbön, fått höra fantastiska berättelser om bönesvar, men också funderingar om hur det känns när man tycker att Gud inte hör bön. Är det vi som inte är tillräckligt lyhörda, eller låter Gud oss ibland vänta för att vi ska växa eller ser vi inte svaren för att de är allför självklara...
Ja funderingarna kan vara många.
Några riktiga familjemiddagar fick vi till, dagar när det också var soligt och varmt så vi kunde äta ute. Vi är dessutom oerhört tacksamma över att vår kära familj ska utökas med två baybysar i januari.
Det har varit underbart att ha helt blanka dagar, med inga krav alls - bara vara - läsa en bok eller lösa korsord tillsammans med den bästa.
Det blev en kväll med vandring efter den vackra Eugmoleden i Larsmo. Jag gick med mina systrar och så strålade vi samman med 12 andra kvinnor. Ganska mycket hinner man prata under en sån vandring - och såklart hade vi med oss fika och stannade till vid en jaktstuga för en rejäl paus. Det är förunderligt lätt att prata när man vandrar och roligt att också lära känna nya människor.
En bild på gänget och längst till höger mina kära systrar.
Två söndagar hann vi besöka bönhuset i Kållby, det kändes underbart hemma!!! Bönhuset fanns inte när jag växte upp, men jag tänker att det är "andan" som gör att det känns så gott att fira gudstjänst där. Såklart känner jag fortfarande många även om en ny generation har vuxit upp sen jag flyttade därifrån.
Det känns som om jag omges av idel kärlek när jag kommer dit. Jag berördes starkt redan av de första orden i bönen. Bön för dom unga, bön för de som har en längtan men inte var där idag!
Nu ser jag fram emot en intressant vecka på jobbet - planering och en träff med våra fjällvandrarkonfirmander. Nästa söndag bär det av till Kebnekajse med ungdomarna!
