Vardagslivets glädje
Förra veckan var en helt vanlig vecka i februari - ändå kändes den som en speciell vecka. Jag har svårt att sätta ord på varför den var speciell, men jag kunde se väldigt många små glädjeämnen i vardagen.
En morgon var vi utan elström ett tag, kanske inget man blir speciellt glad av. Men när jag gick ut med hunden fylldes jag av hänförelse över hur vackert det var när all elbelysning var borta och månen lyste trolskt över byn.
Inget foto kan göra den känslan rättvisa men ändå en liten bild av hur det var. Jag nästan svävade fram på min morgonpromenad!
Jag har glatt mig över ett vardagsliv som fungerar som vanligt. Vanliga kvällar här hemma, som känns värdefulla, småprat med Ulf, lösa korsord, kanske prata i telefon med nån av barnen och sen bara vara!!
Jag har varit tacksam över mitt jobb bl.a. timmar jag tillbringat i klassrummet och berättat Bibeläventyret. Jag är fantastiskt glad över mina arbetskamrater, och de samtal vi har stundom på ytan, alltsomoftast dyker vi ner på djupet och delar både tro och liv - på riktigt!
Jag är tacksam över att vår yngsta äntligen ska få en operation i sin handled - och vi hoppas att den sen ska bli bra! Ja, listan kunde göras ännu längre...........
På lördagen gjorde vi en sväng på Storheden och tog ett trevligt eftermiddagsfika hos svärmor.
På kvällen var Ulf upptagen och jag bestämde mig för att baka mjukkaka och kom på den smarta idén att lägga en öppen inbjudan på facebook om fika och tjejsnack!
Gissa hur många som kom - ingen!! Ingen!!
Det var inte synd om mig, jag hade rätt mysigt ändå och donade på med lite av varje!
Jag visste att många var på ett årsmöte, rätt många skrev sina ursäkter på FB, men lite tråkigt var det.
Det slog mig att så här är det nog för vår Herre när han kallar människor! Och den kallelsen gäller inte bara för en kväll utan för evigheten. Många lyssnar inte, många kommer med ursäkter av olika slag, en del säger, jag kommer sen - och en del lyssnar på kallelsen och kommer!
