att sjunga i kör
Helgen som gick var i körens tecken. På fredagkväll samlades vi i Nederluleå kyrka. En kyrka med anor byggd på
1400-talet. Ofta, ofta när jag kommer in där tänker jag på alla människor som vistats där genom århundraden. Så mycket glädje och sorg, hopp och förtvivlan, tro och längtan som förekommit i denna byggnad. Tänk om väggar kunde tala!
När vi kom höll orkestern på och övade, så fick vi lite försmak av den fina musiken.
Fotograf Maria Lundström Pedersen /också körsångare.
Under fredagkväll sjöng vi igenom verket, men stannade upp då och och övade starter här och var. Lite ovant att sjunga i kyrkorummet och tillsammans med orkestern. Men roligt kändes det. Fantastiskt att vara en liten del av ett stort sammanhang. Ibland luras jag att tänka att det spelar ingen roll om jag sjunger med eller inte. Men det
är så dumt att tänka så. Varje röst är viktig och varje fiolsträng som dallrar gör sitt till det stora sammanhanget. Alla behövs på sitt sätt, precis som det är i det "vanliga" livet.
Vi var ca 35 körsångare, en solist och 14 i orkestern. Dirigent var den ganska välkände Erik Westberg.
Det kändes att vi kunde det mesta på fredagkväll när vi övade. På lördag eftermiddag körde vi genrep, ett par gånger slog dirigenten av och vi fick bakläxa på en del grejer. Men rätt förväntansfulla gick vi ner till Petrigården för en fikapaus.
Under tiden fylldes kyrkan, till sista plats, även extra stolar fick bäras in. Så roligt det kändes att ställa sig därframme, hitta sin plats i kören, lyssna när klockorna ringde in helgen och sedan de första vackra tonerna när orkestern började spela och kvällen var igång.
Ett uruppförande av ett fasteoratorium, som heter -Han älskade världen tillbaka- nästan en historiisk känsla att få vara med om det. Texterna hämtade direkt från Bibeln, pendlande mellan lidandets mysterium och det förtröstanfullla med en kärleksfull Gud,
Men det var våra sjukdomar han bar och våra plågor han led och Mitt lidande gör blicken skum, möttes av orden Herren är min herde, ingenting ska fattas mig. Korsfäst, korsfäst möttes av Med evig kärlek älskar han dig.
Konserten fick väldigt goda recensioner och det förstår jag även om man inte hör helheten på samma sätt när man står i kören. Men det kändes att påskbudskapet gick fram och musiken har ofta vägar in till våra hjärtan som vi inte alltid kan värja oss för. Jag hoppas många blev berörda och gick hem med en längtan att få lära känna denne korsfäste och uppståndne Jesus alltmer.
Bild på första sidan i Norrbottens kuriren
Jag är så fascinerad att man överhuvudtaget kan skriva och komponera på deta sätt och det är alltså vår körledare Andreas Söderberg som har gjort detta - en stort tack och en bugning för honom. Vi har alla olika gåvor, Andreas har hittat sin. Har du hittat din gåva?
