Åren som gick..
Nu har vi varit några dagar i stugan och gjort det digra arbetet att gå igenom våra sista 20 år. Många minnen och tankar fladdrar förbi, några griper tag i mig djupare. En flytväst påminner om första hela sommaren vi var här och vår yngsta var fyra år, han fick formligen bo i flytvästen för att vi skulle ha en lugn stund intill den strida ån. Snabbt lärde han sig simma. Såklart är alla våra barn goda simmare, det handlade om överlevnad :). Jag tänker att det är likadant för alla som är uppvuxna vid ån!
Vi hittar ett mögligt tält och minns övernattningar på gården med kompisar, i tältet, på altanen eller i kojan som var byggd på höga stolpar.
Den numera sneda trappan och halvtrasiga bryggan vid ån påminner om timmar och åter timmar av skrattande, lekande barn och ungdomar. Ofta somnade vi med öppet fönster, röken steg ur bastuskorstenen och dörren gick som en klinka - ungdomar ut och in i bastun, plask och skratt i ån- en stunds tystnad när de satt i bastun och sen livat igen. Någon enstaka gång hyssjade vi åt dom - vi har ju grannar som kanske stör sig.
När barnen blev äldre och gjorde sina utflykter på kvällar och nätter så vaknade jag ofta till när dörren öppnades, det var lyhört där vi sov på loftet och i sömnen räknade jag in så att alla var hemma. Sov jag tugnt någon natt och inte hade hört så mycket så kikade jag ner på hallgolvet och räknade skorna. Jag sov som bäst när jag visste att alla var hemma.
Med tacksamhet tänker jag på syskon med respektive, syskonbarn, släkt och vänner som bara har "trillat in" på en kopp kaffe eller en pratstund. Dörren i stugan har ALDRIG varit låst, och då menar jag aldrig. Det kanske även har varit symboliskt, det är lättare och stiga in i en stuga med skavanker, lite sneda fönster och en dörr som inte går att låsa, än in i det "perfekta livet"........
Vi har stortrivts med våra somrar och vårt liv här och ändå - ändå känns det så rätt att lämna över det till nästa ägare. Vår tid här har varit fylld av glädje, vänskap, en del orosdagar, men alla dagar har kännts välsignade!
Nu är det dags för något nytt! Vi letar febrilt efter "den perfekta husbilen" och tänker att det ska bli vår framtida sommarstuga. Såklart vill vi fortsätta återvända till mina hemtrakter, rötter är fötter att stå på och blod är tjockare än vatten!!
