Att beskära...

Intressant det med beskärning. Ibland tänker man mest på den beskärning som vi inte kan påverka själv. Men visst, beskärning som vi själv påverkar kan göra minst lika ont, om inte värre. Lyckligtvis vet vi att även den beskärningen ger mera frukt! :) Ha en skön sommar med rik skörd!
Förstår att det känns jobbigt att lämna huset i Kållby men också att något annat väntar. Jag jobbar mycket med mitt eget fokus nu, säger nej och skär bort. Hoppas att mina drömmar ska blomstra bättre men först sju veckors semester. Midsommar ska vi fira i Växjö med Carina och brorsan. Ha en fin midsommar med de dina.
Jag gillar andemeningen i att skära bort det som tar för mycket tid eller energi eller som redan har gjort sitt. Men själva ordet beskära gör mig lite olustig. Liksom som att deformera, skära av, amputera .... så intressant att jag liksom får båda de associationerna samtidigt. Jag vet ju att när jag beskär en ros eller ett träd, ökar det möjligheten för nytt att växa fram och ges plats... och ändå kom den där lilla grejen ... kanske det handlar om att även jag - kors i taket - ibland kan vara lite rädd för förändringar. Tack för tankebanorna ditt inlägg satte i gång. Och riktigt glad midsommar med konfirmander och så.!
Jag älskar Tomas Sjödin, han väcker som alltid nya tankar inom mig. Och just detta, missförståndet att det handlar om att "lägga till" snarast än "dra ifrån" är något jag funderat över mycket, som också Steve Chandler, en amerikansk författare och coach, pratar om mycket. Tror att vi i dagens konsumtionssamhälle blivit så vana vid att addera saker och ting av olika slag, att vi kanske sällan tänker på motsatsen?
Ge plats för nytt? Att beskära måste en kanske vara försiktig med. Eller åtminstone vara säker på, att en vet vad och hur det ska göra.